Glöd · Debatt

Öppet brev: Läs lagen – stoppa licensjakten på varg

Om hunden jagar på ett olämpligt sätt ska den enligt jaktförordningen kopplas.

För att kunna bedöma vilken jakt som ska tillåtas behöver man läsa alla relevanta lagar, förordningar, direktiv och konventioner, skriver Charlotte Swanstein. I ett öppet brev uppmanar hon länsstyrelserna att ta reda på vad som gäller och fatta ansvarsfulla beslut.

DEBATT. Länsstyrelserna utgår från ”en hållbar rovdjurspolitik”, kan man läsa gång på gång, trots att det inte ligger någon som helst sanning i detta.

Man utlyser licensjakter och skyddsjakter på löpande band, efter önskan från jägarkollektivet, trots att biologisk mångfald är i högsta grad prejudicerande och beroende av vår vargstam. 

Biologisk mångfald är inget man kan avla/odla fram som grödor och ”slaktdjur”, biologisk mångfald skapas bäst om människan är hands-off i naturen. Vilket alla viltvårdshandläggarna på länsstyrelsernas som har någon utbildning vet. Ändå går det på löpande band hos er, och alla krav på återhållsamhet, eftertanke och att sätta stopp på detta vansinne avfärdas med att länsstyrelserna utgår från ”en hållbar rovdjurspolitik”, och så lite olika paragrafer tillagda på det.

Det handlar om att som tjänsteman vara bekant med att samläsa jaktlagen, jaktförordningen, artskyddsförordningen, Bernkonventionen samt art- och habitatdirektiven. Dessutom bryts det mot Cites.

Cites – en huvudregel är att det är förbjudet med kommersiella aktiviteter som gäller A- och B-listade djurarter. Vargen är en A-listad djurart och får därför inte kommersialiseras. Ändå sker detta genom att utländska jägares ges rätt till att ingå i licensjakten – mot privat betalning – och har rätt att behålla skinnet som trofé.

Länsstyrelserna är medvetna om 1) att vargjakter sker för att tamdjursägare med varg i sitt näringsområde ska slippa förluster på sina ”slaktdjur”, 2) att jägare riskerar att förlora sina jakthundar, 3) att spekulativa nöjesföretag nu kan inkludera varg i sina erbjudande och därmed kommersialiserar ett statligt beslut om licensjakt, genom att sälja licensjakt till utländska jägare för stora summor (hundratusentals kr). 

Vilken svensk utanför jaktkretsen kan tycka detta är okej? Det handlar inte längre om en reglerad populationsjakt utan om en ren nöjesjakt/troféjakt.

Jaktförordning (1987:905)

18 § En hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas.

Hur ska det gå till när hunden befinner sig utom synhåll från ägaren så att ägaren omöjligt kan avbryta en oetiskt jaktbeteende (vad det nu är) av hunden? Den kontrollen har jägaren inte.

Jakt eller jaktträning med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet med hänsyn till hundens egenskaper eller snö-, is- och temperaturförhållandena inte utsätts för onödiga påfrestningar.

Vem är där att kontrollera detta?

23 c § Förutsättningen för att licensjakt på björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Förordning (2009:1265).

Hela detta stycke är till för att förvränga ovan nämnda lagar som ska samläsas – vargen är redan i dag rödlistadoch har en hög inavelsgrad, inga nya vargar släpps in i landet och/eller får inte behålla livet – detta vet ni alla på länsstyrelserna.

Jakt sker på både björn och lo som har ungar, som tillhör gruppen sårbara i art- och habitatdirektivet, Bernkonventionen och inte att förglömma att det alltid ansetts oetiskt att jaga djur med ungar – vart tog den etiken vägen?

Jakt bedrivs sedan några år tillbaka med ålderdomliga metoder eftersom man godkänner hetsjakt med flera hundar på våra rovdjur. Hur är det möjligt att man ena dagen skjuter varg för att den tagit en jakthund som trängt in i dess revir, och dagen efter släpper oss flera jakthundar för att jaga och lemlästa varg – vad händer då med jakthundarna? 

Var är logiken, var är kunskapen, var är humanismen i detta länsstyrelsens vilda-västern-Sverige?

Trots detta väljer ni att vända bort blicken och ger jägarkollektivet rätt att fortsätta utarmningen av varg, toppredatorn som försörjer mängder av andra arter i vår natur. Vår natur, där vi ska sträva efter god balans och biologisk mångfald.

Vad tror ni att de svenska medborgarna, drygt 10 500 000, anser om detta? 

Har ni någonsin gjort en välunderbyggd undersökning om vad svensken anser om jakt, jaktmetoder, jakttider och jaktbart vilt? Eller eftersträvar ni att naturen skall vara sanitärt ren, från allt som jägare inte vill ha där?

Och inte minst, vad är det för kontroll av jakten ni talar om? Den är jag nyfiken på.