Har du någonsin varit nyfiken på var din släkt kommer ifrån eller vad dina förfäder gjorde? DNA-test och olika sajter har gjort det enklare än någonsin att släktforska. Här följer några enkla tips för hur du kommer igång, och vad du bör tänka på.
Varför vill du släktforska?
Hur många som släktforskar i Sverige i dag är svårt att säga men klart är att det rör sig om en bra bit över 100 000 personer och att intresset har vuxit stort under de senaste decennierna. Sveriges släktforskarförbund – som är det sammanhållande organet för släktforskning – har 162 olika medlemsföreningar, det finns flera olika tidskrifter som bara handlar om släktforskning, det anordnas släktforskardagar med mera.
Alla släktforskare har sina egna skäl till att börja, för min egen del handlade det om att jag var nyfiken på vilka min farfars biologiska föräldrar var (han var adopterad). När jag väl hade börjat släktforska var det svårt att sluta. När man har hållit på att släktforska ett tag upptäcker man ofta en hel del roliga saker. Kanske är du till exempel en av alla de 200 000 personer i Sverige som är släkt med Gustav Vasa (själv är jag släkt med den danske kungen Fredrik I – på långt håll). Genom de till synes väldigt torra dokumenten kan man också få en bra inblick i hur folk levde, hur många barn de hade, vad de dog av, om de var bofasta på en plats eller flyttade runt – allt detta och mycket mer går ofta att reda på!
Ett vanligt tips för att komma igång är att ta kontakt med och intervjua äldre släktingar. Att höra dem själva berätta om vad de var med om som barn, eller om sina egna äldre släktingar, kan levandegöra historien på ett helt annat sätt än vad gamla kyrkböcker kan.
Källmaterial
För den som vill släktforska i Sverige finns det ett rikt material av källor att gå till. En sak som gör det lätt att släktforska i Sverige, jämfört med många andra länder, är att kyrkorna ända sedan 1631 har varit ålagda att föra register över församlingens medlemmar. I kyrkböckerna kan man hitta uppgifter om dop, giftermål och begravningar. Dessutom finns husförhörslängderna där det står vilka personer som bodde i ett hushåll vid en viss tid (inklusive drängar och pigor). Det kan ibland vara lite klurigt att tyda gamla handstilar, men det är något man kan öva på, och det finns handböcker som kan vara till hjälp om man tycker det är svårt.
Förutom kyrkböckerna och husförhörslängderna finns också sådant som emigrantregister, folkräkningar, skeppsloggar och andra dokument som man kan ta del av i olika arkiv.
Internetsidor
Innan internets intåg var man tvungen att uppsöka bibliotek och arkiv för att kunna släktforska. I dag räcker det att skapa ett användarkonto på någon av de stora släktforskningssidorna, som till exempel Ancestry eller My heritage, och vips får du tillgång till miljontals andra människors släktforskning och kan bygga vidare på ditt släktträd utifrån det. Hemsidorna fungerar så att de automatiskt söker igenom andras släktträd och ger dig tips på personer som du kan lägga till i ditt eget. På det sättet blir det nästan löjligt enkelt att släktforska, man kan bygga upp sitt träd enbart genom att godkänna tips. Men var vaksam! Det är inte alltid som tipsen stämmer, därför bör man så långt som det är möjligt kontrollera alla tips genom att själv gå in i de källor som anges och läsa vad som faktiskt står där. Om ingen källa står angiven i en annan persons släktträd är det säkrast att inte ta med det, alternativt höra av sig till upphovspersonen och fråga var hen har fått uppgifterna ifrån.
DNA-test
Att ta ett dna-test för att få reda på var i världen man har sitt ursprung, eller för att hitta släktingar, har blivit allt populärare. Det brukar gå till så att man skickar in ett salivprov som sedan matchas med andra dna-prov. På så sätt kan man få reda på att man har exempelvis 85 procent av sitt urprung i Sverige, 10 procent i Danmark och 5 procent i USA. Resultaten bör dock tolkas med försiktighet eftersom de bara jämförs med andra som också har tagit dna-test. För att kunna vara helt säker på att de “matchningar” som kommer upp verkligen stämmer behöver man ofta kombinera ett dna-test med traditionell släktforskning.
På senare tid har även dna-släktforskning börjat användas av polisen för att kunna spåra personer som begått brott. Integritetsskyddsmyndigheten har dock motsatt sig att polisen ska få använda sig av de här uppgifterna eftersom de menar att det står i strid med persondatalagen. Innan du bestämmer dig för om du vill lämna ett dna-prov är det bra att ta reda på i vilka syften uppgifterna kan komma att användas.
Läs mer
Ett tips är att gå in på Sveriges släktforskarförbunds hemsida (www.rotter.se) där du kan läsa om det mesta du velat veta och lite till. På hemsidan finns också ett ”anbytarforum” där du kan ställa frågor till andra mer erfarna släktforskare. Dessutom finns en bokhandel med massor av olika böcker om släktforskning.
