När man fattar beslut om jakt på rovdjur behöver man mycket kunskap, skriver Charlotte Swanstein. I ett öppet brev till Ulf Kristersson uppmanar hon honom att ta hänsyn till fakta – och påminner om att de flesta vill ha rovdjuren kvar i skogarna.
DEBATT. Statsminister Ulf Kristersson, du tillåter systemhotande aktivitet på samtliga plan mot den biologiska mångfaldens möjliga överlevnad och existens. Har våra stora rovdjur något existensberättigande eller är det utrotning i det tysta ni håller på med? Jag behöver väl knappast påminna om SLU:s Artdatabanks lista med Sveriges rödlistade djur – vilka flera fortsatt tillåts jakt på.
EU:s art- och habitatdirektiv och Bernkonventionens paragrafer om skyddade, rödlistade och strikt skyddade individer – dess portalparagrafer finns för att skydda djur och miljöer från människan, inte tvärtom, och detta ska du känna till.
”Tjänstemän i staten måste återfå respekt för våra grundlagar, särskilt regeringsformens honnörsord: rättssäkerhet, likabehandling och laglighet.” Några ord från före detta riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius. Detta ser vi inget av i Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas licensjakts beslut de senaste åren – ett klart lagbrott.
Propaganda och lögner tar ni gärna emot i regeringen från jägarkollektivet och gör till sanningar. Ni har inlett er mandatperiod lysande med tanke på tillåtelsen av antal jakter, vad som är jaktbart vilt, vilka metoder som är tillåtna, jägare som får vara anonyma. Hur kommer det sig? Är det ”kändisar” som gärna vill vara med i dödandet för troféer men inte törs skylta med sina lustar?
Lyssna på fakta
Vad jag hade förväntat mig av denna blå regering är att ni uppvisade intresse för fakta, inte Alternativa fakta – vilket i övrigt är en utmärkt bok för en regering att ha koll på, skriven av Åsa Wikforss.
Yrkesgrupper som ni borde lyssna till och låta sköta vår mångfald är de som har verklig kunskap om vilda djur, och utbildning i samspelet mellan djur och natur. Det är ekologer och biologer, liksom etologer, zoologer och populationsgenetiker. Personer i denna yrkeskår finns i Sverige och de är dessutom välansedda i världen.
Tre års högskoleutbildning krävs för att få den lägsta examen, för jägarexamen krävs en helgkurs på distans. Förstnämnda yrkeskategori arbetar för att maximera möjligheten till frisk, sund och levande miljö – en miljö som alla människor är helt beroende av för sin överlevnad, på flera olika plan. Den sistnämnda kategorin arbetar bara för att tillfredsställa sina högst privata lustar att döda.
Det har skrivits kilometervis med text i tidningar, böcker, bloggar om detta vansinne med hur jakt bedrivs i vårt land, vilka metoder som jägarkollektivet får använda mot försvarslösa djur, vilka dessutom är nödvändiga i vårt ekosystem. Motparten skriver också på för glatta livet, men deras texter handlar bara om hur farliga vissa djur är, människans behov av rekreation och så vidare – inga fakta där, inte.
Så herr statsminister, ska vi låta 1938 begravas och se till att vi lever fullt ut på 2000-talet och anamma den kunskap vi har tillskansat oss? I intervjuer gillar ni ju att påstå att det är bra om Sverige ligger i framkant så världen kan följa efter – som det nu ser ut har Herman Göring och hans gäng tagit över hela naturen att förvalta med sina kvävande lögner med ord som till exempel viltvård.
Siffror som talar
Lite siffror, de flesta från 2022.
Sveriges folkmängd: 10 524 556. Antal rovdjur i Sverige (Obs! individantal innan jakterna; hösten 2023 på björn, vintern 2024 på varg och på lodjur nu i mars 2024.)
Varg 450, järv 668, björn 2 500, lo 1 417. Totalt 5 149 individer. De utgör 0,05 procent, mätt mot folkmängden.
Antal bland några av rovdjurens bytesdjur: vildsvin, uppskattningsvis 300 000 individer, älg uppskattningsvis 250 000–300 000 individer, rådjur uppskattningsvis 500 000 individer.
Medlemmar i jaktorganisationer: Svenska Jägareförbundet 158 725, Riksjägarna 30 000 totalt cirka 188 000.
1,79 procent av befolkningen är jägare, varav de som ägnar sig mest åt rovdjursjakt anses vara en mycket liten del, cirka 0,03 procent – drygt 500 personer. Däremot finns det 37,6 jägare på varje rovdjur, i numerären.
Antal dödade jakthundar (2022): 3 dödade av varg, 1 dödad av lo, 3 dödade av björn. 51 dödade av vildsvin, 9 av skottskador och 197 skadade eller döda i trafiken.
Naturvårdsverkets föreskrifter om viltskador föreskriver att en hund som dödas av varg får ersättas med högst 25 000 kronor. För hundar som skadas av varg och är försäkrade utgår ersättning om högst 5 000 kronor för att täcka självrisken. Vilket incitament för att skippa försäkringen, ytterligare nonchalans för jakthundens ve och väl, då det inte finns någon faktisk kravspecifikation på jakthundars inlärning eller någon kontroll av hur deras liv är.
Alltså är hunden bara en levande arsenal för att jakten skall gå smidigare – bli mer spännande för jägaren. Ingen kontroll av hur hunden har det behövs tydligen. Att lära hunden doftdiskriminering, vilket förhindrar möte varg–hund, har ingen tänkt på. Jakthundar hyrs ut på fjälljakt, vissa av dem tas inte med tillbaka. Det är inte förenligt med den respekten för den ”älskade familjemedlemmen” som jägarkollektivet talar om i media, gärna med bild på en hund, lemlästad av vilt.
Skydd för tamdjuren
Nyhet från VSC (Viltskadecentrum/SLU Sveriges Lantbruksuniversitet) som rekommenderar att bidrag lämnas till personer med hundar som jagar i vargrevir med 50 procent, dock max 5 000 kronor. Max en hund per person och år för att ”hundvästar” som förebyggande åtgärder mot rovdjursskador på hundar ska användas.
SJF (Sveriges Jägarförbund) har redan med eftertryck sagt nej på krav till skyddsväst för hund, för att få ersättning vid skadad/död hund. Märkligt hur man kan ta denna ståndpunkt.
Cirka 500 000 får finns inom näringen. 333 får dödades av rovdjur 2022, 10 av björn, 209 av varg, 113 av lo – ingen statistik på hur många hundar som skadat eller dödat får går att få tag i, även om Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, kan konstatera många sådana fall via dna.
Nuvarande rekommenderad schablonersättning för rovdjursdödade tamdjur från Viltskadecentrum/ SLU, info via Svenska fåravelsförbundet:
Får (hondjur över ett år): 3 800 kr – 0,077 prisbasbelopp
Lamm (djur upp till ett år): 2 400 kr – 0,049 prisbasbelopp
Nötkalv (djur upp till ett år): 17 500 kr – 0,35 prisbasbelopp.
De senaste veckorna har undertecknad varit i kontakt med tre olika fårbönder (en i Skåne, en i Kronobergslän/Småland och en i Härjedalen). Två av dem har RAS – rovdjursavvisande stängsel – och en av dem har herdehund som skydd mot rovdjur. Samtliga är nöjda med sitt skydd och har inte haft några angrepp. En av dem uttrycker också att de tidvis använder teknikhjälp, som olika ljud och ljus som går på slumpmässigt vid skymning, gryning och/eller mörker.
Får betalt för renarna
Renar finns cirka 225 000–280 000 (vinterhjord) i näringen, på 4 500 renägande samer. Denna näring uppbär stöd på minst 500 miljoner kronor som utgår i statligt stöd och bidrag till samisk verksamhet. Av dessa 500 är cirka 300 miljoner kronor stöd och bidrag till renskötseln och rennäringen.
Detta stöd utges som kompensation för att renägande samer lever med rovdjur – de får alltså betalt i förskott för eventuella skador. Skador/dödade renar som sällan kan kontrolleras har skett. Som exempel utbetalas cirka 3 000 kronor för en tågdödad ren.
Antalet rovdjursdödade renar är hopplöst att få en exakt siffra på men mellan 19 000 och 72 000 renar per år dödas av rovdjur, siffrorna figurerar mellan olika platser jag sökt på. Luddigheten beror på flera frågetecken och att renen är knappt semitam, rör sig på markerna som vilket klövvilt som helst och kan vara svår att finna.
Ersättningen som ges räknas istället utifrån hur många föryngringar som skett under året av lo och björn, och hur många fasta häckningsplatser som finns av kungsörn i renbetesområdena.
Med dessa siffror främst från Sametinget skulle konsensus vara att 199 renar dödas dagligen. Siffrorna sviktar väsentligt.
Lo skulle döda 137 renar/dag. Enligt sametinget 10 000–50 000/år.
Järv skulle döda 41 renar/dag. Enligt sametinget 6 000–15 000/år.
Björn skulle döda 21 renar/dag. Enligt sametinget 3 500–7 500/år.
Varg skulle döda 0,4 renar/dag. Enligt sametinget 78–150/år.
Med dessa siffror över dödade renar, får och jakthundar har man mage att påstå för svenska folket att rovdjuren svämmar över och angriper allt från hundar till skolbarn. För den kunnige i matematik stämmer det inte – rovdjuren hade rullat fram om de hade tagit så många djur som renägande samer och tamdjursägare påstår. Dessutom är samtliga våra rovdjur ytterst skygga, det finns det undersökningar som visar. Ett skakande bevis på att okunnigheten om rovdjur är total.
Helt klart finns det ”en hund begraven” här, och regeringen med statsministern i spetsen är ansvarig för att vår mångfald är på randen till katastrof, att jägarlicensen bottnar i urusel utbildning och noll krav på god hundhållning och inga krav på egenkontroll från jägarförbund av illegala jakter till exempel, vilka sker i betydande grad. Till sist: företag som har får som näring behöver inte följa djurskyddslagen, varför?
Kontentan måste bli att du, vår statsminister, och din regering struntar blankt i svenska folkets åsikt. Tillägas bör att folkets åsikt inte representeras till fullo av 349 ledamöter i riksdagen. Din regering ser till att jägare kan ha sin så kallade rekreation bland vårt vilt, trots återkommande bevis på att ni kör med alternativa fakta/fake news.
Säg det högt inför nästa valdag, om ni vågar!
Så här många är vi
Medlemmar i organisationer för skydd av djur och natur:
WWF Sverige – drygt 200 000
Sveriges Naturskyddsförening – drygt 200 000
Svenska Rovdjursföreningen – cirka 5 000
Djurskyddet Sverige – cirka 11 000,
Totalt medlemsantal: 400 016.
Ett skrivfel i ingressen är korrigerat den 11 mars klockan 10.42.
