I fredags, på det årliga högtidliggörandet av den internationella kvinnodagen, valde Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm att ställa in ett samtal som var tänkt att handla om bland annat situationen i Gaza – med motiveringen att ämnet kändes för ”svårt och komplext”. Tanken med programpunkten var, enligt arrangörerna på tidningen Kontext, att analysera hur feminismen och fredsrörelsen varit sammanlänkade i det förflutna och hur världen (med både Sveriges Nato-medlemskap och israels pågående folkmord) kan förstås genom den linsen i dag. En ytterst relevant diskussion som hade bidragit till ett intellektuellt samtal för att fördjupa förståelsen kring en aktuell samhällsfråga.
Men i stället för att möjliggöra en sådan diskussion valde Kulturhuset att ifrågasätta ämnet: producenten var dels orolig över vilken riktning samtalet skulle ta och menade att en ”liberal debattör” skulle behövas på scenen samtidigt. Samtalet ställdes in.
Den internationella kvinnodagen är en dag för att stärka kampen mot könsrelaterade orättvisor, ifrågasätta patriarkala strukturer och stå enade i strävan efter jämlikhet och rättvisa. En dag som karaktäriseras av protester, manifestationer, stödkvällar, solidaritetskök, panelsamtal och fester – listan kan göras lång – för att uppmärksamma och främja kampen för kvinnors rättigheter.
Ofta präglas dagen av de ämnen och frågor som är brännande aktuella just det året. Förra året låg fokus särskilt på situationen för kvinnor i Afghanistan och Iran, där kvinnorättskämpar (fortfarande) fängslas och dödas i deras kamp för grundläggande rättigheter. Under coronapandemin demonstrerade människor på gatorna mot våld i hemmet och för bättre arbetsvillkor för kvinnor och efter #metoo-kampanjen var det sexuella övergrepp som var i fokus.
På en dag ägnad åt att belysa och diskutera de orättvisor som kvinnor möter runt om i världen, framstår det som självklart, rent av nödvändigt, att år 2024 rikta uppmärksamheten mot Israels pågående folkmord i Gaza.
Sedan den 7 oktober har nämligen uppskattningsvis 9 000 kvinnor dödats i Israels våld mot Gaza – troligtvis en underskattning, då många fler kvinnor rapporteras vara döda under rasmassorna. I genomsnitt dödas just nu 63 kvinnor per dag, varav 37 av dessa är mödrar. Fyra av fem kvinnor (84 procent) har rapporterat att minst en i deras familj var tvungen att avstå från måltider under den senaste veckan. I hela 95 procent av dessa fall är det mödrarna som går utan mat och hoppar över minst en måltid för att försäkra sig om att deras barn har tillräckligt att äta. Rapporter från Gaza vittnar också om att kvinnor tvingas föda barn i tält utan bedövning och att bitar från tält används som mensskydd i brist på annat.
Att diskutera situationen i Gaza i kontext av militarism, fred och feminism är både berättigat och betydelsefullt. Det är en angelägenhet som inte bara förtjänar, utan kräver vår omedelbara uppmärksamhet och diskussion inom ramen för det offentliga samtalet och i kulturinstitutioner.
När Kulturhuset Stadsteatern påstår att ämnet är för ”svårt och komplext” (samtidigt som man på tidigare internationella kvinnodagar utan problem har kunnat diskutera den inte helt okomplicerade frågan hur krig och ökande radikalisering gör situationen för kvinnor i Mellanöstern allt svårare) är det ett alarmerande tecken på ett alltmer ängsligt offentligt samtal.
Ett Kulturhus ska vara djärvt, ligga i framkant, våga provocera. I en samtid som drivs av kvantitet och algoritmer är det ännu viktigare att kulturinstitutioner skapar en plattform för utforskande och intellektuella samtal som annars saknas i offentligheten. När Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm väljer att krympa under sin rädsla att skapa friktion är det inte bara ett bevis på det offentliga samtalets successiva fördumning utan även en uppvisning i den totala ängslighet som numera dominerar det svenska kultur- och mediaetablissemanget. Ytterst beklagligt, eftersom samtiden kräver mer mod än någonsin.
Klimataktivister fortsätter att blockera riksdagens ingångar.
Sverige i en enorm vapenaffär med “hemligt land”.
