Ett av många sätt att övertyga om kärnkraftens förträfflighet är att attackera alternativa vägar till fossilfri elenergi. Några metoder som används för att övertyga tvivlarna är:

·   lösryckta påståenden från vänner bland vindkraftsmotståndarna

·   att förbigå kända svenska och internationella auktoritära källor

·   att förenkla en komplicerad fråga

·   att ignorera att tekniken utvecklas

·   att lönsamhet förändras med tiden och politiska beslut

·   att välja extrema användningsfall

·   att använda sig av propagandistiska metoder.

Ett exempel är kärnkraftsförespråkaren Henrik Jönsson som har en kanal på Youtube där han som libertariansk entreprenör och samhällsdebattör uttrycker sig fritt om bland annat miljöfrågor. I en serie med tjugominutersinlägg på Youtube utvecklar Henrik Jönsson sig om vindkraft, med titlar som Vindlögner och Grönt slöseri. En tidigare artikel om Jönssons kärnkraftspropaganda kompletterar denna artikel.

Spelar på känslor

Propagandametoderna är de gängse och känns igen i analyserna på Levande historias webbplats. Där föreslås att propaganda kan ses i skenet av tolv slogans. Några av dessa som återfinns i en analys av Jönssons material är: ”upprepning”, ”desinformation”, ”korta meningar och slogans”, ”förenkling”, ”experter” och slutligen ”vi och dom”.

Med välregisserade videoscener och förenklingar övertygas tvivlarna. Men det är mest desinformation som spelar på våra känslor.

Ett grepp som Jönsson använder är att hänvisa till Predikaren i bibeln, här 2 kapitlet vers 11: ”Se, då var allt fåfänglighet och ett jagande efter vind”. Vilket enligt Jönsson ska vara en metafor för den okunniges futila förhoppningar (på vindkraft). Följt av kapitel 10 vers 16 och 18:

”Ve dig land vars konung är ett barn
ty genom lättja förfaller husets bjälkar”

De två senare verserna sitter inte ihop utan här har Jönsson roat sig med att ta två fristående meningar i dessa verser och sätta ihop dem till nåt annat än som det står i skriften. Allt för att sen kunna påstå att de som förespråkar vindkraft är djupt okunniga (barn).

I samma avsnitt används fyra slogans för vindkraft som Jönsson tror sig  avvisa som felaktiga. Här tillämpas det både en ”förenkling” och ”korta meningar och slogans”:

• Vindkraften är billig.

• Vindkraften är snabb (att bygga ut).

• Vindkraften är klimatsmart.

• Vindkraften är lösningen.

I ett annat avsnitt fokuserar Jönsson på följande frågor:

• Hur ser ekonomin ut för vindkraft?

• Är det möjligt att ideologiskt tryck och förhoppningar har skapat en bubbla?

• Hur planerbar är effekten som kommer från vindkraft?

Men här blir det ”desinformation” och ”förenkling” när Jönsson bara vill räkna på havsbaserad vindkraft, som ofta räknas som nästan dubbelt så dyr som landbaserad vindkraft. Samtidigt som han förbigår att den har en mycket högre kapacitetsfaktor – det blåser nästan alltid ute till havs.

Källorna som Jönsson använder är gamla och vissa källor är från Storbritannien och utgår från ett säreget ersättningssystem för vindkraft. En källa pekar på en artikel som ska publiceras, men har än så länge inte dykt upp [Gordon Hughes, has compiled data from audited accounts on the capital and operating costs of 350 onshore and offshore wind farms in the United Kingdom – i nästa referens]. En annan utgår från ett kuriöst påstående (om brittiska förhållanden) att vindkraften ökade i pris mellan 2002 och 2015, vilket inte stämmer med mer auktoritativa källor om vindkraften som helhet från IEA.

Argumentationen går ut på att vindkraften är dyrare och mindre användbar än den bättre lösningen med kärnkraft, enligt Jönsson. I ett annat inlägg visar jag att så är inte fallet med hjälp av senare och mer vederhäftiga källor. de mer vederhäftiga och senaste källorna.
Det är förstås också bara ideologi att vilja utnyttja vindkraft, inte en politik grundad på forskning och utveckling utförd av experter organiserade hos ledande företag och organisationer som IEA. Till skillnad då från ickeideologiskt förespråkande av kärnkraft från Jönsson och hans vänner. Samtidigt skapas ett ”vi och dom”, med Jönsson versus de politiker som är för vindkraft.

Vinden varierar

Jönsson väljer att införa begrepp som planerbar och tillfällig effekt varav bara planerbar effekt har ett riktigt värde för samhället. Det som är värdefullt är att det alltid finns en tillgänglig effekt till varje pris. Det är inte ett alternativ att ha en viss flexibilitet i konsumtionen hos hushåll eller industrier. Nej, det verkar omöjligt att köra disk och tvätt eller ladda elbilar när det finns mest effekt från vind och sol. Eller att under en tid när vinden är stilla under många dagar, eller kärnkraftverk faller ifrån, dra ner på produktion av fossilfritt stål någon gång per år.

Vidare, för att desinformera runt vindkraft och planerbarhet, pratar Jönsson bara om vätgaslagrad effekt. Det finns många andra alternativ. Ett är att använda sig av storskaliga batterier, vilket är en vanlig komponent i att bygga stabila kraftnät enligt nuvarande planer och beställningar.

Ett annat är att återanvända befintliga batterier i elbilar med tekniken Vehicle-to-grid (V2G). V2G-teknik gör det möjligt för elbilar att inte bara ladda sina batterier från nätet, utan också att skicka tillbaka elektricitet till nätet när det behövs. Flera bilmodeller som  Tesla, Nissan och Honda inkluderar V2G. De större kinesiska biltillverkarna, som BYD (Build your dreams), Nio och Xpeng Motors, är med i utvecklingsarbetet runt tekniken.

Lagringskapaciteten är mellan 40 och 100 kilowattimmar, (kWh), per bil och med en energiutveckling på 150–600 kW, vilket skulle medföra att om det svenska kraftnätet skulle behöva ett tioprocentigt tillskott under en stund skulle 8 000 bilbatterier med ett uttag på 200 kW behövas för att täcka underskottet. Om ett rimligare och längre uttag med 20 kW per batteri skulle användas behövs 80 000 batterier som skulle kunna täcka upp det extra behovet i åtminstone några timmar. Vilket är nog med tid för att starta annan produktion av el eller minska konsumtionen.

Andra alternativ är att bygga flera anslutningar från parkerna till olika kraftnät, en så kallad meshlösning. Det skulle möjliggöra att använda elen där det finns ett behov och då minska risken för överproduktion på nåt kraftnät. Detta då den geografiska täckningen blir mycket större – är det bra produktion av el från till exempel solkraft och vindkraft nånstans kan man vanligtvis hitta andra platser där solen är i moln och/eller vinden inte blåser.

Vätgasproduktion är också en framtida möjlighet, men inte enligt Jönsson scenario. Ett bättre scenario vore att använda den som källa i industriell produktion och därmed inte omvandla vätgasen till el igen.

Vindkraft till havs

Jönsson utgår från havsbaserad vindkraft i sin argumentation. Han förbigår helt landbaserad vindkraft som hade en total effekt på 16,2 GW under 2023, vilket resulterade i cirka 21 procent av Sveriges elproduktion. Det vill säga, en fjärdedel av vindkraftens effekt kunde förbrukas av elkonsumenterna. I dag är det bara några hundratals megawatt som produceras till havs.

Totalt låg det mer än femton ansökningar om vindkraft på regeringens bord i april 2024. De inkluderar även landbaserad vindkraft. Men havsbaserad vindkraft ger bäst möjligheter för framtiden med stabil och storskalig produktion – till exempel vindkraftsparken Långgrund utanför den sörmländska kusten med Svea Vind som projektansvariga. Den skulle bidra med cirka åtta procent av Sveriges elförsörjning. Här beslutade fyra av fem moderatledda kommuner att använda sitt veto. Romina Pourmokhtari ansåg att det inte fanns nåt skäl att gå emot det kommunala vetot.
Svensk Vindenergi rapporterar att under de fyra senaste åren har 70 procent av de blivande  vindkraftsparkerna blivit stoppade av kommunala veton, något som än så länge ignorerats av regeringen.

Ett annat projekt är Skåne havsvindpark 22 kilometer söder om Ystad och Trelleborg i svensk ekonomisk zon, vilket i detta fall innebär att kommuner inte har vetorätt. Parken ska producera 7 TWh per år (cirka fem procent av Sveriges elproduktion). Här väntar man bara på tillstånd från regeringen sedan drygt ett år tillbaka. Örstedt är ansvarig och planerar att ha anläggningen i produktion från 2029.

Några andra aktuella havsbaserade vindparker är Galene 22 km utanför Varberg. En entreprenör är OX2 som har fått tillstånd i juli för delar av utbyggnaden. Vattenfall är en annan byggare i Kattegatt Syd utanför Falkenberg och tillsammans kan de färdigbyggda parkerna ge ett tillskott med sex procent.
OX2 har planer för fler vindparker, bland annat Ran 12 km utanför Gotland. Den ska tillföra el motsvarande knappt 10 procent av dagens elproduktion. Men det projektet har inte kommit så långt. En annan något mindre park, Polargrund Offshore, är tänkt att ge sju procent av dagens elproduktion efter 2030. Den ska ligga 35 kilometer från fastlandet söder om Haparanda.

För närvarande ger dessa planer upp till 30 procent mer elproduktion efter 2030 om de blir av. Men det finns stora hinder. Ett är de långa och omständliga processerna för att slutföra ett vindkraftsbygge, ett annat  är tillståndsprocesserna. Även dagens elmarknad ger problem med lönsamheten för vindkraft där kärnkraft premieras med gynnsam prissättning.

Anslutning till kraftnätet

En annan merkostnad för den havsbaserade vindkraften är anslutningen från turbinerna till kraftnätet enligt Jönsson. Han använder sig då av en mycket gammal rapport från 2012 [Nuclear Energy and Renewables, OECD, 2012], som hävdar att upp till en tredjedel av de totala kostnaderna kommer från anslutningen till kraftnätet, vilket kanske var sant för mer än ett decennium sen. För att styrka det ytterligare hänvisar han till en promemoria om vissa subventioner för detta som Kjell Jansson(M) utgår från i sina anföranden i riksdagen.

Men denna promemoria styrker inte vad han påstår [Promemoria, Infrastrukturdepartementet, Regeringskansliet, 210202] och upphörde dessutom att gälla 2023 då Tidöavtalets parter rev upp densamma. Dessa kostnader har på de flesta ställen i Europa subventionerats av staten som är ansvarig för kraftnäten [”Alla i norra Europa har någon form av stöd”, Energimyndigheten ER 2018:6]. Anslutningar av andra källor som kärnkraft och vattenkraft betalas också av staten. Aktuella siffror om kostnader för respektive kraftkälla kan fås från Energiforsk 2021, med 1–17 procent och 10 procent i genomsnitt för landbaserad vindkraft[El från nya anläggningar, Rapport 2021:714 , sidan 17] av varierande storlek, vilket skiljer sig från Jönssons uppblåsta siffror.

Noggrannare uppskattningar från Wind Europe och Irena ger mellan 10 och 30 miljoner kronor per kilometer kabel och mellan 1 och 3 miljarder kronor för en offshore substation. En offshore substation används för att minska energiförluster för parker som ligger långt från anslutningspunkten, mer än 10 km. Lågt räknat blir det drygt en miljard i anläggningskostnader för anslutningen till kraftnätet för ett exempel på en vindfarm, med en effekt på 500 MW som ligger 20 km från kraftnätets anslutningspunkt vid Grönviken. Utöver detta tar Svenska kraftnät betalt för att ta emot elen, så kallade nätanslutningsavgifter, som varierar efter vilket elområde och var i kraftnätet anslutningen är. Vilken uppgår till mindre än en halv miljard kronor om årets prislista för Grönviken i område 2 skulle gälla under anläggningens livstid. Värt att notera är att Svenska kraftnäts pris för 2021 var mer än dubbelt så högt.

En studie som sammanställer kostnader fram till 2017 [Review of offshore wind farm cost components, April 2017, DOI:10.1016/j.esd.2016.12.001] från många faktiska anläggningar ger högre kostnader för osubventionerad anslutningskostnad till kraftnätet med 1,2–1,5 miljarder. Samma källa ger också att motsvarande offshorestation kostar mindre än 400 miljoner kronor.

Alla merkostnader blir då mindre än ett par miljarder då att jämföra med vårt exempel på vindkraftsparks totala intäkter under dess livstid: 38 miljarder kronor (med 53 öre/kWh produktionskostnad från Energiforsk 2020). Dessa 6 procent är bra avlägset från Jönssons uppskattningar på 33 procent. Vad för anläggning tänkte Jönsson på?

Går snabbt att bygga

Vindkraftsförespråkare hävdar ofta att vindkraft kan utvecklas snabbt och leverera el till kraftnätet. Här försöker Jönsson pedagogiskt gå igenom alla steg som behövs för förverkligandet. Sex steg behövs:   

1. Utredning om förutsättningar

2. Miljökonsekvensbeskrivning

3. Länsstyrelsen miljöprövningsdelegation

4. Detaljprojektering

5. Upphandling, som också inkluderar anslutning till kraftnätet

6. Byggandet.

Jönsson menar att det tar mellan 7,5 och 16 år att få det hela på plats, med ett snitt på 12 år. Men ingenstans utgår han från verkliga värden, inga referenser stöder att det tar tolv år i genomsnitt. Ingenting försiggår parallellt, som till exempel utredning och miljöprövning eller detaljprojektering och upphandlingsförfarandet. Dessutom försöker han jämföra vindkraftens miljöprövning med kärnkraftens. Han vill inte inse att faran för människor och ekosystem är i grunden olika för kärnkraften och vindkraften. Kärnkraft med framtida kostnader med radioaktivt avfall eller olyckor som kräver enorma kostnader i pengar och liv. Hur kan man jämföra det med en enstaka kungsörn som drabbas av anläggandet av en vindkraftspark?

De två stora formella hindren för att få ny vindkraft är det kommunala vetot och statens långsamma beredning samt dess njugga hållning till vindkraft. EU har föreslagit en gemensam ny process för hanteringen av utbyggnaden av vindkraft där staten föreslår områden för exploatering och auktionerar ut tillstånd till vindkraftsbolag.

Samtidigt borde miljöprövningen inte behöva ta lång tid. Miljökonsekvenser av vindkraft är inte att jämföra med möjliga naturkatastrofer och avfallsproblem med kärnkraft.

Men Jönsson har delvis rätt, det tar mellan fem och tio år för en vindkraftspark att bli verklighet enligt Svensk vindenergi och under senare år har det tagit allt längre tid. Det måste det bli ändring på: Magnus Hermansson är utsedd av regeringen för att göra en utredning som ska förenkla för vindkraftsutbyggnaden. Utredningen är färdig i höst och verkar föreslå just detta.

Ett annat avgörande problem är hur man vill betala för elen som produceras via vindkraft. El-marknaden gör att vindkraft och solel betalas efter utbudet på kraftnätet. En solig och blåsig dag ger mycket låga priser per kilowattimme då dessa kraftslag kan producera som mest. Det är till och med möjligt att dessa producenter får betala för att fortsätta leverera till marknaden om de inte har stängt ner produktionen. I min tidigare artikel om Den (o)möjliga vindkraften föreslår jag att det ska finnas ett fast pris för en del av det som produceras. Samt att kraftnätet är ansvarig för att hantera överproduktion samt brist i elproduktionen.

Vad ska vi göra?

Det har blivit allt viktigare att vindkraften utvecklas när nu regeringen fantiserar om en dyrbar kärnkraftsframtid. De har nyligen lagt fram en sjuhelsikes dyr första plan för att bygga ut kärnkraften. Skattebetalarna ska stå för både riskerna och avbetalningar till kapitalisterna som bygger reaktorerna. En lånegaranti på 300 miljarder kronor ingår för att bygga de första fyra reaktorerna och med ett garanterat fixt överpris på 80 öre/kWh under 40 år. Om det blir det dyrare att bygga än beräknat finns det tankar på ett än högre minipris på 1 kr/kWh för att garantera vinstmarginalen hos byggaren. Risken är stor för stora fördyringar, som i de andra senaste kärnkraftsprojekten i väst. Då får staten betala.

Dessa pengar är mycket bättre investerade i vindkraft och ger mycket lägre kostnader än för kärnkraft för både landbaserad och havsbaserad vindkraft, enligt de insiktsfullaste forskarna hos IEA och Energiforsk. Uppskattningarna nedan är för ”levelized cost of energy”, (LCOE), som motsvarar den genomsnittliga nettokostnade­n för elproduktionen för en generator under dess livstid, här givet i öre/kWh.

På land blir kostnaden för att anlägga elproduktionen mellan 32 och 63 öre/kWh, att jämföra med kärnkraftens uppskattade garantipris på 80 öre/kWh. År 2030 kommer vindkraft till havs att sjunka till 47 öre/kWh om IEA:s analys stämmer. Både lägre risk och mycket billigare med vindkraft!
Men för att hantera dagens problem med vindkraft behövs en del åtgärder:

• förändra processen hur det går till att bygga ny vindkraft där framöver svenska staten väljer områden och förutsättningar för etablering

• snabba upp tillståndsprocessen

• stöd för anslutning till kraftnätet – det är en nationell angelägenhet att ha fossilfri produktion och ett stabilt kraftnät

• satsningar på att öka stabiliteten i det svenska kraftnätet, t.ex. batteriparker för att hantera svängningar i produktion och konsumtion

• bygga in mekanismer för att hantera variabel konsumtion och produktion av el

• ändra elmarknadens villkor för vindkraften till en garanterad betalning för varje levererad kilowattimme

• få enskilda energiintensiva industrier att bygga och förvalta en egen energiproduktion i syfte att att minimera en utbyggnad av svensk statlig elproduktion.

Då behövs inte kärnkraften och det blir inga extra pålagor för att betala kärnkraftens kostnader i pengar och framtida radioaktivt avfall. Samt att den havsbaserade vindkraften kan leverera sitt tillskott tidigare än kärnkraften.