När Donald Trump i helgen höll ett tal på Black conservative federation gala jämförde han sina upplevelser av den senaste tidens brottsanklagelser mot honom med svarta människors upplevelser av att bli orättvist behandlade av det amerikanska rättssystemet. Trump menar att han kommer få fler röster från icke-vita medborgare i det kommande valet eftersom han blir orättvist behandlad av rättsväsendet på samma sätt som de, och att de kan relatera till det. Att Trump har en oförmåga (eller ovilja) att förstå det strukturella förtryck som varat under århundraden mot människor med annan hudfärg än vit är kanske inte så förvånande, men med tanke på att han har goda chanser att återigen bli vald till USA:s president är det direkt oroväckande.
I Sverige har vi ingen regelrätt Trump-figur, eller åtminstone ingen person med så mycket makt som uttrycker sig så extremt. Vad som däremot växt fram i det svenska politiska landskapet de senaste åren är en större vilja att skylla samhälleliga problem på “de andra”, att ta på sig den politiska offerkoftan (ett klassiskt Trump-drag) och att blåsa upp hot om att den svenska kulturen utarmas av utifrån kommande krafter som vill den illa. Men de där utifrån kommande krafterna är bara ondskefulla om de kommer från fel håll – kommer de från till exempel just Trumps hemland, USA, är det tydligen fritt fram att anamma vad som helst. Idén att att julen skulle vara hotad är till exempel en amerikansk konspirationsteori vi fångat upp och Sverige-anpassat. Att julen dessutom innehåller en stor mängd traditioner som från början varit utländska verkar också helt irrelevant – de främmande elementen är tydligen bara farliga när en person med mycket makt påstår att de är det.
De fördomar som skapar imaginära skillnader mellan människor, baserat på deras ursprung, hudfärg eller religion, är skadliga för demokratin och leder till brott mot de mänskliga rättigheterna. Den blindhet som skapar en imaginär likhet mellan människor som förtrycks på grund av ursprung, hudfärg eller religion är lika skadlig. Båda delar är grundade i felaktiga föreställningar om såväl ”den andra” som en själv, och uppstår ur en oförmåga och/eller ovilja att lyssna och förstå andra människors upplevelser av politiken, samhället och världen.
Oavsett om det handlar om att jämföra sin egen upplevelse av förtryck med systematiskt förtryck eller om att skapa en falsk bild av andra utifrån förutfattade meningar blir resultatet detsamma: ett samhälle där människor inte respekterar och förstår varandra. I förlängningen leder det till en allt svagare demokrati. Vi behöver politiska ledare med förmågan att lyssna och förstå vad olika personer i samhället upplever och behöver, med öppna ögon för de makthierarkier och systematiska förtryck som existerar. Vi behöver inte anamma det amerikanska politiska klimatet – tvärtom behöver vi en politik som står upp för alla människors lika värde och mänskliga rättigheter.
Det är extra viktigt just nu, när konflikter rasar och de människor som överlever flyr, att lyssna och förstå andra, att respektera och hylla våra olikheter och skapa ett samhälle där mångfald ses som en styrka och inte en svaghet.
Förhoppningsvis närmar det sig äntligen vapenvila i Gaza.
Nu är Sverige bara formaliteter från ett Natomedlemskap.
