Nyligen släpptes direktiven för regeringens nya skogspolitiska utredning. De senaste direktiven togs fram 1993, så visst är det välkommet med en ny utredning kring hur skogspolitiken bedrivs. Vi lever i en tid av osäkerhet inför framtiden, en tid där klimatförändringar påverkar alltmer och allt fler. Vikten av hållbara råvaror och ett hållbart skogsbruk blir allt tydligare. Men hur stor roll kommer hållbarheten och helhetssynen på skogen egentligen spela i regeringens nya utredning?
I reformen från 1993 var de två främsta principerna att jämställa produktionsmålet med miljömålen och det som allmänt kallas ”frihet under ansvar”. Det sistnämnda innebär kortfattat att skogsägare har stor frihet i hur de brukar sin skog, men också ett eget ansvar för att regler följs och miljömål uppfylls. En ny utredning bör alltså utvärdera hur de här principerna fungerat de senaste 30 åren. Och resultatet är tydligt: i dag har vi ett skogsbruk som nästan uteslutande odlar två sorters träd – gran och tall – och där enbart 3 procent av den brukade skogen avverkas hyggesfritt. Skogsstyrelsen säger själva i sin rapport Levande skogar. Fördjupad utvärdering 2023 att det nationella miljömålet Levande skogar inte är uppnått och heller inte kommer uppnås till 2030 (vilket är tanken). ”Utvecklingen i miljön är negativ”, konstaterar de.
Hur går det då med produktionsmålet? Så här är det formulerat på föreningen och tidningen Skogens hemsida: ”Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge skogsägaren frihet och eget ansvar att själv besluta om användningen av vad skogen producerar.” Jag skulle säga att det går alldeles utmärkt – jag har i alla fall inte hört någon klaga på att skogen ger för dålig avkastning de senaste decennierna.
Eftersom det är tydligt att varken ”frihet under ansvar”-principen eller att jämställa målen tycks ha funkat de senaste 30 åren hade man kunnat hoppas att regeringens utredning skulle fokusera på hållbarhet och biologisk mångfald. Men icke. Produktionsmål och miljömål ska fortsatt vara jämställda. ”Frihet under ansvar”-principen ska bli ännu starkare, om regeringen får som de vill. Begrepp som ”hållbarhet” och ”miljö” ska fortsatt jämkas samman med ”konkurrenskraftig”, ”tillväxt”, ”investeringsvilja” och ”näringsfrihet”, utan reflektion kring hur detta är tänkt att gå ihop.
Skogen är en viktig resurs – för fler än människan. Det råder ingen tvekan om att det skogsbruk vi bedriver i dag är både skadligt och ohållbart för allt levande (oss inkluderade). I praktiken skapar dagens skogsbruk stora, sköra monokulturer som avverkas med brutala metoder. Det ökar risken för bland annat insektsangrepp, stora stormskador, förlust av biologisk mångfald, konkurrens med rennäring och med friluftsintressen. Och det vet regeringen. De vill bara inte se det. För skogen är lika med stora pengar, och så länge pengar trumfar liv och hållbarhet kommer skogspolitiken inte förändras.
Istället för att utreda hur vi kan befästa dagens ohållbara metoder bör regeringen satsa på att stötta initiativ som tar hänsyn till skogen som helhet. Den som menar allvar med att skogen är en viktig resurs och allierad i kampen mot klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald måste se till mer än de ekonomiska intressena. Det är bara så vi kan skapa hållbarhet på riktigt.
Nya domardirektiv ska motverka att sjuka hundar prisas för sitt utseende.
Transporter av levande djur.
