Nioåriga Lisa ska utvisas till Albanien, och det finns ingen rim och reson i det. Hon har ett hem och ett par familjehemsföräldrar som hon har vuxit upp med, som hon vill bo kvar hos och som vill adoptera henne. Hennes biologiska mamma utvisades i januari, men hon är inte i Albanien utan söker asyl i ett annat EU-land.
Att Lisa en gång kom till familjehemmet berodde på att hennes biologiska mamma inte kunde ta hand om henne, och det är fortfarande så. De har lite kontakt, men det är familjehemmet som är Lisas trygghet. Mamman förstår det och vill att familjehemsföräldrarna ska få adoptera henne.
Lisa är född i Sverige och talar bara svenska. Det finns några släktingar i Albanien, men inga som hon känner, och det är ovisst om de kan ta emot henne. Förra veckan, när albansk tv hade rapporterat om Lisas situation, dök det också upp en okänd man som säger att han är hennes pappa. Men det behövs ingen familj i Albanien för att Lisa ska kunna utvisas dit, säger Migrationsverket. Det räcker med ett barnhem.
För drygt två år sedan var en skånsk treåring, som medierna kallade Tim, i en liknande situation. Han är född i Sverige, uppvuxen i ett familjehem och talar bara svenska. Hans mamma hade blivit utvisad till Nigeria, men hon kunde inte ta hand om honom och han riskerade att hamna på barnhem. Och Migrationsverket tänkte utvisa honom.
Migrationsverket sa då som nu att de måste följa utlänningslagen. De måste följa barnkonventionen också, och de ansåg att det bästa för Tim var att stanna i Sverige – men att utlänningslagen vägde tyngre.
Med all rätt blev det ett himla liv. 177 000 personer skrev under en protestlista och medierna rapporterade om fallet – och till slut ändrade sig Migrationsverket. De beslutade att det fanns verkställighetshinder och gav Tim ett tillfälligt uppehållstillstånd som efter tre år skulle kunna bli permanent. Och de motiverade det med att det var det bästa för Tim. Precis som de hade sagt när de tänkte utvisa honom.
Av det finns minst två slutsatser att dra. Den första är att vi lever i ett land som inte väjer för meningslös grymhet mot barn, och att vi måste protestera varje dag. Trots att FN:s barnkonvention gäller som svensk lag, och att dess tredje paragraf lyder: ”Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.” I första hand, inte i sista.
Den andra är att när tillräckligt många går samman och säger ifrån kan det hända saker. Det finns en protestlista mot utvisningen av Lisa också – skriv under den! JO får in hundratals anmälningar mot Migrationsverket – skicka fler! Och det finns fortfarande chans att stoppa utvisningen. En ny advokat försöker få igenom verkställighetshinder, och utredning pågår om mottagandet i Albanien.
Under tiden lever Lisa under en press som ingen nioåring skulle behöva stå ut med om man verkligen, på riktigt, beaktade barnets bästa i första hand.
FN:s barnkonvention.
Barnkonventionen används som alibi.
