Aktivism behövs i samhället – inte minst djurrättsaktivism, skriver Andreas Kahnberg, och därför är han med och lanserar en bötesfond för djurrättsaktivister.
DEBATT. Vi uppfattar att det finns ett stort behov av att bli stöttad ekonomiskt som djurrättsaktivist, och därför lanserar vi nu Djurrättsfonden. Tanken är att den som utsätts för repression i samband med kamp för djuren kan få ett ekonomiskt bidrag till rättegångskostnader som böter eller skadestånd.
Bakom lanseringen ligger även en förhoppning om ett ökat djurrättsligt tryck mot djurindustrin och politiken. Här tror vi att fonden kan vara en uppmuntrande faktor.
Men varför hoppas vi på mer aktivism för djuren?
Det pratas alldeles för lite om klimatförändringar och miljöförstöring i dag. När detta väl diskuteras i det offentliga livet, är det oftast med en bedrägligt omedveten fråga som utgångspunkt: Hur mycket kan vi göra utan att det ska påverka vårt sätt att leva? I regel saknas en betoning på människans egna massförstörelsevapen, som fossilindustrin, skogsindustrin, gruvindustrin och djurindustrin.
Därför behövs aktivism mot dessa industrier, inte minst djurindustrin. Många tänker kanske att yttrandefriheten täcker in det demokratiska behovet av opinionsbildning och social förändring, och att aktivism, till exempel filmning inne i slakterier, inte behövs. Man tänker kanske även att köttkonsumtionen minskat till följd av en större allmän medvetenhet om djurindustrins negativa inverkan på miljö och klimat. Denna attityd är förstås skön – man slipper konfronteras med en besvärlig verklighet.
Köttkonsumtionen i Sverige är fortfarande betydligt högre än på 90-talet. Vad yttrandefriheten beträffar har ett avsmalnat samhällsfokus, till följd av public services och företagsmedias dominans, gjort det nästan omöjligt att väcka debatt om en fråga om inte något händer som drar till sig uppmärksamhet. Här kan aktivism mot djurindustrin stimulera yttrandefriheten.
Djurrättsaktivism associeras lätt till kriminalitet och kaos, liksom annan aktivism. I kontrast till vår bild av historiska förändringar som frukten av väluppfostrade demonstranters och lyhörda makthavares samsyn, har det i verkligheten varit rörigt på gator och torg när det handlat om sådant vi i dag tar för givet, till exempel den nordamerikanska medborgarrättsrörelsens kamp. Det man följaktligen gör när man surar över aktivism är att ställa sig på fel sida i så gott som varje omvälvande kamp för jämlikhet som ägt rum på denna planet. Om människor i alla lägen lytt lagen hade mycken strid för radikal förändring varit omöjlig.
Det viktigaste orsakssammanhanget bakom behovet av aktivism handlar om djuren själva. En orsak till att folk, genom sina konsumtionsmönster, stödjer det helvete som djurindustrin utgör, är att man inte tillmäter djuren något värde i sig. Djuren finns till för att mätta våra magar och glädja våra gommar. Att djur kan ha ett liv oberoende av oss människor är en möjlighet som väntar på vårt beaktande.
Under tiden sväller djurindustrin i omfång, och på vägen fördjupas de fördomar mot djuren som knappast kunnat uppstå spontant. I kampen för djuren är det därmed inte människor som är den verkliga fienden, utan system och strukturer som kanaliseras genom lagstiftning och skyddas och förstärks av betoningen på effektivitet, målfokusering och ”utveckling” – i väsentlig mening utan inblandning av folks personliga värderingar. Som någon sa, är det kapitalistiska systemets liv att likna vid Frankensteins monster – det rör sig av egen kraft framåt men saknar ett mänskligt hjärta.
Därför handlar inte heller kampen för djuren först och främst om tankens förvandling och övergången till en vegansk livsstil. Veganism är toppen, men det säger något om konsumtionskulturens makt, att för många veganer är det förändrade konsumtionsbeteenden som är lösningen.
Kampen för djuren handlar mer om att genom aktivism öka det materiella trycket mot de djurförtryckande strukturer som är typiska för vårt samhälle.
En nedmontering av djurindustrin skulle dessutom gynna oss människor nästan lika mycket som djuren. Istället för den tärande mentala akrobatik som krävs för att kunna konsumera animaliska livsmedel och samtidigt avsky att djur lider, skulle våra värderingar bli mer integrerade i vårt vardagsliv. Istället för att vara i behov av en extrem våldskultur där varje dag tusentals kännande individers kroppar kränks, skulle vi vara i behov av gemensamma levnadspraktiker som speglar det ömsesidiga beroendet mellan olika arter – de myllrande men sköra ekosystemen på jorden vilkas grundläggande betydelse för allt liv på nytt blivit ack så tydlig.
Genom Djurrättsfonden vill vi bidra till denna kollektiva kamp genom att ge ekonomisk hjälp till djurrättsaktivister som drabbas av rättegångskostnader. Fonden baseras på gåvor. Välkomna att vara med och ge! Kampen för djuren är sedan länge här.
