Drömmen om en värld utan fabriker och ägande

Nytt från en ny värld eller En epok av vila kom ut år 1890 och bör läsas och förstås i ljuset av Edvard Bellamys En återblick som gavs ut två år tidigare. Bellamy var liksom Morris socialist, men trots detta var deras syn på hur samhället borde se ut diametralt olika. Bellamys utopi var influerad av den pågående industrialiseringen, han drömde om en värld där tekniken skulle rädda människorna från löneslaveriet och där människor skulle kunna pensionera sig redan vid 45 års ålder. Morris blev förargad när han läste Bellamys bok. För honom var arbete inte bara något nödvändigt ont utan också något som skänkte livet mening, i alla fall om människor fick ägna sig åt sådant som de fann roligt och givande. Och han avskydde industrialiseringen som han ansåg förfulade landskapet och förstörde miljön. 

I Nytt från en ny värld utvecklar Morris sin syn på hur samhället borde se ut. Precis som i Bellamys bok handlar det om en man i slutet av 1800-talet som somnar in och vaknar upp på 2000-talet. Men där upphör likheterna. I Morris drömsamhälle har London förvandlats till en trädgårdsstad. Borta är de fula industrierna och Themsen är en ren flod som man kan bada i. Allt är överlag väldigt idylliskt och man kan verkligen förstå att Tolkien såg ett Fylke framför sig när han läste Morris. 

Men än mer häpnadsväckande är kanske att den privata egendomen och handeln med pengar helt har upphört att existera. Människorna på 2000-talet skrattar bara åt bokens huvudperson när han försöker betala med pengar. Alla delar lika på allt och trots det tycks alla ha precis vad de behöver. Politiken och handeln med andra länder är avskaffade och det brittiska parlamentet har, symboliskt nog, förvandlats till en marknadsplats för gödsel. Människorna ägnar dagarna åt sådant som att hässja hö, göra snickarglädje till sina hus eller måla och alla verkar oerhört harmoniska och lyckliga. Morris dröm är på sätt och vis ett slags återgång till ett medeltida England, men utan sjukdomar, fattigdom, krig och svält. 

Det skulle vara lätt att avfärda Morris som en naiv och romantisk drömmare, men i jämförelse med Bellamy har han en ändå en ganska krass syn på utvecklingen. Medan Bellamy föreställde sig en linjär utveckling där vi skulle nå drömsamhället utan några större konflikter så berättar Morris om hur hela 1900-talet kommer präglas av våld och inbördeskrig och hur det kommer bölja fram och tillbaka innan vi till slut når fram till en paradisisk tillvaro. Morris är inte heller så naiv att han tror att våldet helt kommer att upphöra. Sådant som svartsjuka till exempel kommer alltid att existera, menar han, och för att exemplifiera det skildrar han en episod där två män hamnar i bråk med varandra på grund av kärleken till samma kvinna och där den ena mannen (av misstag visserligen) råkar döda den andre med en yxa. Men istället för att bestraffa mannen, som man skulle gjort på 1800-talet, litar man på att mannen kommer drabbas av ånger och självförebråelse och att detta är straff nog.

Det finns mycket man kan kritisera Morris för men i synen på jämlikhet och på naturen var han långt före sin tid. Något som syns tydligt i det här citatet, där den unga Clara blickar tillbaka på hur människor förr i tiden levde: ”Kanske berodde deras misstag på det slavliv som de hade levat – ett liv som betraktade allt utom mänskligheten, både levande och dött (’natur’ som människorna brukade kalla det) som en sak och mänskligheten som en helt annan? För människor som tänkte på det sättet blev det naturligt att de skulle försöka göra ’naturen’ till sin slav, eftersom de ansåg att ’naturen’ var någonting utanför dem själva.” 

En sak är i alla fall saker, vi ska nog vara glada att William Morris slapp att vakna upp i 2000-talets London på riktigt och inse att den kommersialism och industrialisering som han vände sig så starkt emot skulle vara ännu mer utbredd och förhärskande 100 år senare.