I en debattartikel i Dagens Nyheter slår sju statsråd på stora trumman för regeringens arbete med att ”rensa ut de kriminella ur välfärden”. De ger exempel på lagar som införts och utredningar som är på gång, och formuleringarna är svepande på ett sätt som känns bekant.
Det ska handla om kriminalitet, men tillsammans med assistansfiffel och kriminella som driver hvb nämns ”felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen”. Det kan vara ett stort belopp som går till ett brottssyndikat. Men det kan också vara en privatperson som har råkat fylla i en ansökan om bidrag fel.
De felaktiga utbetalningarna kommer upp framför allt i samband med en utredning som föreslår att den som lämnat felaktiga uppgifter till myndigheterna, och därför får för mycket pengar, ska straffas. Man ska inte bara kräva mellanskillnaden tillbaka, utan dessutom lägga på en sanktionsavgift och stänga av personen från socialförsäkringen.
Det här gäller oavsett om den felaktiga uppgiften lämnades med uppsåt – och även om det var någon annan som lämnade den. Om hyresvärden skrev fel hyra, till exempel. Hela idén att straffa människor som går vilse i byråkratin är orimlig sig, och att införa en sådan lag och samtidigt begränsa rätten till kostnadsfri tolkhjälp är att vrida om kniven lite extra.
”Ingen regering har varit i närheten av de insatser vi gör”, skriver statsråden, och räknar upp fler storverk. Angiverilagen, en ny skyldighet för myndigheter att dela info för att motverka felaktiga utbetalningar och en ”generell sekretessbrytande bestämmelse” som de hoppas få på plats till den 1 december. Då ska alla myndigheter kunna dela information ”för att bland annat motverka brott, felaktiga utbetalningar, fusk och regelöverträdelser”.
Den som lever får se vad ”bland annat” innebär, för vad mer än det uppräknade kan man vilja motverka? Annat handlar om tillsyn och kontroll av personlig assistans, omsorg, hvb, vård med mera.
Självklart är det bra att motverka fiffel och vanvård. Men för det första måste individens rättigheter gå före kontrollmöjligheten. För det andra ska man inte blanda in någon familj som har fått femhundra för mycket från socialtjänsten – inte ens i sin retorik. Eller framför allt inte i sin retorik.
Det senaste i den ”kraftsamling” som de sju statsråden proklamerar är en granskning och omprövning av beslut och utbetalningar som rör 62 000 personer. De har det gemensamt att de står på en lista som polisen sammanställde för ungefär 15 månader sedan. 14 000 antas vara aktiva i kriminella nätverk, och de övriga 48 000 antas koppling till sådana nätverk. Familjemedlemmar, släktingar, vänner med flera.
Sambandet skulle vara tydligare om det handlade om ”välfärdsbrott”, men det finns ingen sådan urskiljning. Man vet inte ens vilka av dem som står på listan som verkligen är kriminella, eftersom det till stor del, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M) till Aftonbladet, handlar om personer som inte är dömda. Annars skulle det bli för smalt, förklarar han.
På oklara grunder ska alltså 62 000 medmänniskor få sina myndighetsbeslut och utbetalningar genomgångna. Inte bara granskade utan även omprövade. Hur långt bakåt i tiden man ska gå är inte klart, men utredningen som föreslår lagen om sanktioner föreslår max fem år. Om den som omprövar anser att ett fattat beslut är felaktigt ändras det. Retroaktivt.
Människor förlorar sin personliga integritet och sätts i situationer som de kanske inte har råd att reda upp. Och meningen är att vi ska acceptera det för att de behandlas som om fattigdom vore ett brott. Precis enligt det synsätt som justitieminister Gunnar Strömmer (M), finansminister Elisabeth Svantesson (M), socialförsäkringsminister Anna Tenje (M), socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M), sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) sprider.
Hägg och syren och allt däremellan.
Idén att det går att försvara dödandet av barn.
