Att fler personer ska sättas i finkan har varit ett uttalat mål från Tidöregeringen ända sedan den tillträdde – och de verkar vara på god väg. Förra året ökade till exempel antalet fängelsestraff med ungefär 11 procent jämfört med året innan och sedan 2015 har den totala utdömda strafftiden i Sverige ökat med 140 procent.
Men regeringen har en huvudvärk. Det finns inte fängelser nog att ta hand om alla dömda personer. Kriminalvården har länge varnat för att platsbristen gör att fångar tvingas dela på celler som bara är sex till åtta kvadratmeter stora. Dessutom råder en skriande brist på personal vilket leder till stora risker för dem som jobbar. Men nu har regeringen hittat en finurlig lösning – man ska köpa fängelseplatser i Estland. Närmare bestämt ska en hel anstalt, med plats för 600 personer, ställas till Sveriges förfogande.
Gabriella Lavecchia, förbundsordförande för fackförbundet Seko, kallar planerna för ”oanständiga” och det finns verkligen något djupt cyniskt i att skicka iväg fångar till ett annat land, som om de vore vilken handelsvara som helst.
I fängelset kommer estnisk lag att gälla enligt avtalet. Och även om justitieminister Gunnar Strömmer försäkrar att svensk och estnisk lag är väldigt lika och att man kommer göra undantag i avtalet i de fall där lagarna skiljer sig åt är risken överhängande att de här fångarna kommer behandlas annorlunda än vad de hade gjort i svenska fängelser.
Men det största problemet är kanske att man på ett effektivt sätt klipper av banden mellan fångarna och omvärlden. Dels försvåras givetvis möjligheten till besök från anhöriga. Dessutom blir det svårare för fångarna att hitta en väg ut i samhället igen.
”Svensk kriminalvård bygger på principen om att de som sitter i fängelse också ska ha en plan för att komma tillbaka till samhället efter avtjänat straff. Detta blir mycket svårt med regeringens planer”, säger Fredrik Hjulström, expert på kriminalvården hos Akademikerförbundet SSR.
Hela syftet med Kriminalvården är, som man kan förstå av namnet, att vårda och hjälpa människor att komma bort från den kriminella banan. Men för regeringen verkar målet bara vara att förvara dem, gärna så långt bort som möjligt, och hade man kunnat hade man nog gärna kastat bort nyckeln också. Samverkan med andra myndigheter, som kan finnas tillhands och förbereda personerna på vad som väntar när de kommer ut ur fängelset, blir förstås också mycket svårare. Joachim Nordström, ordförande för fackförbundet ST, refererar också till att Norge och Danmark tidigare har gjort liknande experiment (Norge har köpt fängelseplatser i Nederländerna och Danmark i Kosovo), något som har kritiserats för att strida mot de mänskliga rättigheterna.
Istället för att skicka iväg de fångar som vi inte har plats för borde regeringen fundera över om hårdare straff och fängelse verkligen är lösningen på allt. Som Joachim Nordström också är inne på så har Sverige under lång tid varit väldigt framgångsrika i att hitta andra sätt att verkställa straff än just fängelse. Så kallad frivård, där en person inte behöver sitta frihetsberövad utan istället får skyddstillsyn och deltar i ett behandlingsprogam, är ett exempel på hur man kan göra. Att skeppa iväg fångarna och klippa deras kontakter med anhöriga och det svenska samhället är inte bara inhumant – det riskerar också att leda till att fler återfaller i brott när de väl släpps ut. Är det verkligen det regeringen vill?
Svenskars stöd till Gaza har ökat kraftigt de senaste veckorna.
Israel släpper bara in en bråkdel av lastbilarna med nödhjälp över gränsen till Gaza.
