Två slakteriarbetare dömdes i tisdags för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, och slakteriet där de jobbade har stängt. Det är bra – men djurplågeriet fortsätter, skriver Malin Gustafsson.
DEBATT. De allra flesta människor har aldrig varit inne på ett slakteri. För att ge allmänheten en inblick i vad djuren utsätts för inom livsmedelsindustrin valde vi att montera upp dolda kameror på ett Krav-slakteri i Skåne. När dokumentationen offentliggjordes i början av 2021 blev reaktionerna starka. Materialet visade hur det går till när djur dödas för att bli mat. Filmerna visade även hur djur blev sparkade och slagna med kedjor när personalen trodde att ingen såg på.
Bara två dagar efter att filmerna publicerades stängde slakteriet ner och personalen polisanmäldes. I höstas åtalades två män för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen och i mars hölls rättegången. Nu har domen kommit och de båda männen döms för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen till villkorlig dom och dagsböter.
Fallet visar att det – med rätta – är olagligt att slå en gris med en kedja. Men det synliggör framför allt samhällets dubbelmoral när det kommer till djur. För det är samtidigt lagligt att skära upp halsen på grisar som egentligen har hela livet framför sig. Hela djurindustrin bygger på våld. Från födsel till död utsätts djuren i livsmedelsindustrin för övergrepp som har legaliserats för att vi människor ser djur som mat. I det här fallet har filmmaterialet dissekerats och analyserats utifrån vilka handlingar som är brottsliga eller inte. Och det tydliggör att linjen mellan de våldshandlingar som är lagliga och de som är olagliga är väldigt tunn.
När vi sett människors reaktioner på filmerna tycks de inte vara styrda av huruvida det som visas är olagligt eller inte – utan att det som djuren utsätts för är fel och hemskt. När vi har delat filmer där allt ”går rätt till” enligt lagstiftningen, som exempelvis när en inspektör var på plats på slakteriet, har reaktionerna varit lika starka. Många har antagit att det de sett varit olagligt, för att det är svårt att förstå att det kan vara tillåtet att behandla djur så brutalt. Reaktionerna är helt rimliga; om det är fel att sparka en gris borde det vara lika fel att sticka en kniv i halsen för att döda individen.
Så som det är tillåtet att behandla andra djur i dagens samhälle är en av vår tids största orättvisor. Alla djur som dödas för att bli mat, även där lagen följs till punkt och pricka, utsätts för våld. Det enda rätta vore att förbjuda alla former av våld mot djur. Makten och möjligheten att ta ett etiskt kliv in i framtiden ligger i våra händer, men frågan är om vi kan vara osjälviska nog att göra det.
I förundersökningen får en av de åtalade frågan om han tycker om att jobba med slakt. ”Nej. Det gör nog ingen”, svarar han. Och för de flesta är slaktare inget drömjobb. Många vill överhuvudtaget inte tänka på hur slakt går till. Materialet visar till stor del vad som sker på alla slakterier. När filmerna visades i medierna varnades ”känsliga tittare” och i sociala medier täcktes de över på grund av våldsamt innehåll. Att det är för våldsamt att se hur vår mat blir till borde säga tillräckligt om hur fel det vi gör mot djuren är. Ändå är de flesta människor i vårt samhälle beställare av slaktarnas arbetsuppgifter.
Att avslöjandet har lett till att ett slakteri har stängt och fått många människor att sluta äta djur är fantastiskt. Men den här domen kommer inte innebära någon förändring för djuren i det stora hela. Det brutala dödandet av djur fortsätter på andra slakterier. Vad som skulle få djurplågeriet att sluta är om vi alla låter bli att beställa våldsamma handlingar mot djur. Det gör vi genom att sluta stödja djurindustrierna – sluta betala för slakt – och istället börja äta växtbaserat.
