Renässans för medborgarråd: Kan mer demokrati hjälpa oss ur klimatkrisen?

Alla historier har en början. Den här år 508 före vår tideräkning. Då vann den grekiska statsmannen Cleisthenes en politisk strid om att reformera demokratin. Grogrunden var ett folkligt missnöje över de rika dynastiernas inflytande. En ny politisk institution infördes, ett råd av 500 medlemmar som fick sina platser av slumpen utifrån ett urval av representativa atenare (nåja, kvinnor och slavar fick inte delta). Rådet skötte det dagliga politiska arbetet och beredde förslag till en församling där alla ”fullvärdiga” medborgare kunde delta. 

Att som slumpmässigt utvald få avhandla politiska frågor av dignitet är i dag desto mer sällsynt – oavsett kön. Men idéerna har återigen börjat gro. Ett av kraven som klimatgruppen Extinction rebellion driver är just medborgarråd. Nu ska ett sådant också startas i Sverige – på initiativ av en grupp forskare. Men initiativ till slumpmässigt ihopsatta råd har på senare år också kommit från högsta politiska ort, Élyséepalatset i Paris och Tithe an Rialtais i Dublin.

– Först trodde jag det var ett skämt, säger kulturarbetaren Amandine Roggeman i en intervju med Deutsche Welle.

Hon var en av 250 000 fransmän som fick ett textmeddelande i juni 2019 om de kunde tänka sig att bli uppringda om ett medborgarråd. Om de som tyckte att det lät intressant, samlades information om sådant som härkomst och utbildning in. Sedan slumpades personer ut ur en representativ grupp för att tillsätta det 150 personer starka rådet. Studenter, lantbrukare, lärare, pensionerade järnvägsarbetare och arbetslösa fick sedan i uppgift att ta fram rekommendationer på hur landet skulle kunna minska sina utsläpp av växthusgaser med 40 procent till 2030, jämfört med 1990.

Svar på gula västarna

Emmanuel Macron, den franska presidenten, hade då överlevt sin första riktiga kris. Gatorna hade fyllts av hundratusentals arga landsmän som dragit på sig gula västar efter en avviserad höjning av bränslepriserna. I sedvanlig fransk tradition brändes bildäck och vägar blockerades. Från Eiffeltornet skrek en man att de hängt politiker för mindre. Macron backade. Men inte från att ta fram ny klimatpolicy. För det skulle krävas mer – inte mindre, om Frankrike skulle undgå att sabotera Parisavtalet. Anklagad som han var för att inte vara i kontakt med vanligt folk, lanserade Macron ett medborgarråd för att hitta förslag som förhoppningsvis skulle ha stöd i de breda folklagren.

”Jag är fast besluten att se till att allt som kommer ut av detta konvent kommer att överlämnas ofiltrerat antingen till en omröstning i parlamentet, till en folkomröstning eller för direkt tillämpning i lagstiftningen”, sa presidenten i samband med att rådet annonserades.

Ett löfte han skulle få svårt att hålla. 

Ledde till att abort blev lagligt

Några år tidigare hade ett medborgarråd sjösatts i Irland – som bland annat diskuterade om abort skulle bli lagligt. En infekterad fråga som polariserat irländarna under många år och som ansågs för riskabel för något av de större partierna att driva. Men diskussionerna i rådet kunde landa i ett förslag om att ändra konstitutionen och göra abort lagligt, vilket också blev verklighet efter en folkomröstning året därpå.

– Medborgarrådet kunde ha en nyanserad diskussion, ta hänsyn till bevisen och höra vittnen från båda sidor som var påverkade av det, säger Tim Daw, forskare vid Stockholm Resilience Center på Stockholms universitet.

Han är ännu en som smittats av idéen om att medborgarråd kan bidra till att hitta vägar framåt i politiska låsningar. I helgen har 60 svenska rådsmedlemmar sin första träff på plats i Stockholm – och Tim Daw är projektledare. En träff som kommer att följas av fem träffar över zoom och ytterligare en helg i Stockholm, då medlemmarna som slumpats fram också ska rösta fram en sluttext och rekommendationer för ny klimatpolicy i Sverige. Att Tim Daw, som är skolad marinbiolog, kom att leda projektet kan tyckas underligt. Men han säger att en förklaring var att han i sitt arbete kom i kontakt med ett projekt där ett fiskarsamhälle i Östafrika haft svårt att komma överens om hur resursen skulle förvaltas. Men möten mellan olika intressenter kunde ge förståelse för både varandras perspektiv och sakfrågan. Vetenskapens roll var då att peka på dilemman och målkonflikter.

– Det är också den roll jag personligen anser att vetenskapen ska ha, att man utifrån den kunskapen tar demokratiska och informerade beslut, säger Tim Daw.

Kan det lösa låsningen i Sverige?

Samma princip gäller för forskare som kallas in som vittnen i medborgarrådet. Hur Sverige ska minska sina utsläpp i linje med Parisavtalet är en av frågorna som ska avhandlas. Men också specifikt hur utsläppen inom transportsektorn ska kunna minska. Den som följt klimatdebatten vet att det är något av ett problembarn. Likt i Frankrike är det höga bränslepriser som spökat. Ändå har sju av åtta riksdagspartier varit för en gradvis höjning av inblandningen av biodrivmedel som ett avgörande styrmedel för att nå målen. Men när bränslepriserna började stiga, vilket delvis kunde tillskrivas de dyrare biodrivmedlen, tog den förra regeringen beslutet att tillfälligt frysa en planerad höjning. Valet 2022 vann Tidöpartierna med löften om att också sänka den kraftigt – och satte då hela klimatpolitiken i gungning. 

Utsläppskurvan pekar nu uppåt och regeringen pressas på svar om hur Sverige ska klara sina klimatmål och sitt åtagande gentemot EU:s mål. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) hänvisar till en ny utredning som ännu inte sett dagens ljus, samtidigt som hon anklagas för att vägra erkänna att målen är på väg att brinna inne.  

Så kan ett medborgarråd bidra till att lösa låsningen? 

– Min förhoppning är att vi får en nyanserad bild av av hur man ser på de här frågorna och hur man kan komma framåt, säger Daniel Lindvall, doktor i sociologi vid Uppsala universitet, också han engagerad i medborgarrådet.

“En ganska stor besvikelse”

Men vad är det som gör ett medborgarråd till något som är värt att satsa på? Sverige, likt Frankrike och Irland, har trots allt inte parlament kontrollerade av dynastier såsom det var i antika Grekland. Ändå är vår demokrati långt ifrån fläckfri. Den demokratiutredning som överlämnades till regeringen 2016, pekade på flera hot – och tilltagande svagheter. Allt färre deltar i politiska partier eller föreningslivet, samtidigt som det skett en förskjutning av politikutvecklingen till tankesmedjor, pr-byråer och intresseorganisationer. 

– Det läggs mer resurser på att föra fram vissa typer av åsikter, vilket gör att vi inte har en fullständig åsiktsrepresentativitet mellan hela väljarkåren och de åsikter som blir framträdande i politiken, säger Daniel Lindvall, som var huvudsekreterare i utredningen.

Det är också långt mellan valen och de som är aktiva i partierna och civilsamhällets organisationer är i huvudsak välutbildade och socioekonomiskt starka. Samtidigt som undersökningar visat att endast en liten andel av medborgarna anser att de kan påverka beslut på den nationella nivån mellan valen. Lägg där till att polarisering och misstroende växer, så råder inte precis brist på skäl för åtgärder. Demokratiutredningen föreslog bland annat att en så kallad folkmotion skulle införas till riksdagen och till kommun- och landstingsfullmäktige. Det skulle innebära att en enskild individ skulle kunna väcka ett förslag och om det fick stöd av en procent av de röstberättigade, skulle det tas upp som en motion. Men av förslagen var det ”väldigt lite” som hittade grogrund i politiken.

– Jag skulle säga att det var en ganska stor besvikelse eftersom en hel del av våra förslag var lite nytänkande och en hel del var mer lösningar på saker som inte riktigt fungerade som de skulle, säger Daniel Lindvall.

”Får inga påäng för att man ändrar sig”

Medborgarråd så som i Irland och i Frankrike eller för den delen i antika Aten kom aldrig upp som förslag i demokratiutredningen. Men lyftes i en efterföljande bok av Daniel Lindvall och liberalen Olle Wästberg som lett utredningen, som ett instrument att fördjupa demokratin. Tim Daw tror att rådens potential ligger i att ”det händer något när människor träffas öga mot öga” och diskuterar sakfrågor, som tillåts att vändas och vridas på. Han lyfter också att deltagarna inte behöver förhålla sig till partiernas taktik eller ideologi. Något han tror bäddar för mer lösningsfokuserade samtal.

– De är fria att lyssna på varandra och lära sig av varandra, de är fria att säga, ja, det är en bra poäng. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Eller, ah, nu förstår jag vad du menar. Det är väldigt svårt för politiker att säga så, för i media får man inga poäng för att man tänker långsamt och ändrar sig.

Medan medborgarrådet i Sverige är i startgroparna, är det i Frankrike numera ett avslutat kapitel. I juni 2021 röstade de 150 medlemmarna fram sina förslag som sedan lämnades över till regeringen. De hade då träffats i tredagars sessioner vid nio tillfällen i en ståtlig amfiteater, belägen i en parlamentsbyggnad i Paris. Där hade de hört vittnen och träffat lagstiftare – även Emmanuel Macron själv. De fick också hjälp av professionella medlare som underlättade samtalen och såg till att alla kom till tals.

– De människorna var essentiella, de hällde olja i maskinerier, säger rådsmedlemmen och kulturarbetaren Amandine Roggeman, som också intervjuats av tidningen Grist.

”Är inte Bibeln eller Koranen”

Men när förslagen presenterats stod det snabbt klart att presidenten ansåg att tre av de 149 rekommendationerna gick för långt, däribland att minska hastigheten på motorvägar. Sprickan fortsatte att växa när de resterande förslagen skulle debatteras inför att landets klimatlag skulle klubbas. När den skulle röstas igenom av parlamentet, fanns endast 36 kvar. Förslag där lejonparten också urvattnats. Enligt FranceInfo, var endast tio kvar i lagen – ofiltrerade. Macron anklagades för att ha svikit sitt löfte.

– Det är 150 medborgare. Jag respekterar dem. Men du kan inte säga att bara för att 150 medborgare har skrivit något, så är det Bibeln eller Koranen, försvarade han sig i en uppmärksammad intervju i mediekanalen Brut, medan förslagen debatterades.

”Lyckades politisera frågan”

Medborgarrådets medlemmar uttryckte sitt missnöje i en utvärdering om hur väl deras förslag tagits om hand; regeringen fick betyget 2,5 av 10. Men när dammet lagt sig var det ändå flera medlemmar som i media uttryckte stolthet över sin insats. Bland förslagen som återfanns i lagen, har flera lyfts internationellt. Såsom att flygresor fasas ut, där det går att resa med tåg på mindre än 2,5 timmar. Enligt en undersökning av Climate action network, hade 70 procent av fransmännen hört om medborgarrådet och 64 procent ansåg att deras arbete varit användbart. Det faktum att initiativet kom från högsta ort och att Emmanuel Macron engagerade sig och gav den goda förutsättningar att arbeta, bidrog till medieintresset och att hålla deras arbete levande i den allmänna debatten, tror Tim Daw.

– Det är inget vi kan mäta oss med.

Medieintresset och hur väl råden påverkar den allmänna debatten är något som är avgörande det ska lyckas överbrygga polarisering, också utanför gruppen, enligt Tim Daw. Men huruvida medborgarrådet i Frankrike verkligen lyckades med det är inte bevisat.

– Men det lyckades definitivt politisera frågan, säger han.

”Avgörande för klimatomställningen”

Det svenska medborgarrådet är ett renodlat forskningsprojekt. Förhoppningen är att det ska sprida ljus över ”eventuella förtjänster” och ”brister” – för att bättre bedöma vilken roll de skulle kunna ha i svensk politik. Men att det skulle kunna ersätta riksdagen är det inte fråga om, understryker Tim Daw. Medlemmarna i råden kan inte hållas ansvariga och röstas bort – såsom valda politiker.

– De har legitimitet på vissa sätt och de saknar legitimitet på andra sätt, så jag tror inte alls att detta är en ersättning för representativ demokrati. Men jag tror att det kan vara till hjälp för den representativa demokratin eftersom det kan vara en plats där en annan typ av samtal äger rum.

En möjlighet, som Daniel Lindvall pekar på, vore till exempel att koppla parlamentariska utredningar till ett meborgarråd, som ett sätt att ”väga in opinionen i frågor som är polariserade och där vi behöver en samsyn”. För även om rollen medborgarråd kan ha ännu är oklar, är mer förankring och demokrati, inte motsatsen – avgörande för att omställningen ska lyckas på sikt, enligt Lindvall.

– Så att vi fattar beslut som är långsiktiga. Man kan inte förvänta sig att människor kommer att stödja alla typer av åtgärder om man inte känner att man tar hänsyn till deras livssituation.