Polisens beslut om att avslå den planerade koranbränningen utanför Turkiets ambassad har inget stöd i lagen, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt.
Beslutet kommer sannolikt att rivas upp i domstol om det överklagas.
Polisen meddelade under onsdagen att man nekar tillstånd till en ny koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm, efter dialog med Säkerhetspolisen.
Ett sådant avslag får endast ges om ”det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi”, enligt ordningslagen.
Polisen skriver dock i beslutet att det inte finns några omständigheter som tyder på att det kan uppstå allvarliga störningar av ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning. I stället hänvisar man till ”den risk för terrorattentat som kan komma att inträffa i andra delar av Sverige eller mot svenska intressen utomlands”.
Inget lagstöd
– Jag kan inte se att polisens beslut har något stöd i lagen, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet.
TT: Har du sett sådan här argumentation tidigare från polisen?
– Nej, det har jag aldrig gjort.
Den kulturförening från Stockholmsområdet som ansökt om demonstrationstillståndet, för att ”på en medhavd grill” antända koranen utanför den turkiska ambassaden, har uppgett att beslutet kommer att överklagas till förvaltningsrätten.
Lär rivas upp
Henrik Wenander ser inga andra möjliga utgångar än att domstolen då kommer underkänna polisens beslut.
– Som lagstiftningen ser ut ser jag ingen möjlighet till att de ger polisen rätt, säger han.
Om en demonstration ska kunna nekas på de grunder som polisen anger måste lagen ändras, enligt Wenander.
– Man kan tycka att det här är en dålig lag i den här situationen och att den inte ger tillräckligt stöd för något som polisen tycker är nödvändigt. Men i vårt system har vi det inte så att domstolarna kan utveckla juridiken så väldigt mycket, utan det ligger på lagstiftaren att i sådana fall ändra ordningslagen.
