”Hoten mot civilsamhället kan göra att organisationer tystnar”

John Stauffer, chefsjurist på Civil Rights Defenders, har bråda dagar. Sedan regeringsskiftet för ett och ett halvt år sedan har deras arbete med att vara ”en svensk watchdog när det gäller mänskliga rättigheter”, som han uttrycker det, tagit upp allt mer tid. I deras senaste rapport ”Ett år med Tidöavtalet – Det är helheten som oroar” som släpptes i december går de igenom de förslag som regeringen lagt inom migrations- och kriminalpolitiken och hur de sammantaget riskerar att försvaga den svenska demokratin. 

– Ett tydligt spår som vi kan se i regeringens politik är sammanblandningen av kriminalpolitik och migrationspolitik. Åtgärderna för att komma till rätta med organiserad brottslighet eller våldsbrottslighet handlar ofta om att på olika sätt minska invandringen och försöka få så många som möjligt att återvända, säger han när vi ses på deras kontor på Södermalm i Stockholm. 

Söker efter syndabockar

John Stauffer menar att det här är ett mönster som vi kan se i många andra länder som har gått i en autokratisk riktning, hur man söker efter syndabockar till samhällsproblemen och att det ofta handlar om just migranter. 

– I många lagförslag som läggs inom de här områdena nu så påverkas de mänskliga rättigheterna. Och det görs ingen ordentlig bedömning av om förslagen är motiverade och proportionella i förhållande till de inskränkningar de innebär. Kommer de att leda till de positiva effekter som man påstår? Ofta kan man inte visa att det kommer få någon positiv effekt. Snarare finns det forskning som visar att de här åtgärderna har antingen ingen effekt alls eller en negativ effekt.

Bland de konkreta förslagen som regeringen har lagt lyfter John Stauffer bland annat fram visitationszonerna som han menar tydligt strider mot de mänskliga rättigheterna. 

– Jag skulle säga att det är ett lagförslag som inte skulle godkännas av Europadomstolen eftersom det ger polisen alltför långtgående möjligheter att, på i princip inga grunder, visitera människor i de här zonerna. Vi ser också hur det här kommer att leda till att framförallt personer med migrantbakgrund kommer drabbas. 

Han lyfter också att flera lagförslag riskerar att drabba barn och unga. och att det håller på att ske ett skifte i straffrättssystemet. Om inriktningen tidigare var att rehabilitera människor som begått brott handlar det nu framförallt om avskräckning och att hålla dömda personer inlåsta så att de inte kan begå nya brott. 

Regeringen skulle nog själva hävda att läget med gängbrottsligheten i Sverige just nu är så akut så att vi måste ta till de här ganska extrema metoderna för att förhindra att inte fler personer dödas. Ligger det någonting i det?

– Det är viktigt att säga att även vi ser stora problem med våldsbrottsligheten. Det är också en fråga om mänskliga rättigheter, att människor ska kunna känna sig trygga. Men det vi ser nu är att man gör alla de här åtgärderna utan att veta om de har effekt. Man gör allt lite panikartat, samtidigt som många av åtgärderna leder till långtgående integritetskränkningar. 

På ena väggen i mötesrummet där vi sitter hänger bilder på de som tagit emot Civil Rights Defenders pris som årets människorättsförsvarare under de senaste åren. Traditionellt har CRD, som grundades 1982 och som från början hette Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, arbetat mestadels internationellt – dels med att bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och dels med att stödja och samarbeta med lokala människorättsförsvarare. Fortfarande är detta en stor och viktig del av verksamheten – men på senare år har fokus ökat på Sverige och de inskränkningar som sker här på hemmaplan. John Stauffer, som tidigare bland annat jobbat på Diskrimineringsombudsmannen, anställdes på CRD 2013 med uppdraget att stärka den juridiska kapaciteten och att utveckla ett brett och långsiktigt arbete med fokus på svenska människorättsfrågor.

– Det här hade gjorts innan också men lite mer ad hoc, nu arbetat vi mer målmedvetet, säger han.

Skulle du säga att inskränkningarna i demokratin började med Tidöavtalet och den här regeringen, eller startade det tidigare?

– Det är svårt att säga en exakt startpunkt, men det här är något vi har sett komma över tid. Även under tidigare regeringar har vi sett hur man exempelvis har snävat åt möjligheterna att få uppehållstillstånd. Men med den nya regeringen och med Tidöavtalet så har det tagits ytterligare ett tydligt steg i den negativa riktningen ur ett människorättsperspektiv. Men man ska heller inte glömma att mycket av det som regeringen nu driver igenom ställer sig även det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna bakom.

Det är inte bara i Sverige utan i många länder i världen som utvecklingen går bakåt när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Enligt V-deminstitutet, som mäter nivån av demokrati i olika länder så lever i dag 71 procent av jordens invånare i någon form av autokrati, jämfört med 48 procent 2013. John Stauffer säger att det är svårt att peka ut några specifika orsaker till att den här utvecklingen sker just nu, men han väljer ändå att några lyfta några saker. 

– Dels tänker jag att det handlar om desinformation som används av auktoritära regimer för att driva på den här utvecklingen. Jag tror också att sociala medier skapar förutsättningar för att den här desinformationen ska få väldigt stor spridning. Sociala medier är ju något som har kommit ungefär samtidigt som det här skiftet har skett i världen.

– Sen tänker jag att det också handlar om att många människor runtom i världen upplever att de traditionella politiska partierna inte lyckas adressera de utmaningar som man upplever. Det gör att det skapas en grogrund för förenklade och populistiska budskap. USA och Argentina är två exempel på det. 

När det gäller Civil Rights Defenders internationella arbete så handlar mycket om att hjälpa aktivister och organisationer i andra länder med att stärka sin säkerhet. 

– Många av dem arbetar i väldigt repressiva miljöer där arbetet som människorättsförsvarare är både svårt och farligt. Så där arbetar vi både med deras fysiska säkerhet eller att bidra med medel om en person behöver fly från landet. Men också med den psykosociala säkerheten, det vill säga deras mående. 

Fler utsatta för hat och hot

Under senare år har han dock märkt att även organisationer i Sverige har börjat höra av sig till dem och be om hjälp kring säkerhetsfrågor. 

– Det är flera som upplever att de är utsatta för hat och hot och undrar hur de ska göra för att hantera den här situationen. Att det här sker i Sverige är någonting helt nytt för oss.

För att stärka civilsamhället och få fler att engagera sig i mänskliga rättigheter har CRD skapat en kampanj som heter ”Backa demokratin”. Kampanjen riktar sig både till organisationer och till en bred allmänhet och går bland annat ut på att informera om de politiska förslag som läggs och som står i konflikt med våra demokratiska rättigheter. De ger också förslag på vad man själv kan göra för att påverka, som att säga ifrån när man blir vittne till hot och hat eller att engagera sig politiskt. I skrivande stund har drygt 20 000  personer gått med i nätverket. 

Ungdomsbarometerns senaste rapport visar att nästan 20 procent av de unga männen inte tror att demokrati alltid är det bästa styrelseskicket, vad tänker du om det?

– Det är förstås problematiskt om det är så. Samtidigt har vi också gjort undersökningar som visar att stödet för demokrati och mänskliga rättigheter i Sverige fortfarande är väldigt starkt. Men det är kanske just gruppen unga män som sticker ut och har en annan syn. Det pekar på att de traditionella partierna har misslyckats med att driva en politik som kommer tillrätta med de utmaningar som människor upplever, det gör att man tappar tron på politiken.

John Stauffer lyfter också fram problemet med att allt färre engagerar sig partipolitiskt, samtidigt som han också ser att många istället väljer att engagera sig utomparlamentariskt. 

– Det finns ett problem i det här eftersom det trots allt är de politiska partierna som kommer leda landet i det styrelseskick vi har, det är inte klimataktivisterna. De senare har också en viktig roll att spela men unga måste ju in i partipolitiken också.

Många kanske känner att politiken går alldeles för långsamt också, när vi har de här akuta problemen med klimatkrisen exempelvis. 

– Ja och där tänker jag att politikerna har ett stort ansvar att förklara varför det är på det här sättet. Vad är värdet med den långsamma processen? Något vi ser nu är att hastigheten när det gäller lagförslag skruvas upp, det är ofta väldigt kort remisstid för civilsamhället att yttra sig. Det leder till dålig lagstiftning.

”Tidöpartierna vill klistra på civilsamhället en politisk etikett”

I oktober 2022 blev det stora rubriker när Sverigedemokraternas Björn Söder och Martin Kinnunen gick ut och sa att de anser att Civil Rights Defenders är en oseriös organisation och att de vill stoppa det statliga bidraget till dem. Det här skedde strax efter att CRD kritiserat Tidöavtalet. Även den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har uttryckt att CRD skadar det politiska samtalet och att de är svåra att ta på allvar. 

Finns det en risk när ni går så hårt på Tidöpartierna att folk uppfattar er som en vänsterorganisation?

– Absolut finns det en sån risk och vi ser också hur man försöker klistra på civilsamhället en politisk etikett som vänster. Det här är för det första inte sant, men det är ett sätt att försöka försvaga kraften i civilsamhället och göra det mindre trovärdigt. Vi är politiskt och religiöst obundna men samtidigt är det viktigt att man vågar driva sina sakfrågor. Vi driver frågor om mänskliga rättigheter och granskar politiken utifrån ett människorättsperspektiv oavsett den politiska färgen på regeringen. Det har vi alltid gjort, även under tidigare regeringar, men det glömmer man lätt bort nu.

Med tanke på att SD har sagt så här och många fredsorganisationer har blivit av med sitt statliga stöd, är du orolig för er finansiering? 

 – Vi ser inte att det här hotet är på väg att verkställas, men däremot ser vi att det påverkar civilsamhället i stort på det sättet att man blir oroligare och tystnar. Man drar sig tillbaka och är inte lika tydlig med sin kritik för att det riskerar att kosta för mycket. Vi som organisation kan fortsätta, men många mindre organisationer har inte samma kapacitet och där är oron större. Vi ser också internationellt hur det här är en strategi.

Vi har pratat mycket om hoten mot demokratin, men ser du någonting, i Sverige eller internationellt, som kan ge hoppfullhet?

– Jag skulle vilja peka på Polen som ett positivt exempel. Det har gått i en negativ utveckling under lång tid, många trodde nog inte att det skulle vända men så gjorde det ändå det. Nu vet vi inte ännu vart det kommer ta vägen, men det är ändå hoppfullt. 

John Stauffer återkommer till att Sverige trots allt fortfarande är en väldigt stabil demokrati, med ett väldigt högt stöd för demokratin och mänskliga rättigheter bland befolkningen. Samtidigt menar han att när det sker inskränkningar i demokratin kan det också leda till att fler börjar engagera sig och det är viktigt.

– I vårt arbete utomlands jobbar vi med människorättsförsvarare i helt andra kontexter och som tar stora risker. Att se deras engagemang trots riskerna det medför ger också hopp. 

– Jag tror det finns ett driv i människan att arbeta för ett demokratiskt samhälle där vi respekterar mänskliga rättigheter. På sikt tror jag trenden kommer att vända, men när det kommer ske är väldigt svårt att säga.