Snart ger sig jägarna ut i skogen för att döda fridlysta djur igen – lodjur den här gången. Trots att lodjuret inte är något hot mot människan, skriver Annika Anastassiou.
DEBATT. Den första mars startar årets licensjakt på lodjur. Föreningen Jaktkritikerna överklagar sedan många år dessa jakter. Vi riktar även skarp kritik mot all jakt med lös hund, något vi anser bör förbjudas.
Lodjuret jagas och hetsas av inte bara en hund utan av två. Lodjursmamman och hennes knappt ett år gamla unge skonas ej från jakt. Ungen ska skjutas före mamman!
Hundarna släpps och jagar upp lodjuret i ett träd eller ner i en klippskreva. Innan djuret skjuts ner från nära håll utan möjlighet att undkomma, dokumenterar en del jägare sin triumf över katten, genom att fotografera den skräckslagna varelsen i dess utsatta situation. Fotot läggs sedan ut i sociala medier. Varför denna vilja att uppvisa sin dominans över ett vilt, försvarslöst djur?! Den kärlek jägare påstår sig känna till naturen och djuren klingar då falskt. För övrigt liknar beteendet det hos psykopater som fotograferar sitt mordoffer innan dådet begås.
När lustdödandet är avklarat och jägaren är i eufori, dras det vackra skinnet av Sveriges enda vilda kattdjur. Sen hänger det snart på någons vägg. En trofé! Alla vi andra, som önskat se detta lodjur livs levande, blir snuvade på den glädjen. Att lodjuret är fridlyst och ska skyddas tycks vara av mindre betydelse för Naturvårdsverket, politiker och länsstyrelser som är ytterst ansvariga för att jakten tillåts. Man verkar vara rädda för att lodjuren ska bli för många? Märkligt, då det i Sverige endast finns cirka 1 400 lodjur.
Lodjuret utgör inget hot mot människan. Vi talar nu om lodjur och inte lejon eller tigrar. När det gäller angrepp på tamdjur är det väldigt få får som tas av lo. Hur kunde lodjuret ens veta att fåret ”tillhörde” en människa? Det vet inte ens vad ”tillhör” betyder. När det gäller angrepp på renar är det omöjligt att förstå hur man menar att rovdjur inte ska få finnas på en yta motsvarande halva Sverige. Där släpps renarna vind för våg. Det kan inte vara meningen att en så stor yta ska hållas endast för tamdjur? Svensk natur behöver rovdjur. De fyller en viktig och oersättlig funktion i naturen. Istället borde ägare hålla sina djur under bättre uppsikt. Det gäller för såväl får som renar som alla andra tamdjur.
Om politiker och styrande inte bryr sig om djuren, är det desto viktigare, att du och jag bryr oss och agerar.
Jaktkritikerna är en organisation som arbetar för alla vilda däggdjur och fåglar i Sverige mot nöjesjakt och troféjakt. Att vara stödmedlem kostar bara 30 kronor per år, knappt 10 öre per dag.
