Klimatkrisen ställer till det i trafiken, får infrastrukturen att rämna och gör människor hemlösa. För att kunna lösa problemen behöver vi ett mer jämlikt samhälle, skriver Mario Aksentijevic Bergbäck.
DEBATT. Klimatutmaningarna börjar bli fler, mer extrema och väldigt kostsamma. Extremvädret Hans som med stormsteg drog in över Sverige bidrog till trafikstörningar, förstörd infrastruktur och översvämningar. Det är i slutändan kommunens ansvar att åtgärda de kostsamma problemen som extremoväder skapar. Framför allt översvämningar har påverkat husägare drastiskt eftersom kommunala vatten- och avloppssystem kollapsar under trycket från extremväder. Resultatet är tusentals försäkringsfall där försäkringsbolags återkrav på kommuner för otillräckliga vatten- och avloppssystem hamnat i miljardklassen.
Förutom ökat kommunalt ansvar för klimatanpassning av vatten- och avloppssystem medför extremväder ökade krav på förbättrad stadsplanering. Samtidigt brister väldigt många kommuner i deras ansvar för hantering av klimatutmaningarna. I dag har endast 56 kommuner en handlingsplan för extremväder. Frånvaro av handlingsplan försvårar kommuners ansökningar för krisstöd hos MSB, som dessutom bara täcker upp till 60 procent av kostnaderna.
Allt tyder på att klimatförändringarna kommer bidra till fler klimatrelaterade olyckor. Nationella expertrådet för klimatanpassning har efterfrågat att kommuner tar ett helhetsansvar för klimatutmaningar på ett mer strukturerat sätt. Kostnaderna förväntas även bli större för kommande extremväder och diskussionerna kring en ny finansieringsmodell har intensifierats. Frågan blir om vi löser klimatkrisen tillsammans eller inte.
I en nyliberal samhällsmodell läggs allt större ansvar för klimatkrisen på individen och begäret efter vinstmaximering driver aktörer att exploatera de mest utsatta samhällsgrupperna. Det kanske tydligaste exemplet är senaste klimatkrisen på ön Maui, en del av Hawaii som tillhör USA. Ödeläggelsen efter bränderna på Maui liknar apokalyptiska scener från en Hollywoodfilm där hus, bilar och grönområden förintats till grå aska. Förutom naturkatastrofen är över 100 döda och 1000 personer saknas fortfarande. I misären pågår en tuff överlevnadskamp för invånarna som varken har bostad, jobb eller möjlighet att bruka jorden.
Mitt i den fruktansvärda klimatkrisen har fastighetsbolag kontaktat invånare på Maui och försökt köpa upp deras tomter för en bråkdel av det ursprungliga värdet. Efter den dödliga branden i en existentiell överlevnadssituation trodde fastighetsbolagen att Maui var till salu. Tvärtom har invånarna på Maui stått upp för sina rättigheter att behålla landområden, som är deras historiska arv, och krävt stöd från staten för att bygga upp samhället. Det som utspelar sig är ett brutalt försök att gentrifiera Maui. Enligt stadsplaneringsterminologi innebär gentrifiering att köpa upp land, bygga om, göra det dyrare att bo och därmed byta ut invånare för att höja statusen på stadsdelen. Allt från lyxiga hotellkedjor till amerikanska miljardärer skulle kunna njuta av Maui som en ny lyxö.
I skuggan av Mauikrisen döljer sig den destruktiva girigheten i form av aktörer vilka ser klimatkrisen som en affärsmöjlighet. Din misär blir någon annans lycka, vilket framgår i Naomi Kleins bok Chockdoktrinen som beskriver fenomenet ”katastrofkapitalism”. I en svensk kontext liknar det beskrivningarna av företaget SBB i Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige. Ilija Batljan, grundare av SBB, hamnade med 7 miljarder i förmögenhet på plats 84 av totalt 542 miljardärer i Sverige. Batljan har avgått som vd för SBB och problemet är företagets affärskoncept. Kommunpolitiker övertygas att sälja kommunernas fastigheter till SBB, som därefter hyr ut fastigheterna till kommunerna. Beräkningar visar att det blir ungefär 20 miljarder dyrare per år i högre hyror om fastigheter hyrs av SBB, istället för om kommuner själva äger fastigheterna.
Värsta tänkbara framtidsscenario är ett inferno av extrembränder som slukar en hel kommun likt Maui. Skuldsatta kommuner på svältgränsen, som dessutom inte kan räkna med tillräckliga statsbidrag från det högernationalistiska blocket, kan få det extremt tufft. I takt med kostnadsdrivande extremväder och kostsamma klimatanpassningar kan ekonomiskt utsatta kommuner blir tvungna att sälja samhällsfastigheter till SBB. Om du drabbas av extremväder kanske du en dag blir uppringd av giriga fastighetsbolag vilka ser klimatkrisen som en affärsmöjlighet. I ett allt girigare Sverige blir din misär någon annans lycka.
Extremväder kan bli en extrem utmaning för dig och din kommun. Därför blir det viktigare att prioritera ett mer jämlikt samhälle och fler gemensamma lösningar på klimatkrisen.
