Viktig forskning saknas om bidragstak för familjer

Nu på onsdag överlämnas en statlig utredning till regeringen om ett så kallat bidragstak, det vill säga en snävare maxgräns för hur stor summa pengar ett hushåll kan få i ekonomiskt bistånd, tidigare kallat socialbidrag. 

Statliga utredningar brukar innebära en grundlig genomgång av forskningsläget inom det område som föreslås förändras. Men i utredningen om bidragstaket saknas viktig forskning, enligt forskare i socialt arbete. 

Det framkom under ett digitalt seminarium i slutet på januari, som anordnades av Stockholms universitet. 

– Vi har inte tittat på den forskningen, säger Jenny von Greiff, huvudsekreterare för regeringens utredning om bidragstak.

Hon syftar på studier som har genomförts regelbundet sedan 1990-talet av forskare inom socialt arbete på Stockholms universitet. Forskningen visar att det ekonomiska biståndet har urholkats, att socialtjänsten har blivit hårdare i sina bedömningar under de senaste decennierna och att allt färre får bidrag upp till riksnormen, vilket ofta är lägre än existensminimum. 

Syre kontaktar flera forskare inom socialt arbete. Alla som svarar anser att det vore viktigt att ha med dessa studier i en utredning om bidragstak. Några av forskarna lyfter att just denna forskning är bland de främsta i landet när det gäller riksnormen. 

Barnfamiljer

Just riksnormen och försörjningsstödet är vad utredningen ska föreslå förändringar i. I det senaste direktivet står det bland annat att utredningen ska analysera effekterna av att ”påtagligt” begränsa försörjningsstödet för större hushåll, genom att exempelvis ”begränsa beloppen” för personliga kostnader i riksnormen. Större hushåll betyder i regel familjer med många barn. 

Skulle det bli verklighet skulle familjer med många barn ha mindre pengar än ”skälig levnadsnivå” i riksnormen, vilket är lägre än Kronofogdens existensminimum.

Ett bidragstak är inte lösningen på problemet, anser Hugo Stranz, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet som gjort studierna om riksnormen som inte är med i utredningen. 

– Det blir att sminka grisen. Ekonomiskt bistånd var ju det yttersta skyddsnätet. Slänger man ut folk från det yttersta skyddsnätet, då står de helt utan skyddsnät i stället. Vart tar de vägen då? 

– Då har man ju i sin absoluta grund förändrat hela tanken med den svenska välfärdsmodellen och välfärdsstaten.

Hugo Stranz tycker det är anmärkningsvärt att hans och kollegornas forskning inte nämns i utredningen, då de undersökt just nivån på riksnormen. 

– Det blir dråpligt, säger han. 

”Sannolikt”  

Regeringen och Sverigedemokraternas tanke med ett bidragstak är att personer med socialbidrag skulle bli mer motiverade att jobba i fall det infördes fler begränsningar inom det ekonomiska biståndet. 

Utredningens huvudsekreterare Jenny von Greiff sade på seminariet att utifrån utredningens beräkningar och forskningen skulle det vara ”sannolikt” att vissa hushållstyper med försörjningsstöd ”förmodligen” har låga drivkrafter till att arbeta. 

Det handlar om sambos där ingen jobbar, samt hushåll med många barn. Men också sambos med bara ett barn, förutsatt att paret endast har möjlighet att få lågbetalda jobb. 

Orsaken är att exempelvis två sambos som bara lever på försörjningsstöd kan i teorin få dela på ungefär samma summa pengar som en person får ut efter skatt, om hen har väldigt låg lön. 

Om den ena i paret börjar jobba drar socialtjänsten av lönen från det ekonomiska biståndet. Eftersom paret är skyldiga att försörja varandra får de alltså inte mer i plånboken, trots att en av dem jobbar, så länge personen inte får en högre lön än vad de båda tillsammans skulle få i försörjningsstöd.

Har du barn kan få du ytterligare pengar i försörjningsstöd för att kunna täcka kostnaderna för mat, blöjor och kläder som ett barn behöver, och som barnbidraget inte räcker till.

På seminariet sade Jenny von Greiff att de flesta kommuner som svarat på deras enkät ansåg i viss mån att det fanns för låga drivkrafter till arbete bland biståndsmottagarna, och att det kunde vara ett problem. 

Där framkom också att teamet bakom utredningen även har använt sig av så kallade mikrosimuleringar, alltså datamodeller, för att bedöma vilka biståndsmottagare som skulle kunna ha låga drivkrafter till arbete. 

Lägre i verkligheten

Men Hugo Stranz vänder sig mot denna typ av beräkningar. Orsaken är att i verkligheten får många mycket lägre i försörjningsstöd än vad räkneexemplet förutsätter. 

– Det är möjligt att det finns något teoretiskt räkneexempel där det faller ut på det sättet. Men allt vi vet om de bedömningar som görs i praktiken är att socialtjänsten är väldigt återhållsam. En betydande andel av dem som får ekonomiskt bistånd ligger långt under norm, säger han.

När socialtjänsten går igenom de sökandes kontoutdrag, räkningar och kvitton kan de exempelvis anse att någon eller flera utgifter föregående månad var för dyra eller onödiga, och då dra av det på nästkommande månad, så att personen får mindre än riksnormen att leva på.

Dessutom finns redan höga krav på att personer måste söka jobb eller delta i aktiviteter som kan göra en anställningsbar i framtiden. Är personen för passiv sänker socialtjänsten ofta försörjningsstödet. Eller så nekas personen försörjningsstöd helt. 

Hugo Stranz frågar sig därför om det verkligen behövs mer ”drivkrafter” att hitta jobb när dessa sanktioner finns. 

På seminariet tog man även upp att det aldrig tidigare varit så få med ekonomiskt bistånd i landet som nu, och att en delförklaring kan vara att det blivit allt svårare att beviljas.

Vissa forskare uttryckte också oro över hur barn skulle riskera drabbas av ett bidragstak. Särskilt som nuvarande riksnorm har urholkats av inflationen under många års tid. 

Inte relevant

Men Jenny von Greiff tycker inte att forskningen om sanktioner och ett urholkat försörjningsstöd har direkt påverkan på utredningen.

I stället har utredningen utgått från gruppen som beviljas försörjningsstöd utan problem, och hur just den gruppens drivkrafter till jobb kan påverkas. 

– Det är ett räkneexempel. Det är det enda vi kan göra. Det är ett faktum att givet att du får riksnormen och inte får sanktioner är det ekonomiska utbytet av arbete lågt i vissa grupper.

Jenny von Greiff anser att för att deras beräkningar skulle vara missvisande skulle socialtjänsten behöva dela ut mindre än riksnormen i försörjningsstöd utan att det rör sig om en sanktion. Och det har ingen kommun sagt att de gör. Det skulle också strida mot lagen att dela ut lägre än riksnormen, utan att det rör sig om en sanktion.

På seminariet påstod hon även att det skulle finnas lite forskning om personerna som får ekonomiskt bistånd. 

”Nationalekonomiskt perspektiv”

Hugo Stranz håller med om att det visserligen har forskats mer på exempelvis barnärenden inom socialt arbete, men att det skulle finnas lite forskning om mottagarna av ekonomiskt bistånd stämmer inte, anser han. 

– Det finns flera decennier av forskning. Det finns massor att gräva i om man bara väljer att också titta på den typen av forskning.

Hugo Stranz anser att det låter som om det nationalekonomiska perspektivet har fått dominera utredningen snarare än forskningen som faktiskt belyser hur det ser ut i verkligheten. 

– Det blir skevt att andra perspektiv ska ges företräde, som inte är tänkt att undersöka vilka insatser och åtgärder som kan fungera för sociala problem som fattigdom. 

– Det blir en gissningslek. 

”Inte bäring”

När Syre ringer upp Jenny von Greiff efter seminariet säger hon att utredningen inte bara utgår från nationalekonomisk forskning utan även studier från socialt arbete, även om hon inte vill specificera vilka det rör sig om ännu. 

– Det är inte så att vi har struntat i ett helt forskningsfält men inom de områden som vi har tittat på finns begränsad forskning som vi bedömer har bäring på vårt uppdrag. 

Varför har inte den här forskningen bäring på utredningen när den handlar just om riksnormen som ni ju utreder?

– Jag kan inte gå in i detalj. Vi har tittat på sådan forskning där vi tycker att det påverkar vår analys. Sedan kan jag så klart inte lova att det inte finns någon forskning som vi inte har tittat på som är intressant och som har en jättebra metod. Vi har inte med all forskning som handlar om ekonomiskt bistånd, det är omöjligt. 

Övriga frågor om välfärdsstaten och eventuell barnfattigdom hänvisar hon till utredningen som väntas bli klar nu på onsdag. 

I uppdraget ingår även att bland annat analysera införandet av en jobbpremie som skulle göra att den som gick från försörjningsstöd till arbete tjänade mer på detta än i dag.

Utredningen leds av Arbetsförmedlingens generalsekreterare Maria Hemström Hemmingsson som har ett team under sig där Jenny von Greiff ingår.