Genom att tvätta avgaser rena från svavel kan fartyg i Östersjön klara tuffa miljökrav – utan att behöva byta ut den billiga tjockoljan. Men tvättvatten – fullt av allehanda gifter – hamnar i havet. Nu har forskare för första gången räknat på vad det kostar samhället.
När Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) skulle tackla de hälso- och miljöproblem som utsläpp av svavelrika avgaser innebär, blev det upp till rederierna själva hur de skulle möta de nya kraven. En teknikneutral policy – som skulle öppna för innovation och kostnadseffektiva lösningar. Men den lösning som blivit populärast innebär att miljögifter och näring, sköljs ut i havet. Så också i Östersjön, som klassas som ett särskilt känsligt havsområde. Här har runt 900 fartyg installerat tekniken, som tvättar de avgaser som förbränningen av tjockolja ger upphov till, rena från svavel. En tidigare studie från Chalmers räknade med att de runt 200 fartyg som hade installerat tekniken 2018, bidrog till att 200 miljoner kubikmeter miljöfarligt tvättvatten släpps ut – varje år. En siffra som idag alltså är många gånger större.
”Majoriteten har fått tillbaka sina pengar”
I en ny studie har forskarna tittat på vad utsläpp från skrubbrar kostar samhället, utifrån modeller för betalningsvilja för att undvika miljöskadliga utsläpp. En kostnad som de får till sju miljarder kronor för utsläpp mellan 2014 och 2022. Men de har också räknat på vad rederier sparat på att installera skrubbertekniken istället för att övergå till dyrare lågsvavliga bränslen, då utifrån 3 800 av de runt 5000 fartyg som uppskattas ha installerat tekniken globalt. 51 procent av fartygen har redan kunnat räkna hem investeringen, berättar Anna Lunde Hermansson, doktorand på Chalmers, som är en av författarna till den nya studien, publicerad i Nature Sustainability.
– De som har investerat i skrubbertekniken har haft det som argument att man inte ska bestraffa att man har agerat i god tro genom att då till exempel förbjuda utsläpp av skrubbervatten. Men majoriteten har redan fått tillbaka sina pengar på att installera scrubbrar, säger hon.
Studier har ifrågasatts
Som Syre rapporterat har Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten rekommenderat ett förbud mot utsläpp av tvättvatten från scrubbrar inom Sveriges territorialvatten. Förbud eller restriktioner är något flera länder också infört, däribland Tyskland, Portugal, Frankrike och Kina, nu senast också i Danmark. Även inom IMO pågår förhandlingar om restriktioner men där sköts nyligen frågan på framtiden efter att flera länder enligt uppgift till Syre, ifrågasatt den forskning som pekat på stora miljörisker.
Forskargruppen på Chalmers som studerar miljöpåverkan från scrubbrar försöker bemöta de rapporter som ifrågasätter miljöriskerna, berättar Anna Lunde Hermansson, som säger att de studierna i regel är bekostade av industrin och enligt deras bedömning har brister.
– Man väljer metoder som tar bort riktigheten, till exempel genom att endast titta på ett ämne åt gången. Då kan man säga att det underskrider ett gränsvärde för det ämnet men då missar man att göra en samlad bedömning av alla de här ämnena som finns i tvättvattnet, där vi egentligen inte har koll på alla som finns, så det handlar mycket om hur man tolkar resultaten och vad man tittar på.
Avgaser sprayas rena
Allt fler rederier har valt att installera så kallade skrubbrar på sina fartyg. Tekniken gör det möjligt att fortsatt använda sig av tjockolja som är branschens billigaste och smutsigaste bränsle – och ändå möta nya skärpta krav inom svaveldirektivet, som ska minska svavelutsläpp till luften. Istället har skorsten (bildligt) vänts nedåt – rakt ned i hoppkräftornas, torskens och tumlarnas värld. Tekniken går ut på att vatten sprayas genom avgaserna, varpå vattenpartiklarna fångar upp det försurande svavlet, som istället sköljs ut i den marina miljön. Men att vattnet blir surt är inte det enda miljöproblemet i skrubbarnas kölvatten. Föroreningar som tungmetaller och giftiga organiska föreningar, följer också med.
Chalmers/IVL Svenska miljöinstitutet
