Det indragna biståndet är både ren ondska och idioti

Redan i mitten av oktober – en vecka efter att Israel började bomba Gaza som svar på Hamas terroristattack – gick flera oberoende FN-experter ut och varnade för att palestinierna riskerade att utsättas för folkmord. FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska territorierna pekade då på hur israeliska offentliga tjänstemän öppet hade förespråkat ännu en ”Nakba”, termen för fördrivningen av palestinierna som skedde 1947–1949 när över 750 000 palestinier förvisades från sina hem och marker under de strider som ledde till att staten Israel etablerades.

Tre månader senare kan vi konstatera att Israels militära operationer i Gaza fortsätter döda människor i en aldrig tidigare skådad omfattning.  26 000 människor har nu blivit dödade, 64 000 skadade och 2 miljoner palestinier fördrivna i Israels militäroffensiv. Hårda begränsningar mot att transportera in livräddande förnödenheter såsom vatten, mat, mediciner och bränsle har skapat en av historiens värsta humanitära katastrofer. Varje dag larmas det om fruktansvärda förhållanden i Gaza, med en skriande brist på rent vatten, toaletter och duschar. De flesta saknar mat för dagen och rent vatten att dricka.

Att Sydafrika nu drar Israel inför rätta för folkmord framför den internationella domstolen ICJ kan inte ha undgått någon. I stämningsansökan refererar Sydafrika till en databas med över 500 uttalanden från israeliska politiker och militärer som tyder på folkmordsintention eller uppmuntran till folkmord. I fredags slog den internationella domstolen ICJ fast att det finns en tydlig risk att Israel bryter mot folkmordskonventionen i Gaza.

Vid risk för folkmord har alla stater, inklusive Sverige, en skyldighet enligt internationell rätt att göra allt i sin makt för att förhindra att folkmord begås. Man skulle därför kunna tänka att ICJ:s beslut skulle sätta eld i baken på ett land som Sverige, som så ofta har talat varmt om vikten av respekt för internationell rätt, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

Det finns en rad åtgärder som Sverige hade kunnat driva för att få stopp på lidandet i Gaza. Krav på permanent vapenvila. Kraftfulla sanktioner. Blockader. Ökat stöd till palestinier. Diplomatiska påtryckningar.

Men nej. Den självutnämnda ”humanitära stormakten” med den en gång så högt svansförda ”feministiska utrikespolitiken” väljer att ryggradslöst sälla sig till den skara kritiserade västländer som drar in biståndet till den största humanitära organisationen i Gaza, Unrwa. Detta trots att 21 hjälporganisationer redan i måndags skrev att Unrwa:s leverans av humanitärt bistånd inte kan ersättas av andra organisationer som arbetar i Gaza och att om ”finansieringsstoppet inte hävs kan vi bevittna en fullständig kollaps av den redan begränsade humanitära insatsen i Gaza”.

Det svenska stödet har gått till att tillhandahålla mat och rent vatten för människor som befinner sig i en av de värsta humanitära kriserna i modern tid. Men nu dras biståndet in, efter att 12 av Unrwa:s totalt 30 000 anställda misstänks ha deltagit i Hamas terroristattack den 7 oktober. De anställda har nu sparkats, men det spelar ingen roll – stödet dras in ändå, i något slags grotesk kollektiv bestraffning av hela organisationen enligt logiken ”Unrwa-medarbetare deltog eventuellt i massaker och tills vi vet säkert tänker vi svälta ut barn”.

Hade Sverige levt upp till sitt åtagande att göra allt i sin makt för att förhindra folkmord, hade man gjort som Spanien och ökat stödet. Nu ser det snarare ut som att Sverige, förutom att bryta mot förpliktelsen att förhindra folkmord, aktivt förvärrar den humanitära katastrofen. Enligt Francis Boyle, den första advokaten som framgångsrikt drivit ett folkmordsfall inför ICJ, kan det betyda att Sverige bryter mot artikel 2(c) i folkmordskonventionen genom att ”uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis”.

Av detta framträder två möjliga scenarier: antingen måste Sverige ställas till svars för att ha åsidosatt sina internationella åtaganden enligt folkmordskonventionen – eller så kommer respekten för folkrätten att erodera ytterligare. Oavsett är Sveriges agerande ett oacceptabelt svek mot Gazas befolkning och en skam för mänskligheten.