För att kunna förbjuda bottentrålning i skyddade områden vill regeringen ändra i fiskerilagstiftningen. Men reglerna kommer endast beröra ett mindre antal områden, enligt det lagförslag som nu skickas till lagrådet.
– Vi anser att det borde gälla i alla skyddade områden, säger Daniel Bengtsson, Kommunikationchef för Greenpeace Norden.
Regeringen vill förbjuda det fiske som sker med fiskeredskap som släpas längs med havsbotten i marina skyddade områden. Något som stod klart i samband med den havsproposition som presenterades i somras. Nu har ett lagförslag för att möjliggöra ett sådant förbud skickats till lagrådet, för granskning.
Enligt lagrådsremissen ska regleringen i första hand gälla områden där endast svenska fiskefartyg har rätt att fiska, vilket utgörs av området innanför fyra nautiska mil från baslinjen inom Sveriges sjöterritorium (tre nautiska mil från kustlinjen i Kattegatt). Regeringen skriver vidare att det fiske som påverkas av förslaget i huvudsak är fisket efter räka och havskräfta i Kosterfjorden och Gullmarsfjorden, dels fisket efter siklöja i Kalix yttre skärgård och Bergöfjärden i Bottenviken. När åtgärder behöver riktas även mot andra medlemsstaters fiskefartyg ”är unionslagstiftning att föredra anser regeringen”. Något som får mothugg av Daniel Bengtsson, kommunikationschef för Greenpeace Norden.
– Jag tycker att man bör använda alla medel som finns för att stoppa fisket i marina skyddade områden. Det finns inga principiella hinder för att förbjuda bottentrålning i skyddade marina områden även utanför trålgränsen, även för utländska fartyg, säger han.
”Förstör bottenmiljöer”
Också Naturskyddsföreningen har motsatt sig begränsningen. Av lagrådsremissen framgår det även att regeringen vill se en möjlighet till undantag från förbudet mot bottentrålning om det ”kan bedrivas utan att det motverkar syftet med områdesskyddet i ett visst område”. Daniel Bengtsson är kritisk.
– Vi har svårt att föreställa oss några giltiga anledningar till att ge undantag från ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, vare sig inom eller utanför trålgränsen. Det borde vara en självklarhet med förbud mot allt kommersiellt fiske i marina skyddade områden, inte minst bottentrålning som är bland de mest brutala fiskemetoderna vi har. Det förstör inte bara bottenmiljöer och dödar djuren som lever där utan ger också utsläpp av växthusgaser, säger han.
Drabbar fisket
Av förslaget framgår det vidare att ett förbud väntas få stora konsekvenser för fisket i de berörda områdena. Fisket i Koster-Väderöfjorden är det som omsätter mest – cirka tolv miljoner kronor varav nio miljoner kronor kommer från landningar av räka, enligt förslagets konsekvensanalys. Förädlingsvärdet per heltidsanställd ligger på cirka 773 000 kronor, ”vilket indikerar att fisket är väldigt lönsamt”. Fisket i Gullmarsfjorden, som utgörs av fyra fartyg, har de senaste tre åren omsatt cirka två miljoner kronor årligen. Många av de fartyg som bedriver bottentrålning i marina skyddade områden är inte heller utrustade eller tillräckligt sjösäkra för att kunna flytta sitt fiske, enligt lagförslaget. Regeringen konstaterar samtidigt att konsekvenserna för enskilda yrkesfiskare ”beror på hur det utvidgade bemyndigandet används, det vill säga i vilka områden ett förbud införs och vilka undantag som görs från förbudet”.
Skälen till att regeringen vill att utgångspunkten ska vara att bottentrålning ska vara förbjuden i marina skyddade områden är den miljöpåverkan redskapen innebär – både direkt och indirekt, enligt lagrådsremissen. Bland annat lyfter regeringen den indirekta effekt som sker när trålarna rör upp sediment som sprids i vattenmassan.
Syre har tidigare kunnat berätta hur några av Sveriges sista spillror av kallvattenkoraller skadats och skadas av bottentrålning i Kosterhavets nationalpark, både genom fysisk påverkan och när sediment som rörs upp lägger sig över korallerna.
Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 juni 2025.
