Skyddade naturområden öppnar upp för nya naturupplevelser och gör naturen mer tillgänglig. Sverige har unika möjligheter på det området, och dem borde vi tar vara på, skriver Eric Axner-Norrman.
DEBATT. Den som vistas i skog och mark i Sverige märker rätt så omgående en sak: landet är fyllt av både vackra och viktiga habitat som – under sommarhalvåret åtminstone – fullständigt myllrar med liv av olika slag. Nästan inget annat land i Europa kan tävla med Sverige vare sig vad gäller mängd eller mångfald när det kommer till naturen. Samtidigt är vi också ett av de länder i Europa som avverkar mest skog, och på andra sätt lämnar varaktiga sår i den natur som vi i princip alla älskar.
Naturreservat finns det gott om, men de skulle kunna bli ännu fler. Små men ändå på sitt sätt viktiga naturområden skulle på så vis skyddas och bevaras. Samtidigt öppnar de upp för nya naturupplevelser och tillgängliggör på ett annorlunda sätt än tidigare för den som vill kunna komma ut och njuta av allt det storslagna som naturen har att erbjuda – också i det lilla.
Jag känner till ett fåtal mycket små naturreservat som skapats för att skydda särskilt ovanliga arter som växer där, exempelvis en utrotningshotad orkidé i Nordupplands skogar. Men varför stanna där? Varför inte också skapa mindre naturreservat ”enbart” för att området råkar vara så kallat naturskönt och (relativt) orört?
Detsamma skulle kunna gälla för nationalparker. Många, lite större naturområden har en biologisk mångfald och en orördhet som gör dem lämpliga att bevara inför framtiden i form av en nationalpark, ett upplägg som gynnar inte bara naturen utan även mänskliga näringar. Det finns så mycket att vinna på att skydda mer av den svenska naturen, att mer sådant borde göras!
