Att låta havsuttrar återerövra det område där de en gång levt blev en ekologisk succé i Monterey i Kalifornien, skriver tre debattörer från Miljöpartiet. I Sverige gör regeringen allt för att rovdjuren istället ska skjutas ihjäl.
I veckan rapporterades i bland annat Sveriges radio om en ny studie som visar hur återetableringen av havsuttrar i Monterey i Kalifornien inte bara har vitaliserat det lokala ekosystemet, utan också minskar kusterosionen.
Havsuttrarna har tack vare viltvårdsåtgärder successivt återetablerat sig i delar av det enorma område där de levde innan de nästan utrotades av människan.
I Sverige går vi i motsatt riktning. Den svenska regeringen ställde sig nyligen bakom ett förslag till EU-kommissionen om att sänka skyddet för lodjur och björn från strikt skyddad till skyddad. Detta utan att ens konsultera riksdagen, vilket Miljöpartiet har KU-anmält.
Det är lätt att känna sympati med de bedårande uttrarna, och glädjas åt att stammen håller på att växa. Även de magiskt vackra lodjuren väcker lätt sympati, och det känns kanske fel i maggropen även för mindre miljöengagerade personer att regeringen i praktiken driver på för ett minskat bestånd och en ökad troféjakt.
Det är jättebra att människor empatiserar med gulliga djur, men det är värt att påminna om att djurens värde inte beror på deras skönhet eller popularitet.
Det djur som regeringen högst prioriterar att skjuta bort är vargen, mot vilken hatet är djupt rotat i delar av samhället. Där har man också varit framgångsrik i sitt bekämpande, både nationellt och på EU nivå där EU-kommissionen redan driver en sänkt skyddsstatus. Men vargen har inte bara ett eget värde utan är likt havsuttrarna enormt värdefull för hela ekosystemet. Detta har också visats i forskning, med den kanske mest kända studien från Yellowstone i Wyoming.
Just toppredatorer är ofta speciellt viktiga för att upprätthålla balans i naturen. Och friska ekosystem är inte bara till glädje för alla de levande varelser som då tillåts frodas, utan innebär också på sikt bättre förutsättningar för en massa ekosystemstjänster som vi människor har nytta av, som kolsänkor, matproduktion, resiliens, rekreation, med mera.
Att bedriva rovdrift på djur för att tillfredsställa särintressen eller en populistisk opinion löper hög risk att inte bara gå ut över de drabbade arterna, utan även över oss själva. Medan att hantera naturen och andra levande varelser med respekt och omsorg på sikt ger betydligt bättre förutsättningar för oss själva och våra kommande generationer. Solidariteten med djur och natur hänger ihop med solidariteten med världens människor liksom med kommande generationer och en ansvarsfull politik behöver grundas på alla tre.
Så låt oss glädjas med Kalifornien och dess uttrar genom att värna våra egna rovdjur, och bekämpa den kortsiktiga politik som vill trycka tillbaka dem.
