I många medier framställs vargen som mycket farlig, och bönderna som helt oskyldiga när vargen tar djur som har gått oskyddade i hagen, skriver Charlotte Swanstein.
DEBATT. Tredje statsmakten kallas dom som arbetar med journalistik som ska granska myndigheter, maktpersoner och ytterst vara trovärdiga inför sina läsare, vilka ska kunna lita på att det man läser/hör/ser i nyhetsinslag har kontrollerats ur alla vinklar, det förväntar vi oss som är mottagare.
Vem av dessa medier och journalister tar ansvar för att vår absoluta toppredator i naturen kommer att förintas via illvilja, lögner och mediedrev? Någon som vill räcka upp handen och erkänna att detta handlar om medias positionering, ointresse för kunskap och den personliga jakten på förstasidan.
Populistiska medier spär på rädslan för varg i vårt land och ger landsbygdsministern och jägarkollektivet ihop med LRF vatten på sin kvarn – varg är farlig. Det rapporteras i SR, SVT och alla ”stora” medier om varje steg vargen tar i vårt land, och historier målas upp om hur hemskt detta djur är. Vi har väl sällan hört så många människor som i dag uttrycka rädsla och panik för vargen.
Nåväl, den okunnige kan få tycka, men att media basunerar ut detta med angripna djur i parti och minut utan att ha en endaste saklig kommentar kring fallens orsak är hårresande. Dessutom tycker jag mig höra från era egna led hur förnämlig journalistiken är med sitt oberoende, sin objektivitet och sin saklighet – det stämmer inte alls. Så här beskriver de ledande dagsmedierna i vårt land i sitt uppdrag:
”SVT:s utbud ska präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner…”
”SR:s programverksamhet ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.”
”DN lägger stora resurser på granskande journalistik.”
”Svenska Dagbladet ser som sitt särskilda ansvar att värna den individuella yttrandefriheten mot ingrepp från stat eller partsintresse”…
Aftonbladet: ”Vår journalistik ska vara så nära sanningen som möjligt och baseras på bästa tillgängliga fakta och uppgifter.”
Expressen: ”Vi ifrågasätter makten och ogillar allt som gör tillvaron trång och tråkig.”
”Sydsvenskan granskar, berör, underhåller och tar ställning.”
”GP gör det för att vi anser att journalistiken är pålitlig och sanningsenlig – det som står i tidningen är sant.”
Det handlar i detta fall om varg och vargangrepp som ständigt framställs osakligt med partsintresse. Dåliga fakta, eller inga fakta alls, presenteras om de omkringliggande händelserna. Det förs en skrämmande journalistik som upprör många svenskar, på elakt falska grunder. Varg är en toppredator i ekologin och som sådan helt nödvändig för balans i biologisk mångfald.
Att det sker angrepp på tamdjur är oerhört tragiskt, och det beror på att människan underlåter att använda kunskap och att följa djurskyddslagen. Om det stängslas adekvat och detta skydd/stängslet sköts om, sker sällan angrepp i den hagen.
Herdehunden är som handen i handsken, den vaktar alltid sin flock. Vilken är den närmsta mänskliga flocken och dess tamdjur. Effekten av denna vakt mot flertalet stora rovdjur är känd världen över. Men av någon märklig orsak vill inte svenska myndigheter skydda våra tamdjur och eller vår biologiska mångfald, och därmed våra stora rovdjur.
Procentsatsen får som blir tagna av rovdjur är under en promille. En del av anledningen till att varg tar tamdjur är jakten, som skjuter sönder familjegrupper och låter ungvargar lämnas ensamma, de har inte lärt sig jaga och tar en enkel väg in i hagen. Precis som du och jag tar enklaste vägen till vår föda – i vår mataffär. Faktum är att de flesta får i vårt land dör av olika sjukdomar, misskötsel och ”traditionell slakt”.
Medierna borde spontanbesöka gårdar innan anfall skett och se hur där ser ut, hur det är det stängslat för djurens skydd, hur deras inomhusskötsel ser ut och hur ser de ut att må rent allmänt.
Önskvärt, nästan självklart, vore att informera om att djurskyddslagen helt plötsligt inte gäller fårbönder när det kommer till att får blir tagna av rovdjur. Ändå får de full ersättning och uppmärksamhet av media – det är väl något att granska, följa upp och informera om. Det hade lugnat ner varghatet och rädslan och gett våra tamdjur adekvat skydd enligt lagen som ska gälla alla som innehar djur.
Det som media nu rapporterar kan bara bero på att man antingen är part och gillar att jaga eller också inte yrket värdig genom saklig objektiv rapportering. Borås tidnings Stefan Eklund svarar så här på frågan om vad som är god journalistik.
”Men ska journalistiken blunda för att många miljoner människor idag har en verklighetsuppfattning som bygger på lögner, och inte låta dem komma till tals? Det är ingen bra väg. Bättre är att visa upp den verkligheten, givetvis inte utan faktagrundade motfrågor, och låta tittare och läsare dra sina egna slutsatser. För det är just verkligheten, och allt vad den innehåller av sanningar och lögner, den goda journalistiken ska berätta om. Vi är inte här för att uppfostra våra läsare, tittare och lyssnare. Vi är här för att fördjupa deras kunskap om vår värld och allt vad den innehåller och låta dem dra sina egna slutsatser. Det är god journalistik.”
