När USA lämnar Parisavtalet måste Sverige gå före och ta större klimatansvar. Tyvärr bidrar Kristerssons politik istället till ökade utsläpp – i strid med folkviljan och forskningen, skriver debattörer från åtta miljöorganisationer.
Klimatkrisen eskalerar. Årets första månad blev den varmaste januari som hittills uppmätts, enligt siffror från EU-forskare. Samtidigt fylls nyhetsflödet av politiska beslut som drastiskt förvärrar situationen. Trump beslöt att lämna Parisavtalet redan sin första dag som president. Här i Sverige rapporterar SCB (30/1) att de svenska utsläppen ökar för tredje kvartalet i rad. Naturskyddsföreningens nya rapport “Miljön i siffror” visar att tillståndet för både klimat, biologisk mångfald och miljögifter blir allt sämre i vårt land – i hög utsträckning som direkt följd av regeringens politik.
Ökade utsläpp är ingen naturlag. De är ett direkt resultat av medvetna politiska val och prioriteringar. Lagar, budgetar och andra styrmedel bidrar direkt till klimatkrisen. Bara här i Sverige satsas 23 miljarder av våra skattepengar på fossila subventioner – alltså direkta eller indirekta stöd till utsläppsintensiva industrier, från flygets skattelättnader till storstadsbilisters reseavdrag – vilket är mer än hela den statliga miljöbudgeten. Vinnare är oljeindustrin. Förlorare är alla vi som ser längre än närmsta kvartalsrapport. Just nu är Sverige långt från att nå våra och Parisavtalets klimatmål.
Ofta hänvisar regeringen till ”folkviljan” som motiv för sin klimatskadliga politik. När regeringen i januari presenterade sina nya försvagningar av strandskyddet hävdade till exempel klimat- och miljöministern att det var ett ”mycket efterlängtat” beslut. Detta är dock felaktigt. Sex av tio svenskar är emot ett försvagat strandskydd enligt en ny opinionsundersökning.
I en ny rapport visar därtill Naturvårdsverket att en majoritet av svenska folket vill ha en mer ambitiös miljöpolitik, inklusive skatter och bidrag som aktivt styr mot en mer hållbar konsumtion. Hela 71 % är t.ex. positivt inställda till att förbjuda varor och tjänster med stora klimatutsläpp.
Regeringens politik följer således varken våra internationella åtaganden, forskningens rekommendationer eller folkviljan. Om inte Kristersson vill göra som Trump och lämna Parisavtalet, förneka forskningen och undergräva demokratin krävs därför en helt annan klimatpolitik.
Vi åtta partipolitiskt obundna miljöorganisationer vill vara tydliga. Regeringen är den sämsta för klimatet i modern tid i Sverige – men ingen regering har hittills ens tillnärmelsevis klarat våra miljömål. Faktum är att inget parti ligger i linje med de vetenskapliga rekommendationerna för en omställning som är snabb nog att klara klimatmålen och rättvis nog att få legitimitet.
Det som krävs nu är en demokratisk nedmontering av fossilindustrin, bindande koldioxidbudgetar och mycket större satsningar på skydd och restaurering av natur, till exempel återställning av våtmarker. Vi behöver en mer behovsinriktad, cirkulär ekonomi med ”urban mining” och ”waste mining” istället för nya gruvor och naturnära skogsbruk istället för kalhyggen och trädplanteringar. Vi i den rika världen måste garantera klimatfinansiering till fattiga länder och asyl till de klimatflyktingar som tvingas fly konsekvenserna av våra utsläpp. Målet måste vara att uppfylla alla människors grundläggande rättigheter inom ramen för planetens gränser – inte ökad BNP-tillväxt.
Bränderna i Los Angeles visar att alla drabbas av klimatkrisen. Vi har nu ett val – antingen gör vi som Trump, fortsätter med business as usual och förvärrar klimatkrisen, eller så ställer vi om vår ekonomi i grunden. Liv står på spel. Vad väljer du, statsminister Kristersson?
