Antalet fjällrävar i Norge, Finland och Sverige är en spillra av vad som varit. Men trots tilltagande faror återhämtar sig populationen – med lite hjälp. Nu ska koordinerade insatser i alla de tre ländernas tundra och kalfjäll ge arten en boost.
Fjällrävarnas gryt skiljer ut sig från omgivningen som ovanligt gröna små kullar. Här har spillning från rävarna skapat en annorlunda flora. Men arten som kallas fjällens trädgårdsmästare är hotad. Stigande temperaturer får trädgränsen att förflytta sig allt längre upp på kalfjället och får rödräven att överleva hela året i områden som tidigare enbart hyst fjällrävar. En ovälkommen gäst som kan ta över fjällrävarnas gryt och sluka deras valpar och även dem själva, inte sällan ditlockade av oss människor. Mumma för rödräven är nämligen sådant som matrester, slaktavfall, kadaver och fiskrens – inte ovanligt i närheten av vägar och populära turiststråk i fjällvärlden.
– Vi ser en stark koppling till mänsklig infrastruktur, säger David Bell, som leder projektet.
Sedan flera år tillbaka pågår projekt för att rädda fjällräven, som stegvis också börjat återhämta sig. Målet till 2035 är 1000 fritt strövande fjällrävar, idag finns det runt 550. Nu sjösätts ett nytt projekt som nyligen fick finansiering med över två miljoner euro, samfinansierat av EU och staten. Den här gången är projektet koordinerat med både Norge och Finland, då räven inte bryr sig om landsgränser. Stödutfodring är en kritisk åtgärd, en annan att skjuta av rödrävar för att ge fjällräven andrum. Men också kommunikativa insatser för att få folk att sluta kasta matrester i naturen. Både fjällrävar och rödrävar ska också spåras, för att öka kunskapen om insatserna.
”Har ett egenvärde i sig”
Samtidigt finns en risk att populationen börjar minska igen när projekten väl avslutas ifall klimatförändringarna får fortsätta som de gör nu – och rödräven fortsätter att lockas av slängda matrester. Men kommer populationen upp i målet om 1000 individer, samtidigt som man lyckas knyta ihop bestånden och det görs insatser i hela utbredningsområdet, finns en chans att de överlever också på sikt, enligt David Bell. För även om fjällräven är en sårbar art är den samtidigt extremt anpassningsbar.
– Den kan vandra flera hundra mil i jakt på en partner, överleva flera veckor nedgrävd i snön utan käk och den får inga eller få valpar om det är ont om gnagare ett år, ja, det är därför den finns över stora delar av norra halvklotet.
Varför ska vi lägga pengar på att rädda den?
– Jag tycker att fjällräven är en vacker och intressant art med ett egenvärde i sig. Det är också ett av nordens äldsta däggdjur. Sedan har den ju en funktion i ekosystemet som ett viktigt rovdjur på tundran och på kalfjället.
Anpassad till arktiskt klimat
Fjällräven är väl anpassad till det arktiska klimatet bland annat genom att den har hårbeklädda trampdynor och en bra isolerande päls. Fjällrävens ben fungerar som värmeväxlare när det är kallt ute, vilket innebär att blodet vid trampdynorna har en mycket lägre temperatur än inne i kroppen. Färgen på pälsen kan antingen vara vit på vintern och brun på sommaren eller ibland blåsvart året runt. Fjällräven lever i 5–8 år och väger mellan 2,5 och 5 kg.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
