Klimatrörelsen kan inte bara säga nej till allt vi inte borde göra. Den behöver också säga ja till det som är bra, säger filosofen Jonna Bornemark i en intervju i Syre med Valdemar Möller. Men ja är svårt, konstaterar hon. Om det bara handlar om tekniska lösningar, som elbilar eller sex timmars arbetsdag. Vi måste fråga oss vad vi lever för, vad som är det goda i livet.

Det gäller inte bara klimatrörelsen, utan stora delar av miljörörelsen. Behovet är desto större eftersom det handlar om att uppvärdera annat än personlig materiell rikedom, som har stått i fokus sedan industrialismen. I dag är det kontroversiellt att lägga större vikt vid hur människor mår eller vad naturen tål än vid att sänka skatterna.

Det synsättet utmanar miljörörelserna, till exempel när de ifrågasätter ständig tillväxt. Det är ett stort nej, så det kan se ut som om man bara säger nej. Men samtidigt ger det möjligheter att prioritera något annat. Klimatet, ja. En jord som vi kan leva på. Ett samhälle för människor, inte bara som arbetskraft.

Därför är det naturligt att idén om medborgarlön alltid har funnits med i Miljöpartiet. Nästan varje år lägger någon eller några miljöpartistiska ledamöter en motion om att utreda, undersöka eller pröva basinkomst. Men frågan har annars inte drivits speciellt aktivt på många år.

I Ekots lördagsintervju i december 2023 talade Daniel Helldén, då nyvalt språkrör, om basinkomst som en möjlig lösning på den massarbetslöshet som han tror kommer i spåren av AI. Han utvecklar tanken i en intervju med Syres Anna Langseth – han anser att samhället behöver ha beredskap för en förändrad arbetsmarknad, där stora grupper kommer att vara utan jobb. ”Frågan är om det finns något annat vettigt sätt att lösa det på, för man kan ju inte bara lämna folk vind för våg.”

På förra årets kongress fattade Miljöpartiet beslut om att verka för en utredning om basinkomst ”med fokus på folkhälsa, livskvalitet, hushållens försörjning samt offentliga finansieringslösningar.” Varken miljö eller klimat finns med, kanske för att det inte finns något som säger att en basinkomst i sig skulle leda till mindre utsläpp. Även om de rikaste skulle få dra ner lite på konsumtionen skulle det bli tvärtom för de fattigaste, av uppenbara skäl.

Men genom att sätta folkhälsa, livskvalitet och hushållens försörjning i centrum puttar man den ekonomiska tillväxten ut mot periferin. Man ger människor möjligheter att göra något med sin tid, sina intressen och sin kreativitet, inte bara med sina pengar. På det sättet kan förutsättningarna växa fram för ett samhälle som klarar av att ställa om.

Det är inte säkert att AI leder till massarbetslöshet – och inte heller att det inte blir så. Säkert är att dess uppdykande har fått tankar om basinkomst att bubbla upp på fler ställen än förut, till exempel i fackförbund. Det ser ut som om Miljöpartiet plockar upp tråden. Förhoppningsvis inte bara som en teknisk lösning på ett isolerat samhällsproblem, utan också som ett tydligt ja till allt det goda som inte kan köpas för pengar.