Radar · Migration

De lämnar in egen rapport om Migrationsverket och asylprocessen

Ingrid Eckerman (överst) och Karin Fridell Anter har skrivit en rapport om rättsosäkerheten i asylbedömningarna som görs av Migrationsverket.

I december gav regeringen i uppdrag till Statskontoret att göra en översyn av asylprocessen. Syftet är att ”stärka kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet”. Nu har två asylrättsförespråkare sammanställt en egen rapport som de lämnat in till både Statskontoret och Migrationsverket. Tanken är att med samma rapport även JO-anmäla Migrationsverket.

– Med denna rapport hoppas vi kunna underlätta för den här gruppen av tjänstemän som ska göra utredningen. Ge dem något att börja med, säger Ingrid Eckerman, rapportförfattare och grundare av nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Tillsammans med Karin Fridell Anter, ordförande för Stöttepelaren (stödförening för ensamkommande barn och ungdomar) har hon engagerat sig för flyktingars situation i Sverige de senaste åtta åren och ett resultat av deras engagemang är boken Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021, som publicerades 2021 med bidrag från ett 50-tal medförfattare. 

Nu har de två gjort en sammanfattning och uppdatering av bokens fjärde avsnitt och skapat rapporten Rätts(o)säkerheten i asylbedömningar. Samtliga medförfattare till Den onödiga flyktingkrisen står bakom rapporten, som nu lämnats in till Statskontoret och Migrationsverket. Här går de igenom den rättsosäkerhet vid Migrationsverkets asylutredningar som de själva tagit del av eller som de på annat sätt informerats om.

– Migrationsverket bryter faktiskt mot svensk lag. Man omtolkar lagen på ett sätt som inte var tänkt, säger Eckerman. 

Hon lyfter de långa handläggningstiderna som ett exempel. Syre skrev exempelvis om Karem förra året, som tvångsutvisades till Egypten trots att han egentligen uppfyllde alla krav i gymnasielagen. Detta då migrationsdomstolen tog så lång tid på sig att hans gymnasiestudier hunnit avslutas innan hans ärende togs upp.

– För det andra så ser vi att Migrationsverket har riktlinjer, men att de bryter mot sina egna riktlinjer. Man ska göra en sammanvägd bedömning, men de gör inte den bedömning de ska göra, säger Eckerman.

Ett tydligt exempel på det är alla åldersbedömningar, där man lade åt sidan många intyg och enbart gick på de medicinska åldersbedömningarna, något som kritiserats för att inte vara helt träffsäkra. 

Åldersbedömningar görs fortfarande i dag av Migrationsverket, men Ingrid Eckerman förklarar att de som nätverk inte har lika mycket kontakt med de som kommer som nya asylsökande i dag och att de därför inte vet så mycket om hur dessa bedöms. 

De grupper hon däremot känner till väl är den grupp som har bott som papperslösa under flera år i Sverige och efter fyra år återigen gör en ny asylansökan (det måste gå fyra år från ett avslag, enligt lagen). En annan grupp är de som har familj och barn, och för att ansöka om uppehållstillstånd på grund av anknytning måste de göra det från sina hemländer. 

Ytterligare en grupp kan ha fått fast anställning precis som det står i gymnasielagen, men för sent. 

– De kan ha haft fast jobb, lägenhet, bil, flickvän eller familj när de fått avslag. De blir ju förtvivlade, säger Eckerman. 

Det hon och de som står bakom rapporten hoppas på är att innehållet i den ska kunna fungera som en ögonöppnare och start för de tjänstemän som nu ska göra en fördjupad analys. 

Hon tänker också skicka med rapporten som underlag som en JO-anmälan som hon tänker göra mot Migrationsverket.

– Det har ju gjorts flera anmälningar på olika företeelser, såsom de långa handläggningstiderna till exempel. Men sedan läggs de åt sidan och det händer inte så mycket. Jag har tänkt ett bra tag att nu anmäler vi hela Migrationsverket, men luften gick ur mig lite grann. Men nu tar vi nya tag, och nu när vi har rapporten färdig är det inte så mycket kvar att fixa med, säger hon. 

Fakta: FN:s syn på Sveriges asylpolitik

Under arbetet med rapporten har författarna gått igenom FN:s synpunkter på asylpolitiken de senaste åren: 

Flyktingorganet UNHCR:

2020 presenterade UNHCR en rapport om Sverige. Här bedömer man bland annat att den svenska asylhanteringens fortsatta kvalitet och effektivitet är beroende av att Migrationsverket och migrationsdomstolarna garanteras tillräckliga resurser.

De uttrycker också en oro över mottagningen, asylhanteringen och åldersbestämningarna av ensamkommande asylsökande barn och välkomnar det faktum att Barnkonventionen gjorts till svensk lag som en öppning gentemot större hänsynstagande till barnens rättigheter.

2022 gör UNHCR en ny rapport, där de uttrycker oro över att de restriktioner vad gäller asylmottagning och familjeåterförening 2015 och 2019, som var tänkt som tillfälliga svar på en akut kris, nu permanentats. De ser detta som en försvagning av det solida juridiska ramverk för skydd som Sverige har utvecklat och administrerat under decennier.

UNHCR påpekar att det i många fall finns stora praktiska hinder för familjer som vill återförenas. De kritiserar också de korta och tidsbegränsade uppehållstillstånden som försvårar de skyddssökandes trygghet och integration. De trycker också på behovet av tillräckliga resurser till Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter:

Under våren 2022 behandlade kommittén en anmälan om att en afghansk man hållits i förvar i 27 månader. Arbetsgruppen konstaterade att det långa förvarstagandet med konsekvenser för mannens hälsa bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och konventionen om sociala och politiska rättigheter.

Kommittén förbjöd Sverige att utvisa en pojke till Afghanistan för att där återförenas med sina föräldrar som bevisligen misshandlat honom och i Sverige dömts för detta och som därefter hotat att döda honom eftersom han angivit dem. Misshandeln och hotet från familjen med riskerna för pojkens hälsa och utveckling har inte utretts av Migrationsverket. Kommittén påpekar att ett hedersrelaterat hot kan leda till blodshämnd och att pojken inte har några andra band till Afghanistan.

FN:s kommitté mot tortyr (CAT):

Cat har vid flera tillfällen de senaste åren kritiserat Sveriges beslut att utvisa kristna konvertiter till Afghanistan. Kommittén menar att man inte gjort en individuell bedömning av asylskälen och i två fall, i augusti och november 2023, konstaterar CAT att utvisningsbesluten stred mot artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr. Bland annat kritiseras att inte samtliga skyddsgrunder och riskfaktorer, (bland annat konversionen) inte prövats tillsammans i en helhetsbedömning och i ljuset av den aktuella situationen i hemlandet. 

I ett fall ifrågasatte inte svenska myndigheter den sökandes berättelse om tidigare tortyr, men ansåg det inte bevisat att tortyren utförts av talibaner. CAT menar att det inte kan anses rimligt att kräva att sökanden, som bedömts tillförlitlig, skulle presentera bevisning för att identifiera vem som utfört tortyren. 

FN:s kommitté för funktionsnedsattas rättigheter (CRPD):

CRPD har vid två tillfällen mellan 2020 och 2021 kritiserat Sverige för hanteringen av asylsökande med allvarlig psykisk sjukdom och påpekat att svensk praxis gällande allvarliga hälsotillstånd inte är förenlig med internationell praxis. I båda fallen fastslår CRPD att svenska myndigheter har en skyldighet att utreda faktisk tillgång till vård i hemlandet för personer med allvarlig psykisk sjukdom.

Källa: Karin Fridell Anter, UNHCR, CAT, CRDP, FN:s kommitté för mänskliga rättigheter

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV