Glöd · Ledare

En oseriös politik för att trycka till sfi-elever

Fyra Tidöpolitiker skriver i Aftonbladet om hur de och regeringen vill förändra sfi, svenska för invandrare, så att ”fler lär sig svenska”. Underrubriken talar om att ”alla ska lära sig vårt språk”, och senare i texten får vi veta att det behövs ”en seriös politik” som ska leda till att ”alla som bor i Sverige också ska tala svenska”.

Nu brukar ju inte debattskribenter sätta rubrik själva, men viljan att få läsaren att koppla ihop regeringens förslag med bättre kunskaper i svenska är övertydlig. Trots att det inte finns något som tyder på att det skulle ha den effekten – den stora förändringen är nämligen att sfi ska tidsbegränsas. Den som behöver mer tid än tre år på sfi ska inte få det. Vill man hävda att det ska få fler att lära sig svenska får man uppenbarligen ta i.

De fyra Tidöpolitikerna – Johan Pehrson (L), Maria Malmer Stenergard (M), Patrick Reslow (SD), och Mathias Bengtsson (KD) – talar svepande om vikten av att ”ställa krav”. De utgår helt sonika från att det är bristen på krav som är problemet. Med tanke på att det handlar om mer än hälften av eleverna verkar hela resonemanget slarvigt.

I själva verket vet man inte så mycket om varför många sfi-elever slutar innan de är klara, och det påpekar skribenterna själva. Det finns en undersökning från 2015 som visar att den vanligaste anledningen är att de får jobb. En del blir sjukskrivna eller behöver vara föräldralediga, några har lämnat landet och en stor del vet man ingenting om.

Skolverket håller på med en ny kartläggning som de ska redovisa den 27 mars. Men regeringen inväntar inte den, de har redan bestämt vad det handlar om. ”Eftersom vi inte har ställt tydliga krav har människor inte integrerats”, skriver de, med ett underförstått likhetstecken mellan ”inte klara sfi på tre år” och ”inte integreras”.

I verkligheten finns det inga belägg för att olika slags språkkrav för invandrare har någon effekt. Det finns heller ingen anledning att tro att folk undviker att lära sig vad de behöver för att kunna delta i samhället där de lever. Tvärtom – det är vad människor gör om ingen hindrar dem.

Det finns visserligen delar i förslaget som handlar om att ge de sfi-studerande bättre möjligheter att genomföra sina studier, men texten snuddar knappt vid dem. Den uppehåller sig vid tidsbegränsningen, som motiveras väldigt svagt. Även mot bakgrund av regeringens vanliga övertro på att ”ställa krav” ser det ut som en förevändning för att få trycka till invandrare.

Det är en sak till med den här beskrivningen av hur sfi ska förändras. Om det ska leda till att alla i Sverige talar svenska, vad ska då hända med dem som inte är godkända efter tre år? Ska de utvisas? Om jag förstår Tidöretoriken rätt kan det här bädda för ett kommande förslag med den inriktningen. Men även oavsett det är det långt ifrån en seriös politik.

Carl Johan De Geers utställning Släkten och slavarna på Stadsmuseet i Stockholm. Pågår till 1 september.

Jaha, då är Sverige med i Nato.