Studie: ”Visenter skulle passa bra i landskapet”

Svanå, en skogsfastighet på 1100 hektar i norr om Västerås, där skulle visenter kunna ströva fritt och bidra till landskapets biologiska mångfald – i teorin. Enligt ny förstudie om att återintroducera arten i Sverige, är området en lämplig etableringsplats. Men det finns annat som är desto mer oklart. Carl-Gustaf Thulin, forskare vid Sveriges landskapsuniversitet (SLU), som lett studien, säger att det finns både juridiska och sociologiska ”möjligheter och utmaningar” som behöver studeras närmare.

Avgörande är lokalbefolkningens acceptans.

– Annars är det en hopplös uppförsbacke , säger Carl-Gustaf Thulin. 

Smörjmedel till det skulle den naturturism med övernattningar och restauranger som kan uppstå i bjässarnas fotspår, kunna vara. Men också enligt forskaren – som själv är jägare, jakt.

– Att man kan skjuta dem och äta upp dem. 

Visenten omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv. Med bakgrund av det är det därför oklart i vilken utsträckning arten skulle kunna jagas, så som älg och andra av våra vilda djur jagas. Något som därför  skulle kunna utgöra en begränsning i om vi kan återintroducera arten, enligt Carl-Gustaf Thulins resonemang.

– Det tror jag är den största knuten, säger han. 

Syre: Men det är väl en spekulation, det går väl att tänka sig att arten kan accepteras utan den typen av jakt?

– Ja, det är en spekulation, så är det ju. Man kan ju tänka sig ett område där man tycker det är skitspännande och man inte alls har något intresse av att ha de jaktliga resurserna. Så är det ju också.

I Polen, som har en population av flera hundra visenter i den kända urskogen Białowieża, ser en grupp yrkesjägare till att hålla populationen nere och utfodrar visenterna så att de inte vandrar ut i jordbrukslandskapet. Men det är inte en modell som Carl-Gustaf Thulin förespråkar.

– Skulle vi återintroducera visenter då måste vi också lära oss att leva med dem precis som vi lärt oss leva med älgar och björnar. Det kommer vara folk som gillar det och folk som inte gillar det. Men min känsla är att den region som går i bräschen för detta fattar tycke och kommer att känna stolthet över djuren, säger han och beskriver visenten som både ”fridsam och trevlig”.

”Varför inte tusentals”

Förstudien är begränsad till Skogssälskapets marker i Västmanland. Men Carl Gustaf-Thulin tror att förutsättningarna finns på många platser runt om i Sverige, där den en gång strövat – om än inte på många tusen år. 

– Jag menar, vi har ett par hundra tusen älgar i Sverige, så varför kan vi inte ha visenter i tusentals?

Förstudien har också visat på vikten av att ta fram mer kunskap. Skogssällskapet som finansierade studien, har också fått in en ansökan om finansiering av fortsatta studier. 

– Skogssällskapet vill uppmuntra till en varierad skogsskötsel och förvaltning av den svenska skogen och stora gräsätare som visenter skulle kunna bidra till ökad biologisk mångfald. Därför tycker vi att det är viktigt att finansiera fortsatt forskning på området, säger Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet i ett uttalande. 

Den sista vilda visenten sköts i Karpaterna på 1920-talet, men med hjälp av visenter i djurparker har arten kunnat återintroduceras på flera håll i Europa.