För några månader sedan gick vi igenom vad man bör tänka på när man skriver en debattartikel. I det här numret har det blivit dags för romanen. Är du en av alla dem som har ett halvfärdigt romanmanus i byrålådan eller på hårddisken? Eller har du bara drömt om att någon gång skriva ”Den stora romanen”? Oavsett vad är det aldrig försent.
Dagliga övningar
Att skriva är för många förknippat med prestationsångest. Man skriver en mening, suddar ut den, skriver en ny, suddar ut den också och så vidare. Inget kan kännas så ångestframkallande som åsynen av ett tomt papper. Så hur tar man sig runt det här? Den bästa metoden som jag har lyckats hitta är att bara skriva. Tänk inte på att det du skriver ska bli bra, eller att någon ska läsa det. Skriv om det första du kommer att tänka på. Eller be någon du känner att hitta på ett ämne. Du behöver inte skriva långt, men försök att skriva regelbundet – helst något varje dag. Det kan även hjälpa att sätta ett mål för hur många ord du ska skriva per dag. Även när du bestämmer dig för att sätta igång att skriva en roman kan det här vara en bra ingång, skriv en kladd där du inte tänker så mycket på stil och tilltal, sen kan du arbeta om utifrån den.
Show don’t tell
Det kan kännas som en sliten klyscha, men klyschor blir ofta klyschor för att det ligger ett korn av sanning i dem. Show don’t tell handlar om att förmedla något utan att skriva läsaren på näsan. Ett enkelt exempel: Istället för att skriva att någon är godhjärtad och bryr sig om de svaga, kan man visa det genom vad personen gör. Läser man äldre romaner är de ofta fyllda av karaktärsbeskrivningar av typen ”han var en gänglig man i sina bästa år med breda axlar, kraftiga händer och en rak näsa”. Den här typen av beskrivningar bygger ofta på fördomar eftersom vi förväntas känna något för en viss karaktär genom sättet hen beskrivs på. I dag föredrar de flesta författare att lämna mer åt läsarens fantasi och istället få dem att lära känna karaktärerna genom deras handlingar. Ibland kan dock beskrivningar fylla sin funktion, men det kan vara bra att fundera över vad du vill säga med beskrivningen som inte hade kunnat sägas på andra sätt.
Lär känna dina karaktärer
För att en roman ska bli bra gäller det att ha karaktärer som känns mångfasetterade och trovärdiga. Det kan därför vara en bra idé att ägna en hel del tid i början av skrivfasen åt att utveckla karaktärerna. Du kan börja med att föreställa dig hur de ska se ut, men försök också att sätta dig in i hur de tänker och hur de skulle handla i olika situationer. Kanske kan du skriva små sidoberättelser som inte ska ingå i romanen där du kan försätta karaktärerna i olika situationer bara för att se hur de skulle agera. Många gör felet att de lägger allt krut på huvudpersonen och glömmer bort bikaraktärerna, men för att en bok ska bli intressant är det viktigt att alla karaktärer går att förstå – även de du inte sympatiserar med.
Göra disposition/tidsplan
Det finns tusen sätt att skriva en bok på. En del författare tycker om att överraska sig själva medan de skriver och tycker att det skulle vara jättetråkigt att ha en färdig synopsis för vad som ska hända. Andra ägnar jättemycket tid åt att skriva ner vad som ska hända i varje kapitel, karaktärernas utvecklingskurva och så vidare. Det ena sättet är inte bättre än det andra och alla får hitta sin metod, men när du sitter med ett tomt papper framför dig kan det för många kännas skönt att åtminstone ha skisserat upp vad boken ska handla om i grova drag. Det kan förstås göras på många sätt – man kan sätta upp post it-lappar, man kan rita stora mindmaps eller bara skriva kortfattat vad man tänker ska ingå i varje kapitel.
Kanske kan det också underlätta om du gör en tidsplan för ditt arbete där du till exempel kan planera att du ska ägna de första tre veckorna åt research, de fem första kapitlen ska vara klara om tre månader och så vidare.
Kill your darlings
Ännu en klyscha, men också denna är sann. De flesta författare blir lite kära i sina egna formuleringar, men bara för att du tycker att en formulering är snitsig och bra är det inte säkert att andra kommer tycka det. En snygg formulering kan också göra att du låser dig i tankarna. Därför är det så viktigt att ha läsare som vågar vara kritiska och som kan hjälpa dig att förbättra ditt manus. Om du inte har någon i din omedelbara närhet som kan hjälpa dig så finns det en grupp på Facebook som heter “Författare söker testläsare”.
Att döda sina älsklingar kan också handla om att kanske stryka långa stycken som är välskrivna men som inte för handlingen framåt. Samtidigt som det är bra att lyssna på sina kritiker är det också viktigt att ha integritet – om det är någonting som du tror på benhårt ska du inte ta bort det bara för att någon tycker annorlunda. Balansgången mellan de här två kan vara svår men försök att lyssna på den kritik som verkligen känns konstruktiv, och strunta i det som kritikern inte kan motivera.
Tålamod, tålamod, tålamod
Även om du följer alla råd ovan så behöver du också ha väldigt mycket envishet och tålamod för att ro ett romanprojekt i hamn. Det är här de flesta, även undertecknad, oftast stupar. Att veta hur en bra bok ska skrivas i teorin hjälper kanske inte så mycket om man inte också har tålamodet och energin. Men med det sagt: det är faktiskt aldrig för sent att försöka igen, och igen, och igen …
