Kan ett nytt jordbruksstöd rädda mångfalden – och få böndernas stöd?

I samband med ett EU-toppmöte i Bryssel i slutet av februari brakade arga bönder samman med polis. Bildäck sattes i eld, gödsel dumpades, ägg och betor for genom luften och 900 traktorer blockerade vägar. Det var varken första eller sista gången. Raseriet som svept över stora delar av Europa de senaste månaderna har riktats mot vad bönderna beskrivit som betungande miljöregler, låg lönsamhet och EU:s förhandlingar om ett frihandelsavtal med tullunionen Mercosur i Sydamerika; ett avtal de befarar ska överskölja marknaden med billiga jordbruksprodukter producerade med lägre klimatkrav. Som en följd av protesterna har förhandlingarna med Mercosur tillfälligt frysts och ett omtvistat miljökrav för att ta del av jordbruksstödet skrotats. EU-kommissionen har också dragit tillbaka ett förslag om att halvera bekämpningsmedel till 2030 och alla referenser till jordbruket i ett förslag om klimatmål till 2040.

”De politiska beslutsfattarna står inför en svår balansgång: mellan att ge efter för mycket för industrin när det gäller till exempel viktiga klimatåtgärder – eller att låta partier på den hårda högerkanten utnyttja jordbrukarnas missnöje i EU-valet,”, kommenterade tidningen Financial times Bryssels dilemma.

Drygt två månader senare harvar lantbrukaren Mattias Hammarstedt några böljande åkrar utanför Skurup. 

– Det gäller att få upp en finkornig såbädd som fröet gillar, säger han medan han kastar ett öga över axeln, där harven finfördelar jorden. 

Fröna ska växa till betor som i höst ska skördas och lastas av i Nordic Sugars sockerbruk i Örtofta. Däremellan väljs ledamöterna till EU-parlamentet, vilka spelar en tung roll i att skapa grogrunden för hela hans verksamhet. Av EU:s budget står stödet till lantbruket för runt en tredjedel – med årliga utbetalningar på runt 60 miljarder euro. Pengar som ska gå till att säkerställa unionens livsmedelsförsörjning, trygga lantbrukarnas inkomster, hålla landsbygden levande och skydda miljön. När programperioden för 2023–2027 klubbades beskrev Miljöpartiets EU-parlamentariker Pär Holmgren det som ”ett svek mot framtida generationer”. Men även om paketet var långt ifrån tillräckligt för de gröna, innebar det ändå betydande miljöinsatser jämfört med före-gående period, berättar Mark Brady, docent i naturresurs- och miljöekonomi vid SLU. 

– Jag blev själv överraskad över hur omfattande det blev, säger han. 

Stora gårdar gynnas

Den största delen av jordbruksstödet är det direkta inkomststödet till lantbruket och baseras på hur stora arealer som brukas. Ju större gårdar, desto högre inkomster. Det har gynnat lantbruk med stor klimatpåverkan med redan höga inkomster utan behov av inkomststöd, enligt Mark Brady. Men i det nya jordbruksstödet ska 25 procent av direktstödet gå till ettåriga miljöstöd, som medlemsländerna fått stor frihet att utforma själva. 

– Nu är det upp till bevis att det blir vettiga åtgärder, säger Mark Brady.

Sverige har bland annat infört ett stöd för odling av mellangrödor för att binda kol i markerna. För Mattias Hammarstedt innebär det att han i höst kommer göra just det, plantera mellangrödor.

– Behöver man få in lite mer pengar, så får man också anstränga sig lite mer, konstaterar han.

Men det nya jordbrukspaketet innebär också att nya grundvillkor måste uppfyllas, miljömässiga minimivillkor för att kunna ta del av jordbruksstödet. Flera föll inte i god jord hos den inflytelserika lobbyorganisationen COPA-COGECA, där bland annat LRF ingår som medlem. Det mest omtvistade villkoret blev att fyra procent av markytan skulle behöva lämnas i träda, (om än betydligt mindre om lantbrukaren sådde blommor). 

Så kom kriget i Ukraina och den Brysselbaserade organisationen pekade på att livsmedelssäkerheten kunde vara hotad. Flera grundvillkor sattes också på paus till 2024, däribland kravet på miljöyta. Sedan kom bondeprotesterna och kommissionen lättade först på reglerna och nyligen fick man grönt ljus att slopa kravet om miljöyta helt – från och med nästa år, för att istället föra in det som en möjlighet under de frivilliga miljöåtgärderna.

 Miljöorganisationerna ifrågasatte logiken. 

– Som EU:s egna forskare vid Europeiska miljöbyrån har konstaterat behöver jordbruket naturen för att överleva. Genom att skrota gröna åtgärder i den gemensamma jordbrukspolitiken förstör EU det bästa verktyget i lådan för att säkerställa ett hållbart jordbruk och Europas livsmedelssäkerhet: Naturen, sa Anna Suono på WWF:s Europakontor i samband med att förslaget presenterades.

Sår blommor fältkanter

Mattias Hammarstedt som själv vurmar för blommor, skulle inte haft några problem att uppfylla kravet om miljö-ytor. Gröna remsor skär genom hans åkrar, planterade med klöver, sötväppling och honungsört. Vid sidan av jordbruket är han också projektutvecklare inom hushållningssällskapet och har tagit initiativ till projektet Hela Sverige blommar – som sedan 2018 får lantbrukare att så blomkanter i fältkanter. Sponsorer står för fröna medan lantbrukarna står för arbetsinsatsen och den kostnad det innebär att upplåta marken åt blommor. Från att ha varit ett initiativ på Österlen finns det nu över hela landet och har ökat kraftigt i antalet deltagare och insatser. För Mattias Hammarstedt är det ett framgångsrecept – frivilliga åtgärder i kombination med insatser för ökad kunskap, snarare än krav och villkor.

– Vi ska kunna producera livsmedel på ett hållbart sätt men jag tror att det är en större kraft i frivilligheten, det blir en mer bestående förändring om man kan bygga från det hållet, säger han medan traktorn arbetar sig upp på en kulle med utsikt över slättbygden.

– Jag blir glad när jag ser fasaner och rapphöns. Där ser jag mitt värde. Men det är ju inte alla lantbrukare som gör det och sedan ska vi ju överleva allihopa. Det jag tror de klagar på där i Bryssel är att vi blir påtvingade åtgärder, fortsätter han.

Mattias Hammarstedt anser också att reglerna om miljöytor blev onödigt detaljstyrda, så som att man inte fick bryta upp en blommande fältkant förrän den 20 oktober (i Skåne, Halland och Blekinge).

– Jag kan förstå att man kanske tycker att de ska stå länge men att vissa blir uppkörda den första september har väl mindre betydelse i min värld, det påverkar på marginalen. Den större nyttan får man i signalen till lantbruket – att det här tycker vi är viktigt.

”Jag borde nog göra det”

Utöver Hela Sverige blommar driver han också ett projekt kring hur lantbruket fortsatt kan ha hög produktion kombinerat med insatser för ökad hållbarhet, utan att behöva göra avkall på avkastningen. Något hot mot livsmedelsförsörjningen anser han inte att miljö-ytor och andra insatser för biologisk mångfald behöver ha. 

– Om man tänker lite flexibelt och smart så tror jag att det ska gå. Man får utnyttja de delar av fälten som kanske inte producerar så mycket och sedan använda mindre ytor men där kanske jobba mer på längden. Jag har ju en sådan här blomsteryta mellan fälten, i min värld boostar man hela ekosystemet med en sådan åtgärd.

Han pekar mot ett par flaggor som skymtar i ett sädesfält en bit bort. De markerar en ”nollruta”, för att bättre mäta hur mycket kväve som behöver tillföras marken för att optimera gödslingen. Förr brukade han också göra lärkrutor i fälten, en osådd yta i fälten där lärkor kan landa och hitta mat. Något lagen inte kräver. Men som en del lantbrukare gör för mångfaldens skull, då tre av fyra sånglärkor försvunnit från jordbrukslandskapet de senaste 40 åren.

– Jag var duktig på det ett tag. Men har faktiskt inte gjort det de sista åren. Men jag borde nog göra det, säger Marcus Hammarstedt.

Är det inte lätt att man tappar det om det inte finns strikta regler?

– Det kan mycket väl vara så. Men jag ser ju hellre det regelverket i att Lantmännen eller Absolut ställer det kravet och att jag dessutom kan få betalt för det än att det ska vara en pålaga, jag som mottagare får ju ingen inspiration av det, snarare tvärtom.

Stödets blinda fläck

Vilken effekt de frivilliga miljöåtgärderna som betalas ut mot ersättning har kommer noga följas av Mark Brady och andra forskare. Ett avgörande inflytande får de EU-parlamentariker som väljs i juni. Men ska jordbrukssektorn linjera med EU:s klimat- och miljömål, är det en het potatis, politikerna inte kan fortsätta blunda för, menar Mark Brady.

– Metanutsläpp från idisslarna står för runt femtio procent av jordbrukets utsläpp, men det finns ingen politik riktad mot det.

Här har Danmark gått före, där politikerna är överens om att införa en klimatskatt på jordbruket – intäkter som sedan ska gå tillbaka till gårdarna för att hitta klimatlösningar. Men landet utgör ett undantag, frågan är så het att få politiker i EU velat vidröra den. Mark Brady tror ändå att miljökrisens effekter kommer tvinga politikerna att ta tag i frågan, tids nog – oavsett hur glödhet den är.

– När problemen blir mer uppenbara möts starka intressen, konstaterar han.

Litet svenskt intresse

Men Svenska parlamentarikers intresse att prioritera det politiska arbete som kan påverka jordbruksstödet, är begränsat. Endast Pär Holmgren (MP) och Emma Wiesner (C), sitter med i det utskott i parlamentet som huvudsakligen behandlar jordbruksfrågor. 

– Jag kan tycka att det är en passivitet i Sverige kring den här debatten, just nu styrs den mycket av Tyskland, säger Emma Wiesner.

Till nästa programperiod vill hon att gårdsstödet som baseras på hektar odlad mark görs om i grunden – i en grönare riktning. Något hon tror att Ukrainas inträde i unionen skulle kunna bana väg för. 

–  Det säger sig självt, Ukraina har tusen hektar i medelstorlek, medan det i Sverige och Europa är bra mycket lägre, då kommer det areal-baserade stödet behöva bytas ut. Då vill vi gärna att det ska gå i en grönare riktning, så att svenska bönder som bidrar med mycket miljö- och klimatnytta ska ha lättare att stå sig i konkurrensen och lättare kunna ta del av de här pengarna.

Hur ska ni få social acceptans för den politiken?

– Den här mandatperioden har fokuserat för ensidigt på slutmålet. Det vill säga hållbarhet. Men inte tillräckligt väl på hur vi möjliggör det. Omställning kräver investeringar och investeringar kräver lönsamhet, men vi kan inte bara prata om det, för då missar man att mängden pollinerare minskar, att vi har torka, översvämningar, näringsfattiga jordar, näringsläckage och så vidare. Hållbarhet och lönsamhet ska gå hand i hand.

När frågan om ändrade grundvillkor för jordbruket var uppe för omröstning i EU-parlamentet, röstade Emma Wiesner för förslaget, även om hon säger att hon tycker att det är ”synd att man nu backar”. 

– Med det sagt stöttar vi de regelförenklingar som görs. Det är väldigt tydligt att det är många småskaliga gårdar som drabbas av komplexa och krångliga regler. Men jag hade önskat att kommissionen lyssnat på de rösterna redan från början.  

Så hur vill hon få ned utsläppen från idisslarna? Det vill Emma Wienser inte utmåla som ”boven i dramat”, säger hon – med argumentet att svenskt kött och mjölk är miljövänligare än i andra länder. 

– Men med det sagt ska vi låsa upp de här möjliga alternativen och när vi tittar på marknaden, så äter vi mer växtbaserat – det ska vi inte sätta käppar i hjulet för. Många konsumenter efterfrågar växtbaserat och då kan vi titta på hur vi kan få fler bönder intresserade av att odla åkerböna och andra proteingrödor.

Men du vill inte se styrmedel för att minska köttkonsumtionen? 

– Jag tycker att det är ett styrmedel att satsa mer på forskning och innovation och proteingrödor som funkar i Europa. Men de ska vara fokuserade mot att hitta lösningar, snarare än att fokusera på att begränsa animaliebaserade stöd. Jag vill inte räkna antalet kor som vissa av mina politiska kollegor.

Pär Holmgren vill se regelförenklingar

 Pär Holmgren (MP) och Miljöpartiet, som hon riktar sin ”känga” mot, vill att köttkonsumtionen ska minska genom att rikta stöd mot bönder som har djur som är frigående och samtidigt dra ned på stödet till den köttproduktion som sker industriellt i vad han beskriver som ”köttfabriker”. 

– Alla de åtgärder vi föreslår skulle ju definitivt gynna de flesta bönderna i Sverige. Vi använder inte antibiotika i onödan och vi låter djuren ha gott om utrymme, vi har också ytor i Sverige, där djuren kan vara ute och beta och göra nytta.

För att motverka att kött istället importeras, pekar han på möjligheten att använda sig av EU:s klimattullar – och passar i sin tur på att ge en känga till Centerpartiet och deras allierade.

– Man ska ju också ha klart för sig att en del av bondeprotesterna när de drog igång handlade om kritik mot handelsavtalen. När det gäller handelsavtalet med Mercosur, så var det ju egentligen bara vi gröna och vänstergruppen som var tydligt kritiska.

”Då hamnar vi i ett kemiberoende”

Acceptans vill Pär Holmgren vinna genom regelförenklingar. Något han menar det småskaliga lantbruket vinner på, där det är lantbrukaren själv som sköter både det praktiska och det administrativa. 

– Har du ett jättelantbruk i Tyskland eller Frankrike, då kan du ju anställa en person eller två som bara hanterar det administrativa. Sedan är det ju viktigt att vi har en kontinuerlig dialog med bönderna och lyssnar på dem.

Men Pär Holmgren är emot att man går proteströrelsen till mötes och skrotar de omtvistade grundvillkoren – och röstade nej, eftergiften beskriver han som kortsiktig. 

– Vi får aldrig glömma bort det långsiktigt hållbara, att jordbruket ska vara lönsamt även om fem-tio år, det kan ju aldrig lösas genom att vi har mindre och lägre miljökrav, då hamnar vi i ett kemiberoende och markerna blir sämre och sämre, samtidigt som klimatförändringarna skenar.

– Vi befinner oss i en klimatkatastrof och vi vet att förlusterna i den biologiska mångfalden går otroligt fort och att en stor anledning till förlusterna är storskaligt monokulturellt jordbruk. Därför behöver man få in en press även på de som inte vill ställa om och bedriva ett mer grönt hållbart jordbruk, säger Pär Holmgren.

Varför kan man inte nå hela vägen med frivillighet?

– Visst hade man satt igång och haft dagens ambitioner för 20-30 år sedan, då hade man nog kunnat gjort mycket med frivillighet. Men vi befinner oss i ett sådant extremt nödläge när det gäller både klimat och förlust av biologisk mångfald att man helt enkelt måste ha både piska och morötter.

Debatten om jordbrukets roll i omställningen lär rasa långt efter att vallokalerna stänger i juni. Under tiden kommer Mattias Hammarstedt fortsätta att plöja, harva, skörda och så, bara för att börja om igen, nästa år. Om framtiden, säger han sig ändå vara hoppfull. 

– Jag tror på människan, att vi förstår vilket sammanhang vi befinner oss i.