I kväll anordnar Kulturhuset Stadsteatern flera samtal, quiz och fest för att uppmärksamma internationella kvinnodagen den 8 mars. 

Några som i höstas fick frågan om att delta var tidningen Kontext. De valde att tala om fred och feminism. 

”Vår tanke var att analysera hur feminismen och fredsrörelsen varit sammanlänkade i det förflutna, och hur vi kan förstå världen genom den linsen i dag”, skriver de på sin Facebook-sida.

Bland annat ville de ta upp ”[h]ur man säljer krig med feministiska budskap, hur Nato-medlemskapet blev en nästan odebatterad process och hur Israels pågående folkmord i Gaza bemötts med ’feministiska’ motargument”, skriver de, och tillägger:

”Hur blev fred en laddad ståndpunkt i vår tid? Har feminismen övergett freden?”

”Ängslighet och cancellingkultur”

Men bara några veckor innan kvinnodagen fick de veta att deras punkt under kvällen skulle ställas in. Varför råder det delade meningar om.

Enligt Kontext började Kulturhuset Stadsteatern ifrågasätta ämnet och säga att de behövde någon ”från andra sidan” om de skulle få genomföra samtalet. De blir också erbjudna att byta ämne.

”I stället för fred, vill de nu att vi ska tala om något annat”, skriver Kontext på sin Facebook-sida, och tillägger:

”Kulturhuset visar sig tyvärr ha trampat på stigen av ängslighet och cancellingkultur. (…) Det är alarmerande”.

Längre tid till samtalet

På Kulturhuset Stadsteatern vill Eva Kopito, programansvarig, ge en något annorlunda bild. Enligt henne var institutionen från början tydliga med att de hade riktlinjer att förhålla sig till om att ta in en mängd olika röster, eftersom de var skattefinansierade, precis som SVT och Sveriges radio.

Ämnesvalet var därför inte helt fritt för Kontext att bestämma, enligt Eva Kopito.

– Vi sträcker ut en hand och seminariet knådar vi ihop tillsammans, säger hon. 

Syre har tidigare rapporterat om att fred har blivit en kontroversiell fråga. Men att seminariet ställdes in handlade varken om att ämnet var just fred eller att Gaza skulle tas upp, enligt Eva Kopito. Utan orsaken var att så många olika aspekter av fred skulle in på ett väldigt kort tidsspann.

– Är det världsfred vi ska prata om hinner man inte med det på 30 minuter. Det skulle in om Nato, feministiska fredsrörelsen förr och i dag och Gaza på ett sätt som vi inte tyckte gav ämnet rättvisa.

– Kriget i Gaza är absolut något vi måste diskutera, men vi vill göra det med respekt. Det kändes alldeles för svårt och komplext, säger Eva Kopito. 

I stället erbjöds Kontext andra alternativ, bland annat att ämnet togs upp i ett längre seminarium i höst, enligt ett mejl som Syre får ta del av.

Så att ta in någon ”från andra sidan” betydde inte att ni ville ta in någon som var för krig?

– Nej, absolut inte. 

Enigt henne är det inte alltid de tar in motparter i samtalen.

– Vi bjuder inte in folk som är antidemokratiska. Vi är en seriös scen. Det här är skattepengar så vi måste vara jättejättenoga. 

”Fredstanten är döende”

Kontexts tanke med samtalet var att ha med en forskare, en fredstant och en aktivist som alla reflekterade kring fred och feminism. Syftet med samtalet är en spaning om att ”fredstanten” är döende.

– Vår inställning är att det är tråkigt att feminismen lämnade den braiga ståndpunkten fred, säger Mireya Echeverria Quezada, chefredaktör på Kontext i ett av två inspelade telefonsamtal, som Syre fått ta del av där Kontext pratar med Kulturhuset Stadsteatern.

I samtalen framstår producenten generellt oroad över vilken riktning samtalet ska ta. Bland annat uttrycker hon oro för att deltagarna ska vara för vänsterorienterade, och att Kulturhuset anser att det behövs en mer liberal debattör på scenen samtidigt. 

Producenten visar också oro för att samtalet ska ta ställning i kriget i Gaza.

– Kontext har en ståndpunkt där vi vill ha vapenvila och att man ska släppa fram humanitär hjälp, säger Mireya Echeverria Quezada och lyfter att hon tycker att det känns märkligt att en sådan ståndpunkt skulle vara kontroversiell.

Inte bara Natokritik

Att samtalet skulle innehålla för mycket för att hinnas med på 30 minuter uttalas dock inte tydligt i de två telefonsamtal som Syre fått del av, även om producenten nämner att debatten När kriget Israel-Hamas når hemmaplan var mycket längre och att det var mycket arbete kring den. 

Tidsaspekten framgår dock i det mejl där Kulturhuset Stadsteatern sade nej till Kontexts programpunkt och som skickades till chefredaktören den 16 februari. 

”Vi gillar verkligen idén men tror att Fredstanten behöver större utrymme på scen än 30-45 minuter. 8 mars är ju lite fullspäckad, och vi vill inte riskera att bara ’hasta förbi’ ett viktigt ämne som förtjänar fördjupning”, skriver producenten och hänvisar till möjligheten att lyfta frågan i höst på en större scen.

Eva Kopito, programansvarig på Kulturhuset Stadsteatern, säger att hon gärna vill samarbeta med Kontext framöver i ett större format, där det inte bara är Natokritiska röster med.

– Om vi ska prata om Nato behöver det även finnas någon som tycker det är bra att vi har gått med i Nato. Vi är en debattscen, säger hon. 

På Kontext anser de dock att de redan hade förberett en punkt med en mångfald av perspektiv. 

”Kulturhusets agerande tyder på en farlig ängslighet eftersom det motverkar fördjupning och debattifierar frågor som behöver få lyftas utan att i varje ögonblick ifrågasättas”, skriver Elina Pahnke i ett mejl till Syre.

Artikeln har uppdaterats.