I jakten på tillväxt utarmar vi jorden och slåss om dess allt knappare resurser. Så länge vi lever i vårt nuvarande ekonomiska system kommer krigen och hatet att fortsätta, skriver J Torben Staehr.
DEBATT. Alla krig handlar om resurser. Tjusiga ord är bara propaganda. Det omstridda Donbass, Donaus bassäng, är Ukrainas i särklass mest industrialiserade område. Med sin berömda, svarta och bördiga jord är Donbass dessutom en del av den så kallade ”världens kornbod”. Moskva ligger också bara femtio mil från Donbass, så där vill ryssarna så klart inte ha en skjutklar amerikansk atombomb. Amerikanerna accepterar på samma sätt inte ryska atombomber på Kuba. Donbass är alltså en mycket strategisk plats att kriga på.
Det bakomliggande kriget om världsherravälde har att göra med tillväxtberoende. Eftersom nästan alla nya pengar skapas som ömsesidiga skulder är samhället beroende av evig ekonomisk tillväxt för att kunna betala räntor och skulder. Att man alls kan växa beror nog mestadels på att någon annan krymper, till exempel genom erövringar, plundring, naturförstöring, krig, vapenproduktion, privatiseringar, falskmyntning, flyktingströmmar, statuskonsumtion, konkurser och/eller annat elände. Det är för svårt att göra affärer på andra sätt.
Putin, Biden och Hamas har så klart bunkrat upp med vapenaktier redan innan krigen började, liksom alla som är samvetsbefriade och på förhand informerade. Affärer är krig, tycker somliga, och vapnen skapar sin egen marknad.
Världen har blivit gammal och trött och behöver ett ekonomiskt system som inte kräver evig tillväxt, ett där man inte skapar pengar som skuld. Med nuvarande ekonomiska system tar krigen och hatet nog aldrig slut.
