Färre långtidssjuka när arbetstiden kortas

Upplägget för arbetstidsförkortningen är inte en vanlig ”hyvling” rakt av, utan har utgått ifrån att de anställda när de jobbat kvälls- och helgpass fått detta kompenserat genom att få veckans totala arbetstimmar förkortade.

Malak Chukro, undersköterska på hemtjänsten i Ryd får del av arbetstidsförkortningen.

– Det är väldigt bra. Jag får mer tid till återhämtning efter dagens arbete, säger han.

Eftersom han bara jobbar på obekväma tider hör han till dem som får ut mycket av systemet. Under de veckor han jobbar sex kvällspass inklusive helg slipper han jobba sex timmar men får ändå betalt för dessa. För ett ”vanligt” schema handlar det om 3-4 timmar per vecka.

Malak Chukro skulle gärna se att även de som jobbar dagtid får större del av arbetstidsförkortningen.

Ledande inom arbetsmiljö

Arbetstidförkortningen är ett sätt att göra de obekväma arbetspassen mer attraktiva.

– Vi kommer aldrig kunna vara löneledande inom offentlig sektor men vi kan vara arbetsmiljöledande, säger Lena Persson, chefscontroller på kommunen och som initierat projektet.

160 anställda inom äldrevården i Skövde har deltagit i projektet, som nu pågått i ett och ett halvt år (med ett uppehåll för sommaren 2023). Det innebär att 15 procent av äldreomsorgspersonalen deltagit.

– Vi ville ha med en ganska stor grupp, så att det blir såpass många att det slumpmässiga inte ska ha så stor påverkan på utvärderingen, som om någon bryter benet eller så. Så att man inte drar slutsatser på felaktiga grunder, säger Lena Persson.

Färre sjukskrivna

Och slutsatserna ser lovande ut. Framförallt visar den senaste utvärderingsrapporten på positiva resultat när det gäller upplevelsen av arbetsmiljön och att sjukfrånvaron minskat. 

– Det är framför allt den längre sjukfrånvaron som minskat, och då främst den från dag 91 och framåt, men även den som är mellan dag 15 och 90, säger Lena Persson. 

Exakt vad minskningen beror på, om det är arbetstidsförkortningen eller andra faktorer, ska man nu undersöka noggrannare. 

– Det är en viktig kunskap för att ta ställning till om vi ska fortsätta projektet eller inte, säger Lena Persson. 

Sedan tidigare är det beslutat att projektet ska få fortsätta ett halvår till, fram till maj i år. Även denna period kommer att utvärderas så småningom. Men det finns också tankar på att eventuellt fortsätta ytterligare ett år med projektet.

– Att kunna fortsätta en längre period skulle ge värdefull information om effekter på längre sikt. Vi ha kunnat se väldigt tydligt att det funnits en effekt i början, lite av nyhetens behag, som sedan klingat av. Det skulle vara en styrka med studien att kunna köra under längre tid, säger Lena Persson.

Besparing och kostnader

Det är dock ett beslut som behöver tas tillsammans med politikerna i kommunen, då det troligen kommer att finnas en del kostnader. De extra kostnaderna har hittills täckts av olika stadsbidrag, bland annat ett som syftar till att minska antalet timanställningar i kommunen. 

Men utvärderingen visar att kostnaden för extra personal för att fylla ut de lediga timmarna inte har blivit så omfattande. Bland annat för att man har kunnat ta ut timmarna på tider där det har funnits en överkapacitet i verksamheten.

Samtidigt har man dock inte tjänat in så mycket på den minskade sjukfrånvaron. 

– Den längre sjukskrivningen betalas ju av försäkringskassan, så det är de som sparar pengar, säger Lena Persson. 

Så en viktig del i bedömningen blir om man ska kunna räkna på besparingar som görs på statsnivå och hur man ska värdera andra faktorer, som en positiv upplevelse av arbetsmiljön och det faktum att enheterna som deltagit i studien också har lägre personalomsättning. 

Även om en slutgiltig värdering ännu inte gjorts så tror Lena Persson att kortare arbetstid har viktiga fördelar. 

– Någon slags arbetstidsförkortning är nog välgörande för de kvinnodominerade yrkena. Det krävs återhämtning för att orka stötta de äldre och sköra. Numera finns det mycket hjälpmedel, så det handlar inte så mycket om att det är fysiskt tungt längre. Det är snarare den psykiska belastningen i att orka möta människor i livets slutskede. 

Artikeln har uppdaterats.