I onsdags rapporterade DN att en av Energimyndighetens anställda har förlorat jobbet. Anledningen? Hon har suttit ner och sjungit sånger för att uppmärksamma klimatkrisen.
Anna, som DN kallar henne – hon heter egentligen något annat – har under de senaste sex månaderna arbetat med svensk gasförsörjning på myndigheten. Tjänsten är säkerhetsklassad, vilket betyder att Anna kontrollerades (och godkändes) av Säpo innan hon påbörjade sin tjänst.
Men bara några dagar innan provanställningens slut får Anna sparken. Skärmdumpar från Annas sociala medier har nått tidningen Fokus, som skriver en artikel där anställningen av Anna beskrivs som en ”enorm risk för rikets säkerhet”. SvD:s ledarsida menar att ”staten har öppet hus för säkerhetshot” och Sveriges minister för civilt försvar skriver på X att ”sånt här ska helt enkelt inte få hända”. Och plötsligt kommer Annas chef hem till henne, hämtar datorn och arbetsbefriar henne omedelbart.
Vad skapar då denna uppståndelse? Har Anna lagt upp ett manifest á la Ted Kaczynski på sin Facebook? Beskrivit hur hon tänker spränga gasledningar i Östersjön på Tiktok?
Nej – det räckte med att dela inlägg från den uttalat fredliga och ickevåldsbejakande klimatrörelsen Extinction rebellion och manifestera med och ha Rebellmammorna som bakgrundsbild på Facebook för att få ministern för civilt försvar att gå i taket och ”sent på kvällen” ringa upp Energimyndighetens generaldirektör för att avkräva honom en förklaring. Hur kunde Energimyndigheten anställa en klimatorolig mamma som sitter på gatorna, stickar och sjunger sånger för att uppmärksamma klimatkrisen?
Syftet med säkerhetsprövningen för säkerhetsklassade tjänster är att kartlägga om en person kan antas vara lojal mot de intressen som ska skyddas enligt säkerhetsskyddslagen och om personen är pålitlig ur säkerhetssynpunkt. På Rebellmammornas egen hemsida, den rörelse som Anna varit aktiv i, står det uttryckligen att de genomför ”lugna och känslomässiga manifestationer”, där de “tar plats i det offentliga rummet, ofta genom att sitta ner tillsammans och bilda en cirkel och sjunga och hålla tal”. De aktionerna Anna har deltagit i har alltid varit tillståndsgivna. Även om hon delat inlägg från Extinction rebellion, som ibland genomför civil olydnad, har hon själv aldrig använt sig av civil olydnad, trots att det är ett välkänt, legitimt och etablerat redskap i den demokratiska verktygslådan.
Att Anna har fått sparken är således bortom all rim och reson (och bryter potentiellt mot svensk lag). Sedan när betyder ett personligt engagemang för klimatet att någon är illojal mot svenska säkerhetsintressen? På vilket sätt skulle de inlägg som Anna delar i sociala medier visa att hon är opålitlig ur säkerhetssynpunkt? Betyder detta att personer som är oroliga för klimatförändringar och som använder sin grundlagsskyddade rätt att demonstrera och föra fram sina åsikter gällande klimatet inte kan arbeta med svensk gasförsörjning?
Frågorna hopar sig, men likväl är det otäckt tydligt: retoriken och repressionen mot klimataktivister fortsätter att hårdna samtidigt som det demokratiska utrymmet i Sverige fortsätter att krympa. Ännu en gång ser vi Sverige ta steg mot att bli en mer auktoritär stat.
Bildandet av städsyndikatet Solidariska städare som organiserar personer i städbranschen.
Israel fortsätter att attackera civila och humanitära hjälparbetare i Gaza.
