Om Sverige ska ”bli svenskt igen”, som SD säger, vilken tid är det de vill tillbaka till? Michiel van Lint tar oss med på en tidsresa för att ge en glimt av vad som kan vänta.
Om jag förstått rätt vill Sverigedemokraterna att Sverige blir svenskt igen, och har märkliga idéer om hur det skulle varit. Det nederländska partiet som nyss har vunnit valet vill enligt journalisten Rob Wijnberg tillbaka till ett förflutet som faktiskt aldrig har existerat, Nederländerna har varit en smältdegel sedan landet grundades. Dessutom förnekar partiet klimatproblem, att flyktingar har orsak att fly och att slavhandel och kolonialism var brott mot mänskligheten. Det som inte ger glada miner kan inte finnas!
Världen har nu inte bara slutat snurra, utan vrider sig åt andra hållet: vi ska tillbaka. Men tillbaka till när då, vart är vi på väg? Det finns många möjligheter.
Mest sannolikt är att det blir 1930-talet: det är poppis att klanka ner på grupper i samhället, att förneka människor rätten att tänka eller vara annorlunda än normen, och att uttrycka sig mobbande med hot om våld. Och våld godtas på många håll om det görs av ””one of us”. Det Fjärde riket kan startas när som helst i Ryssland, Ungern, USA eller Nederländerna, men Sverige kan ännu hinna före!
Ska vi tillbaka till peruktiden, då under 1700-talet, när de rika gömde sig på sina ägor under sitt fejkhår medan samhället stagnerade? Likgiltigheten för hur andra har det har sällan varit större.
Lever vi i en medeltid igen? I en del muslimska länder får extrema tolkningar av religion räcka som ursäkt för skräckvälde. Här i Sverige får många som har uttryckt kritik mot system eller ledning inget jobb eftersom referenser och skvaller har blivit synonymer. Många blir svartmålade utan chans att rentvås, klivet til häxförföljelse är inte stort.
Vi är långt komna på väg tillbaka til slaveritiden. Många verkar tycka att det är normalt att de har det bättre än andra utan att de gör något för det. Många köper saker billigt utan att bry sig om att de som producerat dem knappast har ett värdigt liv. Slaveri och kolonialism byggde på idén att okristna inte var riktiga människor. Är det inte precis som det påstås nu, att det finnes skillnad mellan flyktingar från Ukraina och från krig i Afrika?
Det kan även vara vikingatiden vi är på väg till. Tron på marknaden som styr är inte olik idén att den som kan får slå ihjäl andra för att komma över det hen vill ha. Redan nu gör många företagsledare precis vad de vill. Ju mer skatterna sänks, desto mindre möjligheter blir kvar till demokratisk påverkan. De moderna drakskeppen lär komma till våra stränder, och finns det då pengar til försvar?
Det finns en jämförelse som ger mig hopp. Strax innan järnridån föll, blev situationen i de östeuropeiska länderna allt grymmare, tills det inte var hållbart längre att se diktaturerna som socialistiska paradis. Liknande gällde innan den franska och ryska revolutionen. Vi lever under frihetsparadigmet fast valfriheten har begränsats oerhört. I en värld med så många människor är det ohållbart att vissa gör och tar vad de vill.
Precis som 1989 är vi i en situation som måste leda till en katastrof eller en revolution. Frågan är framför allt vem som har modet att starta förändringen. Det brukar inte vara de som har det relativt bra. Länder som nyligen har upplevt en vår ligger långt borta och även om situationen alltid svänger har de visat mod till förändring som vi får avundas.
Sverige var ett urfattigt land bara några sekler tillbaka. Om vi inte har kraften att se att framtiden ligger framåt och inte bakåt, då får vi förvänta oss att den ligger på andra sidan av jorden och vi blir u-land.
