Skogarnas och markernas nettoupptag av koldioxid blev extremlågt förra året, visar en ny studie – bara en fjärdedel av det årliga genomsnittet. Bland de bakomliggande faktorerna hör en kraftig torka i Amazonas och de stora skogsbränderna i Kanada. Om det hela blir en bestående trend skulle vi behöva minska utsläppen ännu snabbare, och vårda ekosystemen än mer.
En nyligen publicerad forskningsstudie har undersökt hur skogar och markers så kallade nettoupptag av koldioxid såg ut under förra året (det vill säga det som tas upp minus det som släpps ut) och sett en överraskande nedgång.
– Den terrestra kolsänkan varierar en del under åren, men 2023 blev den betydligt mindre än vad den brukar vara, ungefär en fjärdedel av de senaste årens medelvärde, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, som läst studien, men inte själv varit med och gjort den.
Studiens resultat är något av en överraskning, menar han, då kolsänkan på land har varit ganska stabil om man ser tillbaka flera år. Samtidigt har flera studier varnat för att kolsänkan kan försvagas i samband med den globala uppvärmningen.
– De studierna beskriver dock en mer gradvis minskning, inte någon kollaps, säger Rummukainen.
Torka och bränder orsaker
Det som under 2023 främst bidrog till den plötsliga minskningen var en kraftig torka i Amazonas, som påverkat skogens förmåga att ta upp koldioxid, liksom de stora skogsbränderna i Kanada. Det faktum att förra året var extremt varmt och även var påverkat av El Niño har också spelat roll. Det går även att se att områden där det varit som varmast under året också haft en betydligt sämre förmåga att fungera som kolsänka än övriga områden.
Exakt hur resultaten ska tolkas i det längre perspektivet är ännu oklart, men det tyder på att den biologiska mångfaldens roll för att hantera klimatförändringarna kanske är ännu viktigare än vad vi tidigare trott.
I en artikel i The Guardian där flera studier om kolsänkornas minskade kapacitet uppmärksammas säger klimat- och hållbarhetsforskaren Johan Rockström att det är tack vare den biologiska mångfalden som vår ”stressade planet i det tysta har hjälpt oss att sopa skulden under mattan”.
– Vi vaggas in i en bekvämlighetszon – vi kan inte riktigt se krisen, säger Rockström till tidningen.
Klart är att de klimatmodeller som finns idag inte har tagit med i sina beräkningar dels effekten som stora skogsbränder har och dels hur extremvärme kan påverka träd-dödligheten.
– Om det här skulle bli bestående, och det vet man inte än, så kan det innebära att den kolbudget som vi har är för optimistisk och att vi måste minska utsläppen ännu snabbare, säger Markku Rummukainen.
Hälsosamma ekosystem viktiga
Det skulle också vara en ännu starkare signal om hur klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden är nära sammankopplade.
– Om det nu är så att ekosystemen är känsligare och mer sårbara än vad man beräknat så innebär det att vi i ännu större utsträckning behöver både minska utsläppen och förstärka och värna om kolsänkan. Det kan handla om att öka tropiska skogars motståndskraft genom minskad avskogning, hållbara avverkningsnivåer i andra skogar, restaurering av försämrade skogar och brandriskhantering i utsatta områden.
– Ekosystemen är ju värdefulla som de är, men också för klimatets skull. Det finns dubbla anledningar till att ta vara på ekosystemen: för att värna om den biologisk mångfalden och att människans livsvillkor finns kvar och för att hantera klimatförändringen.
Det gäller även omvänt.
– Om vi inte hanterar klimatförändringarna så får vi svårare att hantera den biologiska mångfalden.
Fakta: Kolbudgeten
FN:s klimatpanel IPCC har publicerat beräkningar på hur stora kumulativa koldioxidutsläpp som motsvarar 1,5 graders global uppvärmning, 2 graders uppvärmning och så vidare. Det är alltså ett mått på de utsläpp som världen har att röra sig med om vi vill hålla oss inom en viss gräns. Kolbudgeten påverkas också av storleken på budgetar från andra växthusgaser, och hur stor sannolikheten är att den uppsatta gränsen inte passeras. Därför kan olika uträkningar se olika ut.
En uträkning finns till exempel på DN:s hemsida. Den utgår från målet att vi med 67 procents sannolikhet håller oss inom 1,5 graders uppvärmning. Då skulle vi med dagens utsläppshastighet ha drygt 200 miljarder ton koldioxid kvar att släppa ut. Med uppskattningen att världen släpper ut 40 miljarder ton koldioxid per år så skulle vi nu ha kvar drygt fem år av utsläpp innan de måste upphöra helt. Om utsläppen skulle minska så skulle tiden fram till nollutsläpp istället bli längre.
IPCC, DN