Regeringen har lovat satsa på kärnkraft, och nu samarbetar borgerliga krafter med extremhögern för att framställa kärnkraften som problemfri och kärnkraftsmotståndet som irrationellt, skriver Dan Jerrestam.
DEBATT. Den politiska scenen runt kärnkraften har förändrats med klimatkonferensen COP28 förra året: Sveriges regering och många andra länder lovade att göra stora satsningar på kärnkraft. Det har lett till att den svenska klimatlagen har rivits upp. Den skulle stödja en utveckling mot ett förnyelsebara energikällor,. Med förslagen från regeringen och dess företrädare klimatminister Romina Pourmokhtari kommer Sverige att skjuta upp faktiska minskningar av fossilutsläppen till långt efter 2027. Istället ska en tänkbar utbyggnad göras med två reaktorer till 2035 följt av åtta till 2050.
Som en del av en ny strategi för att angripa klimatarbetet arbetar nu borgerliga krafter tillsammans med extremhöger. De önskar slippa kostnader för insatser för miljön och samla politiskt stöd mot progressivt miljöarbete. Ett exempel på detta är att i Nederländerna byter Frihetspartiet (PVV), med Geert Wilders i spetsen, islamkritik mot en kamp mot landets klimatlagar, vilka också där är skrivna för att hantera klimatkrisen [1].
Styra diskursen
Som en del av detta arbete finns propaganda för att styra diskursen åt önskat håll. Henrik Jönsson i Sverige har en kanal på Youtube där han som libertariansk entreprenör och samhällsdebattör uttrycker sig fritt om bland annat miljöfrågor. Det verkar finnas upp till 140 000 följare till hans alster. En av dessa skapelser är benämnd Kärnkraftsmyter – Klimatlobbyns lögner [2].
Han arbetar medvetet med de grundläggande metoderna för att skapa propaganda. På Levande historias webbplats finns material för att analysera propaganda. Där föreslås att propaganda kan ses i skenet av tolv slogans. Några av dessa, som återfinns i en analys av Jönssons material betitlad Kärnkraftsmyter, är ”upprepning”, ”desinformation”, ”korta meningar och slogans”, ”förenkling”, ”experter”, ”rädsla” och slutligen ”vi och dom”.
I början av videon får man höra (och se) påståendet att de som är för kärnkraft är (kunniga) ingenjörer, medan de som är emot är de (okunniga) som limmar sig fast på golvet. Vilket är ett typiskt grepp för att nedvärdera andra via ”vi och dom” kombinerat med ”experter”.
För att förstå kärnkraftens problematik reducerar Jönsson tillsammans med sin parhäst kärnfysikern Jan Blomgren motståndet till fem enkla slogans:
• Kärnkraft är farligt
• Kärnkraftsavfall är farligt
• Kärnkraft är dyrt
• Kärnkraft tar lång tid att bygga
• Kärnkraft är beroende av Ryssland.
Givetvis en ”förenkling” där man väljer ”korta meningar och slogans”. För en rationell diskussion finns många fler vinklingar, inte minst kopplingen till samhället, samhällssystemet, lokalisering, integrering, politiken och ekonomin. Men Jönsson väljer dessa förenklingar, och på det sättet försöker han infantilisera kärnkraftsmotståndet. Genom att kalla dem mytbildning framställer han dessutom dessa påståenden som irrationella och utan grund.
”Fobisk mytbildning”
För att fördjupa det greppet fortsätter Jönsson med att i en längre passus berätta om den grekiska guden Phobos, då med kopplingen till skräck och oro. Han påstår frankt att det som är grundläggande för motståndet mot kärnkraft är en fobisk mytbildning om att kärnkraft skulle vara farligt, ”rädsla”. Även beslut om att avveckla eller att inte investera i kärnkraft är baserat på denna rädsla, inte på annat som ekonomi och osäkerheter.
Jönsson fortsätter med att risken för explosioner med kärnkraft är obefintlig. Samtidigt som vi har haft flera reaktorinneslutningar som har exploderat, mest märkbart med Tjernobyl och Fukushima.
En annan förenkling (återigen ”desinformation”) är att mycket få har dött i samband med kärnkraftsolyckor. I Tjernobyl dog cirka 30 personer i olyckan. Men han ignorerar alla andra som får cancer och där en stor del dör av utsättas av strålningen som skapats vid kärnkraftsverk. I Tjernobylolyckan spreds omkring fem procent av den luftburna radioaktiviteten till Sverige. Enligt senare noggranna analyser av cancerregistret, kombinerat med mätningar av strålningen från nedfallet, är det troligt att mer än tretusen män har fått cancer av detta, se Enviromental epidemology, Martin Tondel et.al. [4,5]
En annan missuppfattning från Jönsson-ligan, Jönsson och Blomberg, är att den långa tiden på hundra tusen år för avklingandet av de mer långlivade fissionsprodukterna i slutförvaringen är onödig. Om den kvarvarande strålningen är jämförbar med bakgrundsstrålningen är det ofarligt, menar de. Men då ignorerar de att den nuvarande bakgrundsstrålningen på några milligray ger cancer hos många i befolkningen. Skulle man återanvända de senaste rönen om dosens koppling till sannolikheten att få cancer ger en uppskattning att mer än tusen fler svenskar skulle få strålningssrelaterad cancer per år.
Det faktiska argumentet de använder sig av är ”i själva verket så är det ofarligt efter 300 år”, vilket är än mer extremt då strålningen från en utbränd bränslestav är oerhört många gånger större än bakgrundsstrålningen. Då har den radioaktiva isotopen 137Cs minskat med en faktor tusen. Andra mer långlivade radioisotoper från fission som 93Zr och 99Tc kvarstår med i stort sett oförändrade mängder, samt neutronaktiverat 239Pu vilket fissionerar med en halveringstid på tiotusentals år.
De upprepar samma förenklade och felaktiga argument om kärnkraftens risker och återanvänder sloganen ”förenkling” och ”upprepning”.
Den som får uttala sig om detta är Jönssons expert, kärnfysikern Jan Blomgren. Men de riktiga experterna kring skadorna från radioaktivitet innehavs av kunniga i medicin och epidemiologi och är en egen medicinsk disciplin, inte kärnfysiker som Blomgren och artikelförfattaren. Här kommer åter en ihålig version av sloganen ”expert” till användning. Medicinsk expertkunskap kombinerat med epidemiologi är det som ger insiktsfulla svar på effekterna av strålning på en population.
• Kärnkraft är dyrt
• Kärnkraft tar lång tid att bygga
Jönsson och Blomberg har en del påståenden runt kärnkraftens kostnader och utvecklingsmöjligheter. I samma mening påstår de att det är den billigaste energikällan samtidigt som den är för dyr. Det senare för att politiker har fått för sig att det behövs förnyelsebara källor och att politikerna ställer för höga krav på kärnkraften, vilket fördyrar. De högre kostnaderna skulle drivas av krav på licensering/certifiering och en fientlighet mot energislaget i sig. Licensering är ett förberedelsearbete för etablering, utveckling och övervakning av kärnkraft och ska leda till rutiner och lösningar som förhindrar kärnkraftsolyckor och att allmänheten inte skadas av dess radioaktiva slutprodukter.
De stör sig på att Tomas Kåberger för en del år sen, i samband med ett regeringsskifte, blev styrelsemedlem i Vattenfall, vilket i ett slag gjorde kärnkraften olönsam. Tomas Kåberger är professor vid Chalmers och före detta generaldirektör för Energimyndigheten. Jan Blomberg får sin utkomst av uppdrag av kärnkraftsindustrin till skillnad mot Kåberger, vilket säkert påverkar skillnaderna i kostnadsanalyser. Blomberg har arbetat som seniorexpert för Vattenfall men skiftade 2013 till sitt eget företag INBex, vilket ger rådgivning till kärnkraftsbranchen.
Jönsson et. al. påstår att initialinvesteringen per reaktor är 60 miljarder kronor och att de har 90 procent leveranskapacitet över 60-80 år. De vill inte gå in på varifrån de har fått sina uppgifter, men troligen från bygget av reaktorer i Förenade Arabemiraten. Där ett koreanskt byggföretag hävdar liknande kostnad för en 1 400 MW-reaktor. Men siffran är hemlig och har hämtats från privat kommunikation.
Regeringens nya rådgivare i kärnkraft från 1 februari, Carl Berglöf, är också en av de ”experter”, doktor i reaktorfysik, som under det senaste decenniet har arbetat för Vattenfall, som uttalar sig om kostnaderna för kärnkraft. Han påstår att både bygget gick fort och att kostnaderna var mycket lägre än för andra byggen i västvärlden, enligt uppgifter från hans kolleger som arbetat med att få kärnkraftsverket på plats. Från en intervju i Svenska Dagbladet[5] gick dialogen så här:
”Reportern: Hur vet du att (budget och tidplan för bygget i Förenade Arabemiraten) gick bra?
– För att jag har träffat dem och pratat med dem.
Reportern: Men det står i deras kontrakt att priset är hemligt, har du fått summan?
– Nej, det har jag inte, men de är i alla fall nöjda med bygget.”
Det finns inte nåt tillgängligt underlag för andra att bedöma riktigheten och ingen information finns om vilka krav som ställdes vid licenseringen av bygget. Projektet blev dessutom tre år försenat, vilket troligtvis ledde till ökade kostnader.
Marginell satsning på kärnkraft
Jämför man med andra auktoritära länder, som Kina, framgår det att satsningen på kärnkraft är marginell. Under 2023 gjordes enorma satsningar i energisektorn i Kina som byggde 210 GW sol, 65 GW vind men bara 3 GW kärnkraft under året, se följande tabell som också berättar hur energislagen omsätts till använd elenergi under året.
| Energislag | Energi [GW] | Leveranskapacitet [%] | Årlig production [GWh] |
| Solkraft | 210 | 13.6 | 251 |
| Vind | 65 | 23.0 | 130 |
| Kärnkraft | 3 | 83.4 | 21 |
Kina har ju också möjligheter att göra avkall på höga kvalitetskrav vid licenseringen, men de valde en annan utveckling. Troligtvis för att det var lönsamt, lönsammare än fortsatta satsningar på byggnadssektorn, som omöjliggjorts med dess kapitalproblem. Varför skulle det då vara rimligt att finna lönsamhet i kärnkraften i andra länder som troligtvis har högre säkerhetskrav[6]?
Senare större satsningar i traditionell lättvattenreaktorutbyggnad har ju varit fiaskon. Olkiluoto 3 i Finland var kraftigt försenad men är nu färdigställd efter 17 års utvecklingstid och kostar 100 miljarder kr för en reaktor[7]. För Hinkley C i Storbritannien, med EDF som projektansvarig har kostnaden stigit till 600 miljarder i årets kalkyl[8] för två stycken 1600 MWe reaktorer och är tre år försenat (17 år från projektstart). För bara några år sedan uppskattades kostnaderna till 350 miljarder, men på senare tid måste sextusen ändringar till för att färdigställa projektet.
En fransk motsvarighet till Olkiluoto 3 är reaktorn i Flamanville vars planering startade 2004 med en budget på 35 miljarder kr[9]. Reaktorn skulle startas 2012. I slutet av 2022 var den uppskattade kostnaden ca 150 miljarder kr och starten är fördröjd till början av 2024.
Det finns andra misslyckanden kärnkraftsprojekt i väst med producenten Westinghouse. De skulle bygga två reaktorer i South Carolina som lades ner och två andra i Georgia som nu väntas kosta 350 miljarder.
När det gäller leveranskapacitet räknar andra med lägre värden – närmare 80 procent. Om livstiden ska förlängas från 60 till 80 år krävs en noggrann omlicensering med betydande moderniseringar, vilket säkert är inte inkluderat i Jönsson & co:s kalkyler. Ett viktigt problem med förväntad leveranskapacitet är att elnätens planering utgår från att kärnkraft levererar planenligt.
Nödstopp slår hårt
Driftsstörningar på kärnkraftverk eller kopplingen till nätet visar på att storskaligheten har förmåga att slå ut stora delar av samhället. Ett exempel är driftsstörningen på elnätet den 26 april 2023 ledde till att Forsmark 1 och 2 nödstoppades [10]. Denna blev till på grund av felaktigt handhavande i en elanläggning. Kärnkraften producerade tillsammans 5 500 MW innan driftstörningen och elnätet förlorade då en produktion på 2 100 MW. Detta orsakade störningar i Stockholmsregionens elförsörjning och viktiga samhällsfunktioner, ex. spårbunden kollektivtrafik, trafikljus, trafikleder, radio- och tv-sändningar.
Nödstopp av olika anledningar på diverse svenska kärnkraftsverk slår stort mot nätets leverans av el och leder både till att delar av nätet slås ut eller att elmarknaden ger mycket höga priser. Den högsta priset på sista kilowatten är i dag prisledande.
Oväntade problem leder till att produktionen slås ut: kylvattnet räckte inte till för att kyla reaktorer i Frankrike under den varma sommaren 2023. Stora delar av elproduktionen slogs ut och förvärrades av att i Frankrike kommer merparten av elen från kärnkraft.
• Beroende av Ryssland
Jönsson & co hävdar att kärnkraften har ett mycket begränsat beroende av Ryssland. Ryssland har bara 8 procent av tillgångarna, vilket inte är problematiskt i sig. Leveranser av brutet uran har andra leverantörer än Ryssland, som Kazakstan, Kanada, Australien och Niger (ordnade efter produktionskapacitet). Men ändå detta är desinformation, då elproduktion i våra svenska lättvattenreaktorer kräver tillgång till uranbränsle som är upparbetat. Typiskt till 3,5-5 procents anrikning av 235U från en ursprunglig andel av 0,7 procent. Ryssland är en dominerande producent med upp till hälften av all produktion (World nuclear association 2021). De flesta anläggningar har förberett sig med några års lager vilket ger en viss trygghet. Det finns ansatser till andra anrikningsaktörer, men det är tekniskt svårt att skapa ett högkvalitativt bränsle. Om kvaliteten är låg blir det problem med effektiviteten på reaktorn, som dessutom måste hanteras annorlunda.
Propagandan om kärnkraft från Jönsson & co undviker allt som kan försvåra att deras valda beskrivning accepteras. Det försvårar rationella diskussioner och beslut. Det finns fördelar med kärnkraft som energislag, men det måste vägas mot risker och kostnader när den jämförs med sina främsta konkurrenter, vind och solkraft. De senare har också problem med begränsad hållbarhetstid, destruktion och återanvändning av material, kopplingar till elnätet och att de producerar bara om vind och sol är tillgängligt. Men vad som måste till för att hantera sådana problem är möjligt att analysera rationellt, men det får anstå till en kommande artikel.
Källor:
1. svt.se: Geert Wilders: Riv upp landets klimatlagar, 240404, svt.se/nyheter/utrikes
2. Kärnkraftsmyter – Klimatlobbyns lögner, 220521
4. Även små doser från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl skapar cancerfall i Sverige, 240318
5. Svenska Dagbladet: ”Det är klart att det går att klara sig utan ny kärnkraft”, 240201
6. The world nuclear industry status report 2023
7. Kärnreaktorn Olkiluoto 3 – kraftigt försenad till skenande kostnader, 230423
8. Hinkley C: UK nuclear plant price tag could rocket by a third, 240123 https://www.bbc.com/news/business-68073279
9. EDF eyes Flamanville EPR nuclear reactor fuel loading in March, 231221,
10. Driftstörningen den 26 april 2023, Svenska kraftnät, 230509
