Prenumerera

Logga in

Glöd · Ledare

Angiveritvång bakvägen

Barn leker i en klätterställning. Skribenten i förgrunden.

Massiva protester kan funka – vi kan vara glada över att det inte blev något tvång för skolor, vård, socialtjänst och bibliotek att ange papperslösa. Eller vad hände egentligen?

Vad som händer är att angiverilagen införs bakvägen. I oktober kom ett betänkande som försvann litegrann i flödet av repressiva förslag – Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen heter det. Det handlar bland annat om en ny skyldighet för ett antal myndigheter att lämna information till polisen, både på begäran och på eget initiativ.

En skyldighet att lämna ut något på eget initiativ? Ja, tanken är att myndighetens anställda ska höra av sig om de har information som polisen kan antas behöva. Den juridiska termen är att uppgifterna lämnas ex officio, utom ämbetet. Det är precis lika luddigt tänkt som det låter, och Lagrådet avråder i sitt remissvar.

De konstaterar att det blir svårt för myndigheternas personal att avgöra vilken information polisen behöver. Så risken är stor att de lämnar ut uppgifter i onödan, och informationsskyldigheten ”riskerar därmed att leda till onödiga integritetsintrång och kan därmed inte heller sägas vara proportionerlig”. Lagrådet skriver också att en sådan skyldighet är ägnad att ”att hämma uppgiftslämnandet till myndigheten” och därmed kan skada dess verksamhet.

Inte minst problematiskt är att rektorer hör till dem som ska lämna information – det angiveri som lärarna slipper undan läggs istället på dem.

– Vi tycker inte det här är bra, det är ju samma sak som ”angiverilagen” och som vi protesterade emot, säger Lena Linnerborg från rektorernas fackförbund Sveriges skolledare till Dagens nyheter.

När betänkandet kom skickade Sveriges skolledare en skrivelse till justitieminister Gunnar Strömmer (M), där de delgav honom sin kritik. De skriver att plikten att lämna uppgifter till polisen kommer att ta tid i anspråk från ”aktiviteter som syftar till elevers lärande och utveckling”. De tror också att det kommer att leda till att elever undviker skolan, ”kanske särskilt de som skulle behöva skolans positiva, framtidsinriktade miljö bäst”.

Som väntat har regeringen inte brytt sig om kritiken, utan lade fram en proposition den 26 november. Vilka upplysningar rektorerna ska lämna ex officio har de inte preciserat, men i remissen ger de exempel. Det kan handla om brott i anslutning till skolan – och då verkar det naturligt att rektorn eller någon annan kontaktar polisen. Men det kan också gälla information om elever och anställda, som vilka de umgås med, eller anhöriga som misstänks för kriminalitet. Och mycket mer.

Det är lätt att se hur det kan leda till en vidrig angiverikultur på skolorna. Skvaller, ryktesspridning, ängslan och misstro – vem säger vad till rektorn, vem ser vilka man hänger med? Kan man ha en papperslös elev i klassen utan att rektorn får veta något?

Regeringen skriver att tilliten mellan eleverna och skolan ”måste ställas mot brottsbekämpningens behov av uppgifter och den omständigheten att skolan är en aktör som kan ha mycket relevant information”.

– Det låter som att man anser att det är en viktigare uppgift för skolan att bekämpa brott än att ägna sig åt det grunduppdrag som gör att brott inte begås från första början. Alltså en god utbildning baserad på ömsesidig tillit, säger ordföranden i Sveriges skolledare, Ann-Charlotte Gavelin Rydman, till facktidningen Skolledaren.

Lagändringarna föreslås träda i kraft redan i januari 2025, så ett beslut i riksdagen kan vara på gång när som helst. Men går det att förhindra? Kanske. Om rektorer i hela landet går ihop och säger ifrån att de aldrig i livet kommer att gå med på något sådant? Det borde inte finnas något att förlora.

Civilkurage.

Trumperiet.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV