Krönikor · Krönikan

Bekvämare att vara tyst än att kopplas ihop med galenpannorna

Konspiration. Sammansvärjning. Många sådana har det varit genom historien. På gott och ont. Teori – många sådana har det också funnits. På gott och ont. Sätt ihop orden konspiration och teori så blir det något skumt. En av de mer bisarra konspirationsteorierna har nog varit att Hillary Clinton, som utmanade Donald Trump i presidentvalet 2016, styrt en pedofilring från en pizzeria i Washington DC.

Hur någon kan gå på något sådant kan tyckas obegripligt. Men är egentligen inte det. Våra hjärnor är nämligen filurer. De försöker hitta samband även där det inte finns samband, det är så de stora konspirationsteorierna växer fram. Varje strå som passar in i den konspiratoriska stacken tas tacksamt emot – och så kan stacken byggas på till rena rama monstret av dumhet, enögdhet och smått vansinne. Washington finns, pizzerior finns, en avskydd Hillary Clinton finns och pedofiler finns. Liksom maktgalna eliter. Så, då så.

Hjärnan har dessutom fäbless för att vara lat, låta tankarna vandra på väl upparbetade vägar istället för att trassla till det på ett energikrävande sätt. Så har den väl fastnat i ett mönster så är det inte så lätt att ta sig ur. Den lata hjärnan blundar gärna för sådant som trasslar till den världsbild som lagt sig tillrätta. Det är därför det är hart när omöjligt att föra att samtal med en konspirationsteoretiker av det mer bisarra slaget.

Många konspirationsteorier – så också den fnoskiga idén om Hillary Clintons pizzeriagäng – vävs samman med hur världen styrs av obskyra organisationer där maktens män – och några kvinnor – sitter och kuckelurar bakom lykta dörrar. Typ Trilaterala Kommissionen och Bilderberggruppen. Att den ekonomiska och politiska eliten träffas i dessa grupper är onekligen en sanning. Och att Annie Lööf, som nyliberal centerpartist, blev inbjuden är också sant. Att Olof Johansson, tidigare partiledare i samma parti men inte alls nyliberal utan ekohumanist, inte blev inbjuden är också sant.

Kring det kan spinnas en hel del konspirationsteorier. Som har en kärna väl värd att fundera på så här i den sentida globaliserade kapitalismens tidevarv. Men som när de löper amok slutar i ett kärt ämne för konspirationsteoriernas hardcoregäng: judisk sammansvärjning. Och det är här någonstans det visar sig att konspirationsteoretikerna spelar globaliseringens eliter i händerna. För det känns obehagligt för intellektuellt hederliga – jag räknar mig dit – kritiker av globaliseringen att sammanblandas med galenpannorna. Därför är det bekvämare att vara tyst.

Konspirationsteoretikernas vilda gäng är eliternas bästa verktyg. Det täpper till truten på politiker och opinionsbildare som egentligen borde ha något att säga. Om sakernas tillstånd. Är det därför gröna vänner är så tysta trots att globaliseringens avarter urholkar det mesta av det som är grön ideologi?

Vi har fått ett embryo till tillväxtdebatt.

Vi har, när detta skrivs i vart fall, ännu ingen politisk debatt om DCA-avtalet.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV