Alldeles för lite görs för att stoppa den olagliga jakten på våra viktiga rovdjur – varför har inte jägarnas organisationer koll på sina medlemmar? skriver Charlotte Swanstein.
DEBATT. En farsot sprider sig i naturen, det finns ett kroniskt missnöje i jägarkåren. De vill jaga mer och besluta själv vad som behöver jagas. De älskar narrativet om hur negativa vissa djurarter är för mänskligt liv och är tvärsäkra på att de har rätt. Får de inte vara med och besluta jagar de ändå, illegalt.
Omfattande illegal jakt bedrivs och sällan når lagens arm fram och ut. Det existerar i Finland, i Norge och definitivt i vårt land. Jag tänker att det är samma gäng som skryter och hetsar varandra till att ”jaga efter egna regler”, det vill säga illegal jakt.
Jag undrar, finns det civiliserade människor i vårt land? Var finns civilkuraget? Orkar man inte bry sig och anmäla felaktigheter mot djur eller i jaktens namn? Tänker speciellt då på landsbygden, jaktlagen och inte minst jägarförbunden och dess medlemmar – de befinner sig i den miljö där illegal jakt bedrivs.
Är kunskap om naturen och faunan helt satt ur spel? kan man undra när rapportering om rovdjuren beskrivs hota hela den svenska mänsklighetens existens.
Har landsbygdsministern inte något intresse av att avkräva jägarförbunden kontroll över sina medlemmars förehavande? Det borde vara inskrivet bland deras rättigheter till jakt. Inte ens hans departementssekreterare, som är jurist, verkar ha koll på de självklara kraven på dem man ger rätten att döda våra rovdjur – trots massivt motstånd hos övriga befolkningen och vetenskapen.
Efter att SVT:s Dokument inifrån: Vargkriget av journalisten Peter Andersson och fotografen Björn Markusson sändes 2012, borde alla alarmklockor varit på topp för att förhindra detta djurplågeri, dessa jävsituationer och andra lagbrott som bidrar till utarmning av vår rovdjursstam.
Jäv flödar relativt friskt utan någon kontroll, läs gärna om jäv i Svensk förvaltningslag 2017:900/16§.
Landsbygdsministern sprider sagor och ägnar sig åt jäv när han vill minska vargstammen, bland annat för att han inte vågar släppa ut sina barn på tomten, sa han i Agenda den 17 mars.
Det är förvånande att det inte är comme il faut hos jägarförbunden och deras medlemmar att betrakta illegal jakt, inte som jakt, utan som brott enligt svensk lag. Det är normal hederlighet att inte medverka eller tyst åse, om man vill kalla sig jägare och åtnjuta den respekten.
Det är alltid någon/några som vet vad som pågår. För det är helt övertygande att illegal jakt och i synnerhet på våra rovdjur inte är någon enmanssyssla – det är flera i grupp som jagar, eller så finns det en grupp som vet om tilltaget.
Vad betyder det att följa lagar? Det verkar som om många jägare är ”tillåtna” gängkriminella i vår natur!
Finns det ingen humanism och kunskap värd namnet i detta land, där man kan konstatera X antal illegala jakter på våra betydelsefulla toppredatorer, år ut och år in?
Bara några ynkliga siffror hos Statens veterinärmedicinska anstalt, Viltskadecenter under SLU, Viltförvaltningsdelegationen, Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket och länsstyrelserna bekräftar detta antal illegala jakter som konstateras med några axelryckningar. Jag bävar för denna regering och dess tillsatta myndighetspersoner, där flera är i jävsituation gällande beslut om rovdjursjakt. Jag ska vädja till Riksrevisorn att titta närmre på dessa tjänstemän som beslutar om licensjakter, skyddsjakter och ignorerar illegal jakt.
Jag räds människans framfart, över den enda bas av liv som allas våra liv är helt beroende av, en natur i biologisk balans och mångfald, den exploateras sönder för några mäns tillfredställelse att få släcka liv.
Skäms på er, alla som bidrar till att inte anmäla, som medverkar till lagbrott och vänder er bort och förtiger!
