Uppsägningar, kursnedläggningar och sämre tillgång till bildning och kultur, särskilt i mindre kommuner. Det är resultatet av de kraftigt minskade anslagen till studieförbund och folkhögskolor runtom i landet, visar en ny rapport från Folkbildningsrådet.
250 miljoner kronor föll bort i statligt anslag till studieförbunden redan under 2024. 100 miljoner ytterligare försvinner under 2025 och inför 2026 planeras ytterligare en nedskärning med 150 miljoner kronor. Totalt handlar det om en nedskärning med en tredjedel av de anslag som Sveriges studieförbund hade innan regeringens beslut hösten 2023. Nu visar en rapport från Folkbildningsrådet att det redan syns tydliga effekter av neddragningarna runtom i landet.
Rapporten, som bygger på tre enkäter skickade till studieförbunden, folkhögskolorna samt cirkeldeltagare, visar att nästan alla av studieförbundens lokalavdelningar liksom folkhögskolorna har påverkats negativt. Studieförbunden har tvingats stänga lokaler och minska stödet till föreningar, kulturprogram och studiecirklar. Närvaron i mindre tätorter och glesbygd har minskat och i förlängningen kan vissa kommuner komma att bli helt utan sin folkbildningsverksamhet.
Personalneddragningar
Rapporten visar också på neddragningar av personal. Mellan 2023 och 2024 har personalstyrkan i studieförbunden minskat med 16 procent, och på folkhögskolorna har antalet lärartjänster minskat med 14 procent sedan 2022.
– Folkbildningen har under mycket lång tid varit en kraft för lärande, kultur och gemenskap i hela landet. Nu ser vi att många tvingas ompröva hur och var de kan bedriva sin verksamhet. Det är en utveckling som vi behöver följa noga för att säkerställa att folkbildningens unika roll inte går förlorad. Det är en stor förlust för både individ och samhälle om grupper ställs vid sidan om tillgång till utbildning, bildning, kultur och social gemenskap, säger Anna-Karin Lindblom, generalsekreterare för Folkbildningsrådet, i ett pressmeddelande.
Rapporten visar också att nedskärningarna kan få störst konsekvenser i mindre kommuner och bland grupper som är i behov av extra stöd. En av de svarande studieförbunden skriver så här:
”Vi har minskat den ordinarie personalstyrkan med 20 procent. Det gör att vi inte kan finnas där för alla föreningar på samma sätt som tidigare … Den verksamhet som riskerar att drabbas mest av neddragningarna är verksamhet för personer med funktionsnedsättning och utrikes födda/flyktingar. Båda dessa grupper har väldigt stort behov av folkbildningen och vårt stöd, samtidigt som de ofta har en sämre/obefintlig betalningsförmåga. Att erbjuda gratis verksamhet till grupper som kräver extra bemanning och extra kunskaper är svårt att klara ekonomiskt när bidragen minskar.”
Oro för nedläggningar
Även bland folkhögskolorna märks en tydlig oro över den nuvarande situationen och framtiden.
”Jag kan tycka att det är konstigt, för att inte säga förkastligt, att en statsfinansierad skolform inte får sina bidrag uppräknade efter index utan lämnas år in och år ut för att klara sig utan tillräcklig finansiering”, skriver en svarande.
En annan är orolig över de långsiktiga konsekvenserna av att eventuellt behöva lägga ner verksamheten.
”En folkhögskola som läggs ned innebär ofta en tappad kompetens som skapats under 70 år eller mer. Ingenting kommer att gå att återskapa efter en nedläggning.”
Folkbildningsrådet skriver i sin slutsats att ”om folkbildningen inte längre finns närvarande i människors vardag riskerar dess kompensatoriska funktion att gå förlorad. För att ge alla människor möjlighet att delta i samhällslivet, utveckla sina förmågor och öka sin egen agens, behöver folkbildningen finnas och kunna verka i hela landet. Annars äventyras de grundläggande syftena med folkbildningen, vilket i förlängningen kan leda till ett minskat samhällsengagemang och därmed en försvagad demokrati.”
