I bokserien Hungerspelen, som även filmatiserats, avbildas ett dystopiskt framtidssamhälle där 24 människor årligen tävlar mot varandra tills bara en av dem lever. Den som tagit del av detta verk fascineras sannolikt över grymheten tillika cynismen och förmodligen tänker de flesta av oss att ”vad skönt att vårt samhälle inte ser ut så där”. Tävlingar i dödande väcker känslor där få av oss lämnas oberörda eftersom böckerna anspelar på rädslan för våra egna värsta instinkter – vad skulle vi själva göra om vi trängdes in i ett hörn och tvingades försvara vårt liv? Gladiatorspelen använde samma metodik och skapade underhållning där ”bröd och cirkus” ansågs av makthavarna vara det som folket behövde för att hållas fogliga. Lyckligtvis tävlar vi inte i dödande bland människor i dag, men vad många inte känner till är att vi fortfarande gör det med djur.
15 april avslutades en av de minst kända, tillika mest makabra, företeelserna i det som vissa ännu kallar naturlandet Sverige. Varje år pågår en tävling i dödande av djur mellan 1 augusti och mitten av april. I tävlingen Rovdjurskampanjen som anordnas av tidningen Jaktjournalen dödas årligen tusentals rävar, mårdar, minkar, illrar, skator, kråkor, nötskrikor och måsar. Vinnaren koras till ”Årets viltvårdare” och brukar ha dödat flera hundra individer. Det här är bara ett exempel på de många jakttävlingar som årligen går av stapeln i Sverige.
I december blev den amerikanska delstaten New York den tionde staten som förbjöd jakttävlingar. Kalifornien var först ut i USA med ett förbud år 2014 och det dröjde tills Oregon följde på i september 2023 innan fler stater anslöt sig till förbudet. Det ledde till att det i rekordfart adderades åtta stater till på endast fyra månader och bollen är nu satt i rullning i världens vapentätaste land, USA – jakttävlingar är på utdöende. Nu återstår frågan, när kommer Sverige att förbjuda tävlingar i dödande av djur?
Syftet med tävlingar som Rovdjurskampanjen är att bedriva konceptet ”viltvård” dit ”predatorkontroll” tillhör. Man vill uppmuntra att skjuta bort rovdjur som äter andra djur som jaktintresset hellre vill ha kvar för att utöva jakt på. Det finns flera saker som talar emot detta. För det första är naturen utformad genom miljontals års utveckling och den har därigenom skapat en egen balans. Att rucka på den till mänsklig fördel är sällan bra i längden och forskare på SLU (som själva jagar) tillstår numera att viltförvaltning/viltvård inte ens behövs.
I nämnda tävling riskerar även flera rödlistade arter att skjutas. Den tjocknäbbade kråkan är “nära hotad”, fiskmåsen likaså och den tretåiga måsen är utrotningshotad och listad som “starkt hotad”. Ändå tillåts de dödas förbehållslöst i denna tävling då det inte finns någon information från tävlingsledningen om att dessa djur ska fredas då beskrivningen endast anger kråkor och måsar.
Vidare är det som är vettigt för en jägare, alltså att maximera sin egen jakt genom att undanröja konkurrenterna (rovdjuren), inte nödvändigtvis det som är gynnsamt för samhället utifrån ekonomiska perspektiv. Svenska Jägareförbundet motiverar på sin hemsida varför jakten på fågelarten nötskrika är nödvändig med att den ”ger kött och viltvård i form av mindre predation på andra fåglars ungar och ägg”. På en helt annan sida av myntet finner vi en studie via Formas från 2011 som påvisade att varje nötskrikepar var värda 35 000 kr eftersom de utför ekosystemtjänster som samhället annars betalar för. I det fallet specifikt fåglarnas gömmande av ekollon som bidrar till att nya ekar växer fram. Om fåglarna inte spred fröerna skulle vi behöva sprida dem själva till en kostnad, precis som man gör i Sichuanprovinsen i Kina där man pollinerar fruktträden med pensel eftersom insekterna som tidigare gjorde detta har dött ut.
Oavsett om predatorkontroll är vettigt eller dumdristigt, vilket inte är frågan här, är utförandet av denna funktion inte lämplig att göra i tävlingsformat. Det skapar felaktiga ambitioner då det fokuserar på dödandet och motiverar deltagarna till att avliva maximalt antal individer. På samma sätt som vi inte skulle vilja att poliser tävlade i att gripa flest brottslingar, vilket sannolikt skulle leda till att gränsdragningarna för vad som är lämpligt att gripas för blev bredare, är det heller inte lämpligt att tävla i dödande av djur. Det finns gott om andra tävlingar som jaktintresset kan företa sig, såsom olika skyttetävlingar som regelbundet pågår där seriösa jägare och sportskyttar deltar.
Jaktlagen i Sverige härrör från 1987 och regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att modernisera den. Det här är ett utmärkt tillfälle att skriva in ett förbud mot jakttävlingar. Till syvende och sist behöver vi ställa oss frågan: Vad säger det om oss som människor när vi tillåter tävlingar i dödande av levande varelser? I framtiden kommer det här att betraktas som absurt. Låt oss skynda på den framtiden. Låt detta år bli det sista som vi har haft tävlingar i dödande av levande varelser.
Att det fortfarande finns de som förstår att klimatfrågan inte har en politisk kompassnål utan berör precis varenda en av oss, trots att extremhögern vill tro att de själva är skyddade mot extremväder.
När TV4 censurerar bort symboler som ”1.5°” och ”Lyssna på vetenskapen” när de gör reportage om rebellmammornas manifestation.
