Glöd · Debatt

Regeringen och Sida tystar civilsamhället

Sida har valt att säga upp avtalen med sina strategiska partnerorganisationer, något som Latinamerikagrupperna är kritiska till.

Beslut från regeringen och Sida har gjort att många civilsamhällesorganisationer har allt mindre medel att röra sig med. Adolfo Ovalle, styrelseledamot i Latinamerikagrupperna, menar att det kan leda till att viktiga projekt läggs ned och att kritiska röster tystas.

Den 29 februari fick Sida i uppdrag av regeringen att komma fram med en plan om övertagandet av det svenska civilsamhället. Den 15 mars meddelade Sida:s enhetschef för civilsamhällesstöd, Karin Fällman, att deras generaldirektör Jakob Granit fattat ett beslut om att säga upp sina avtal med sina strategiska partnerorganisationer (SPO).

De kräver nu en redogörelse och klipper samtliga medel till sina SPO:s inför nästa år – de vill alltså stryka samtliga pågående projekt, och i bästa fall lägga dem på is i flera månader där civilsamhällesorganisationerna (CSO:s) som konsekvens behöver minska sin totala verksamhet och kansli, eller till och med avsluta sin verksamhet.

Problematiken med det här är att många organisationer har mångåriga projekt igång som nu måste avbrytas. Speciellt problematiskt blir det för Forum Civ. Organisationen fungerar som ett samlingsorgan för Sveriges alla mindre CSO:s som inte har möjlighet att vara SPO:s. Den ekonomiska beroendeställning som dessa små CSO:s har till Forum Civ, och därmed Sida, gör det totalt omöjligt för vissa av dem att bedriva sin verksamhet med det nu avbrutna biståndsmedlet. Forum Civ består av ca 200 små CSO:s som har ett otroligt brett nätverk världen över med gräsrotsorganisationer och besitter ovärderlig kunskap om lokalområden, något som Sida inte har.

Det är genom det här stödet som Sverige kan bistå med internationellt bistånd. Ingen konsekvensanalys har gjorts och därmed är effekterna av denna avklippning inte kartlagd. Det finns en uppfattning om att stora delar av civilsamhället är vänsterdrivet, men faktum är att det är civilsamhället som kämpar för mänskliga rättigheter innanför och utanför Sveriges gränser. Det är även dem som agerar språkrör till minoriteter i utsatta lägen och som, genom sina breda gräsrotsnätverk, agerar visselblåsare för institutioner och företag som bryter mot normer och regler.

Nedtystningen av den svenska modellen av folkrörelser och demokrati är nu ett faktum, det finns en tydlig strategi bakom regeringens agerande de senaste åren. Det började med neddragningen av det så kallade ”infokom”-anslaget (anslaget gick från 155 miljoner till 20, där Sida behöll majoriteten själva), där hela civilsamhällessektorn förlorade sin finansiering till kommunikation inom Sverige. Detta resulterade i att samtliga administrativa kommunikationstjänster och informationsprojekt fick läggas ner, och kapaciteten för att låta experters kritiska röster inom sektorn höras är nu borta.

Nu när CSO:s är tystade kan plundringen av Sveriges folkrörelser påbörjas. Det börjar med en total kapning av biståndet till nästa år för de delar av civilsamhället som arbetar med fred, rättvisa och spridningen av demokratiska värden såväl i Sverige som utomlands.

Det har gått en tid sedan december 2023 då Sveriges regering presenterade ”en ny strategisk inriktning för svenskt bistånd, bistånd för en ny era – frihet, egenmakt och hållbar tillväxt […] bekämpa fattigdom genom jobbskapande och frihandel …” och ”där fokus på svenska intressen och humanitärt stöd kommer att vara en betydligt större del av biståndsarbetet.”

Vidare skrev regeringen: ”Genom att knyta samman bistånd och handel innebär den nya inriktningen en historisk förändring. Svenska företag ligger i framkant i frågor om hållbarhet och socialt ansvarstagande och kan erbjuda investeringar och innovativa lösningar på olika samhällsutmaningar, säger bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forsell” (Pressmeddelande från Utrikesdepartementet).

I februari i år skulle EU:s ministerråd rösta om EU-kommissionens ett år gamla förslag om ett direktiv som kräver att företagen tar ansvar för mänskliga rättigheter i hela produktionskedjan, men detta skjuts nu på framtiden. Regeringens motstånd förklarades med att ”Det finns dock betydande risker att förslaget leder till ökade administrativa bördor och kostnader”, enligt energi- och näringsminister Ebba Busch (Sveriges Natur – Naturskyddsföreningens medlemstidning).

Här vill vi peka på att det finns en tydlig dubbelmoral bakom vad som sägs och vad som görs, uttalanden om demokratiska värden i ena handen medan man på europeisk nivå motsätter sig mänskliga rättigheter och miljömässiga skyldigheter.

En rättelse av Karin Fällmans titel är inlagd den 2 april kl 17.06. /Syre

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV