
Unga människor från olika delar av Serbien samlades i staden Novi Pazar i samband med ramadans början. De umgicks, diskuterade, protesterade och upplevde solidaritet och gemenskap på ett sätt som är ovanligt i dagens Serbien, skriver Vladan Lausevic.
DEBATT. Under dom senaste veckorna har Serbien präglats av omfattande demonstrationer, där människor från olika delar av samhället protesterar mot korruption, maktmissbruk och bristande demokrati. Mitt i denna politiska turbulens har något historiskt och hoppfullt skett i staden Novi Pazar, den regionala huvudstaden i provinsen Sandžak, där bosniaker och muslimer utgör majoriteten av befolkningen.
Härom veckan, i samband med ramadans början, samlades unga människor från olika delar av Serbien i Novi Pazar. Många av dem hade aldrig tidigare besökt staden, och för första gången fick dom möjlighet att träffa varandra. Kristna och muslimer samlades tillsammans, umgicks, diskuterade politik och samhällsutveckling, och delade erfarenheter. Dom upplevde solidaritet och gemenskap på ett sätt som sällan sker i Serbien, ett land där historiska konflikter, politiska splittringar, fördomar, intolerans och hat ofta förhindrar sådana möten.
I intervjuer har många unga berättat att det var första gången dom träffade en person från en annan del av Serbien, första gången de möttes som serber och bosniaker, kristna och muslimer, utan att deras olika religiösa identiteter kändes avgörande. Det blev en påminnelse om att det som förenar människor kan vara starkare än det som skiljer dem åt. Fler unga ser sig själva som en del av Serbien och att dom tillsammans kan skapa ett bättre samhälle och framtid.
Det som gör detta möte särskilt betydelsefullt är Sandžaks historia av utsatthet. Regionen har en historia av våld, trakasserier och diskriminering från centralmakten i Belgrad. Många muslimer i Serbien har känt sig exkluderade och marginaliserade. Men nu, genom protesterna och de oväntade mötena i Novi Pazar, växer en känsla av delaktighet och framtidstro.
Exemplet från Novi Pazar är en påminnelse om att verklig förändring och försoning sker genom mellanmänskliga möten och dialog. När unga människor samlas, när de delar sin tro, sin kultur och sina drömmar, då skapas grunden för en mer rättvis och inkluderande framtid. Protesterna handlar inte bara om politik eftersom det handlar om att bygga ett samhälle där alla medborgare, oavsett etnicitet och religion, kan känna sig delaktiga och likvärdiga.