Tomas Rimeika vill våga visa känslor

I går landade Tomas Rimeikas nya skiva Våga på digitala plattformar och när jag når honom på telefon har han just påbörjat en turné som kommer att pågå under den närmaste månaden. Tomas Rimeika bor numera i Uppsala, men turnéstarten skedde på en biograf i Säffle – den ort han växte upp på och där hans låtar oftast utspelar sig. Stoltheten över hemstaden skiner igenom när han berättar om turnépremiären.

– Vi hade varit ute en augustikväll och filmat det som låtarna handlar om. Så när vi spelade sen kunde vi samtidigt visa på duken att det här händer i vår stad, inte i USA eller någon annanstans långt borta. Vi är ju annars väldigt influerade av den amerikanska kulturen, men det är kul att kunna visa upp lokala platser som bara ligger några hundra meter från där vi är och lyfta allt det viktiga och värdefulla som trots allt finns där. Det var nog den största popkulturella hyllningen till Säffle någonsin, säger han och skrattar.

Tomas Rimeika fortsätter:

– Det känns gött också att kunna sätta Säffle som norm. När jag spelar runtom i landet kan jag säga “det här stället ligger några kilometer norr om stan”, och när jag säger ”stan” så menar jag givetvis Säffle och inte Stockholm…

Solidaritet med flyktingar

Hyllningen av hemorten började redan på debutskivan Byälvdalen som kom förra året. På den finns bland annat låten Säffle som både handlar om orten och älven som rinner igenom men också om att öppna gränserna och ta emot flyktingar. 

– 2015 kom det väldigt många flyktingar till Säffle och det var en stor solidaritet som visades. När Migrationsverket sedan sade upp bostäderna och det pratades om att flyktingarna skulle bussas till Norrbotten så slöt Säffleborna upp och ordnade med bostäder åt de 70 flyktingar som det handlade om. Den här låten handlar om att visa på mirakel som sker runt hörnet och allt det vackra som finns på landsbygden, både i solidaritet och i naturen och kulturen. Det finns ett narrativ om landsbygden att det är inskränkt, men det stämmer ju inte!  Så jag vill visa på det genom den här sången, att det finns väldigt mycket skönhet, solidaritet och kraft på landsbygden. Och så gör jag en parallell till Byälven som rinner genom Säffle och ser det som en metafor för att vi behöver hålla ihop när vi färdas längs livets flöde så vi inte ramlar ner i vattnet.

Vilka fördelar och nackdelar tycker du att det finns som artist med att komma från en liten kommun jämfört med att komma från en större stad?

– Nackdelarna är att jag inte har det nätverk som någon som föds i Stockholm och går på till exempel Södra Latin har. Att ha ett nätverk är helt centralt inom musikindustrin och jag växte ju upp 45 mil från det där. En annan nackdel är kanske också att det finns färre att spela med.

– Men en stor fördel är att det är enkelt att kontakta spelställen och nätverka lokalt. Man har nära till allting. Man får också unika erfarenheter jämfört med att växa upp i en storstad och kan lyfta in andra perspektiv i musiken. Jag känner att det är en styrka att kunna berätta om uppväxten i en småstad och lyfta fram något som inte så ofta beskrivs i popmusiken.

Kallades "teaterbög"

När Tomas Rimeika var tio år började han spela trummor och piano i den kommunala musikskolan, samtidigt som han också började spela teater som anordnades av Säffleoperan som är den lokala teaterföreningen.  

– Då var det ofta som man fick ord som “teaterbög” och “teaterfitta” slängda efter sig från folk som ville vara macho. Det är ju tyvärr en del av manlighetsnormen att prata skit om folk som inte praktiserar maskulina saker, säger Tomas Rimeika som också var aktiv som kommunpolitiker för Feministiskt initiativ i Uppsala under mandatperioden 2014-2018. Under ungdomsåren hade han dock svårt för att själv prata om känslor och gå emot machoidealet.

– Det är nog först nu som trettioplussare som jag känner att det är lättare att uttrycka sårbarhet. 

Förra året gick Tomas Rimeika igenom en separation, vilket också avspeglas på den nya skivan. Flera av låtarna handlar om att våga visa sig sårbar, men också om att lyfta fram glädjen och visa att livet går vidare.

När jag lyssnar på skivan slås jag av att många av låtarna är väldigt livsbejakande och upplyftande. Har du medvetet gått in för att skriva den typen av musik?

– Ja, verkligen. Det behövs mer glädje och pepp i popmusiken. Och sen är jag också en obeveklig optimist och det tycker jag behöver höras. Vill man lyssna på deppmusik finns det mycket annan musik. Jag kan ibland ha med lite vemod i låtarna men det genomgående draget är glädje – man ska inte underskatta glädje som urkraft.

Tomas Rimeika menar också att det behövs glädjefylld musik som en motvikt till den dystra tid som vi lever i.

– Det är viktigt att visa på alternativ i en dystopisk tillvaro. Jag tror det går att vända den här utvecklingen som vi är inne nu med klimatförnekare och krigshets. När folk tröttnar på att bara se till sitt eget och börjar se det större perspektivet, att vi måste arbeta tillsammans för att rädda planeten. Jag tror musiken spelar en viktig roll där.

För att illustrera vilken betydelse musiken kan ha berättar Tomas Rimeika om en händelse som utspelade sig när han spelade på Pride i Sala två dagar tidigare. Efter att han hade spelat kom det fram en hbtq-flykting och tackade för konserten och sa att ”din sång sköljde bort allt självhat jag känt som queer”.

– Ett mål för mig med musiken har alltid varit att riva murar mellan människor och skapa gemenskap. Normerna vill dela in oss i fack, men musiken struntar i alla de där facken och förenar oss istället. Det var väldigt kul att få ett bevis på att det faktiskt fungerar, att hon som flytt till Sverige kunde känna sig välkomnad här genom musiken.

Bokar spelningarna själv

Trots att Tomas Rimeika släppte sitt debutalbum så sent som förra året är han långt ifrån någon nykomling i musikbranschen. Han har hunnit spela i tre olika band och haft 200 spelningar i nio olika länder.

Varför valde du att satsa på solokarriären istället för att fortsätta i band?

– Det var nog för att jag ville skriva på svenska. I banden har texterna varit på engelska, men när jag började skriva på svenska så förlöstes en väldig kreativitet i mig. Speciellt när jag skrev om hembygden, om byälven och fjordarna – då flöt allt bara på.  Så då blev det två album och jag har även ett tredje på gång som kommer att komma nästa år.

Förutom att Tomas Rimeika turnerar och sprutar ur sig skivor i ett rasande tempo driver han också ett eget skivbolag och bokar alla sina spelningar själv.

Det verkar som att du jobbar väldigt mycket?

– Ja det gör jag, men som tur är gillar jag arbetet. Man får bara komma ihåg att ta korta pauser ibland för att orka. Jag tror att passionen till musiken är det som gör att jag orkar, eller som den där kommentaren jag fick höra efter konserten i Sala. Hade jag bara fokuserat på pengar hade jag nog tappat energi. Jag tror inte vi mår så bra av normen om att varje individ ska vara ett pengamaximerande bolag.