Vad är det vi talar om när vi talar om demokrati? Vad mäter man med demokratiindex och vad menas egentligen med illiberal demokrati? En syl i vädret tar tempen på demokratibegreppet.
Juridiska turer runt Donald Trump var det någon som sa att ett demokratiskt samhälle inte kunde låta honom härja hur som helst. Enligt en republikansk politiker bevisade det att alltihop bara handlade om politik – ett demokratiskt samhälle är ju ett samhälle som styrs av partiet Demokraterna, eller hur?
Om man tänker sig djupet av den okunskapen kan man få svindel. Men vad är det då vi menar med ett demokratiskt samhälle? Vad innehåller ordet demokrati?
Ordet är grekiskt och betyder folkvälde eller folkstyre, och det började i Aten cirka 500 år före vår tideräknings början. Folk har säkert fattat beslut tillsammans i alla tider. Men det här var första gången, såvitt vi känner till, som en hel stad styrdes så, en hel stadsstat. Och det var där och då man började använda ordet demokrati.
Att folket styrde var i och för sig en sanning med modifikation. En tredjedel av Atens invånare var slavar och räknades inte. Ungefär hälften var kvinnor och räknades inte heller. De som räknades och ingick i den beslutande folkförsamlingen var fria män som hade gjort militärtjänst, kom från en gammal atensk familj och inte hade skulder till staten – cirka 30 000 personer.
Kunskap och engagemang
Folkförsamlingen var i princip ett parlament, fast utan partier. Ett parlament med 30 000 ledamöter, men alla kom inte till omröstningarna på agoran. Ungefär 6 000–8 000 brukade dyka upp. Många hade annat för sig, jobbade till exempel, och alla var inte intresserade. Men den som kunde förväntades delta.
Som atensk medborgare kunde man också lottas in i rådet, som var som en regering. Rådet bestod av 500 personer som delade in sig i tio grupper, som var och en styrde en tiondel av året. Det hade varit intressant att se samarbetet mellan de olika regeringarna. Det måste ju ha blivit mindre fokus på att profilera sitt eget gäng och framställa föregångarna som klåpare.
Nästan ännu mer intressant hade det varit att se 500 vilka-som-helst lottas in som ministrar och kunna följa hur de löste det. Det underlättade förstås om man var engagerad och kunnig i samhällsfrågor, och det förväntades man vara.
Medborgare som bara sysslade med sitt kallades idioter. Idiot var från början inget skällsord, det betyder egen på grekiska. En idiolekt är ett eget sätt att tala, en idiosynkrasi är en individuell överkänslighet, ett idiokromatiskt mineral har en egen karakteristisk färg. Idioten var ursprungligen bara en privatperson, men sedan kom det att stå för en okunnig person som inte skötte sina medborgerliga plikter.
För att engagemanget och kunskapen skulle frodas behövdes en levande debatt och en fri kultur, och det fanns det. Komedier som drev med politiker var ett vanligt medium för skarp kritik – ibland lite väl skarp, tyckte somliga, så under några år var komedier förbjudna. Även om det beslutet fattades under demokratiska former var det ett sätt att sätta munkavle på folk.
Att mäta demokrati
Demokrati är när alla berörda kan vara med och bestämma, och det behöver inte handla om en stat. Det kan vara en arbetsplats, en förening, en skola. Att alla ska tillerkännas samma värde, värdighet och rättigheter faller sig naturligt, om demokratins villkor ska bli jämlika.
Det är de sällan eller aldrig helt och hållet, och ingen vet nog hur ett perfekt demokratiskt samhälle skulle se ut. Demokrati eller ej är inte svartvitt.
Det finns index som mäter graden av demokrati i olika länder, till exempel The Economists demokratiindex. Det första kriteriet är fria och rättvisa val och frihet att engagera sig politiskt – man utgår alltså från representativ demokrati. Det andra är fri- och rättigheter, som pressfrihet och rätten att inte diskrimineras.
Demokratiindex mäter också flera olika aspekter, som fmaktdelning, transparent maktutövande, politiskt deltagande och politisk kultur. Titta gärna på artikeln om demokratiindex på Wikipedia, så får du en mer fullständig bild.
”Illiberal” demokrati
Överst på demokratins topplista ligger Norge, som nästan har maxpoäng – 9,81 av 10. Sverige ligger på fjärde plats med 9,39 och allra längst ner på listan hittar man Afghanistan med 0,26. På femtionde plats, i kategorin ”demokrati med anmärkning”, finns Ungern, vars premiärminister Viktor Orbán talar om illiberal demokrati som något att sträva efter.
Vad menar han med det? Kanita Dzananovic har analyserat Orbáns argumentation i en uppsats i statsvetenskap vid Mälardalens folkhögskola, och nästan det mest intressanta är hur han definierar liberalism: som liktydigt med korruption, våld och sex.
I en ”illiberal demokrati” finns demokratins former, man har val och parlament, men det är inget fritt samhälle. I Ungern stryps oppositionella medier och det är till exempel förbjudet att offentligt informera unga under 18 år om homosexualitet eller transsexualitet.
Egentligen är det missvisande att kalla det illiberal demokrati eftersom det antyder att en riktig demokrati måste vara liberal. Men liberaler har inte monopol på frihet eller mänskliga rättigheter. Demokratibegreppet är mycket äldre än liberalismen. Kanske kan man kalla den ”illiberala” demokratin för en tom demokrati istället? Eller bara inte särskilt demokratisk.
