Vintern närmar sig med högre elpriser igen – och vi är fortfarande beroende av olja. Carl Ståhle föreslår en energipolitisk modell som han anser tillgodoser allas intressen.
DEBATT. Även Moderaterna börjar förstå vikten av vindkraft i närtid och inte bara kärnkraft i framtiden. Vintern börjar närma sig och vi går mot högre elpriser igen. Bensin- och dieselpriserna har inte sjunkit nämnvärt och samtidigt som kriget i Ukraina fortgår har vi ytterligare oroligheter i Mellanöstern.
Beroendet av olja är fortsatt högt. Den sittande regeringen har gjort beroendet ännu större i och med pausandet av reduktionsplikten. När fler efterfrågar olja kommer det att slå mot elpriserna och om denna vinter blir kallare än förra finns det en hel del hushåll som kommer få det riktigt tufft. Att förvänta sig elprisbidrag i dessa inflationstider är varken möjligt eller troligt.
Lösningarna på energisystemets brister varierar men ingen vågar ta tag i den verkligt heta potatisen. I dagens system kommer kostnaderna för mer el till industrins klimatomställning att äventyra hushållens möjlighet till låga stabila elpriser. Hur kan vi säkra hushållens behov samtidigt som vi stimulerar investeringar i mer elproduktion för det växande behovet från industrin? Hur ska vi stimulera elektrifieringen i samhället så att vi kan ta bort fossila bränslen i närtid?
Vänstern vill ha ”Sverigepriser”, och deras lösning är att klippa kablarna till Europa, vilka är själva grunden för ett stabilt och redundant elnät. Lösningen är inte bara olaglig och kortsiktig utan attackerar bara en del av problemet. Det är inte bara hushållen som behöver låga förutsägbar el och utan kablar till Europa vågar ingen investera i elproduktion.
Högern vill kunna säga nej till vindkraft och lösa det med mer kärnkraft för att säkerställa mycket el till näringsliv och industrin i framtiden. Problemet är att behovet av mer el och billigare priser finns i dag. Kärnkraft om 10–20 år säkerställer varken stabilt låga priser i dag eller räddar klimatet i tid. Om det nu är klimatmålen regeringen vill nå?
Det finns dock sätt att tillfredsställa både högern och vänstern, och samtidigt tillgodose näringslivet och industrins behov av ökad elproduktion för att bli fossilfria. Vi kan få både ”Sverigepriser” för hushållen och marknadsekonomi för elproducenter som vill välja de mest eftertraktade kraftslagen, oavsett om det är vind-, sol-, vatten- eller kärnkraft. Vi kan behålla det kommunala vetot och samtidigt få till mer lokala investeringar i elproduktion. Vi politiker behöver göra det som ingen av elbranschens aktörer vågar tala om, nämligen ändra på affärsmodellerna och matcha rättigheter med skyldigheter.
Lösningarna är i huvudsak inom tre områden. Hushållens rätt, näringslivets rätt och beslutsfattarnas rätt innebär att dessa rättigheter också ska matchas med skyldigheter.
Hushållen har rätt till låga förutsägbara elpriser. Vems är skyldigheten?
• Skattefri el för basbehov för allas rätt till el. För att hushållen ska kunna säkra stabilt låga priser behöver vi ta bort skatten på el för basbehovet av köpt el per hushåll. Det är rimligt att el för husbehov inte beskattas medan överkonsumtion beskattas hårdare.
• Progressiv skatt på el för att stoppa slöseri. Elskatten utöver basbehov bör vara progressiv för att begränsa slöseri och stimulera energieffektivisering.
• Plånbok för egenproducerad el till garanterat låga priser. Genom att införa nettodebitering på årsbasis stimuleras hushåll att producera för eget husbehov. Det innebär att sol- och vindel kan produceras vid ett tillfälle och konsumeras vid ett annat tillfälle utan extra pålagor. Den nettodebiterade elen ska t.ex. kunna användas för att ladda elbilen på resa eller användas på landstället. På detta sätt kan hushållen få en förutsägbar kostnad över tid.
Näringslivet har rätt till förutsägbara beslut och effekttillgång. Vems är skyldigheten?
• Planmonopolets vetorätt måste kompletteras med en el-skyldighet.
Kommunens vetorätt för elproduktion måste kompletteras med en skyldighet till en viss självförsörjningsgrad, att förse sin kommun med tillräckligt mycket elproduktion.
• Energiplan i både översikts- och detaljplan. Kommunens politiker ska ha både mandat och skyldighet att lösa sin egen befolknings elsystem. En energiproduktionsplan som matchar el-konsumtionsprognosen måste in i både översiktsplan och detaljplan på ett sätt som gör att kommunen måste ta sitt ansvar. Även näringslivet har rätt att veta.
Beslutsfattare måste ha ekonomiska incitament, inte bara krav, att investera.
• Kommunal fastighetsskatt för elproduktion. Den tredje delen är det finansiella incitamentet. Fastighetsskatten på elproduktion bör tillfalla kommunerna vilket gör att eventuella problem som olika kraftslag kan innebära för sin omgivning även kan motiveras för invånarna för att det också stärker den kommunala ekonomin. Den kommunala skattebasen kräver fler arbetstillfällen vilket i sin tur kräver ett hållbart näringsliv som har god tillgång till förutsägbar effekt.
Hushållen, näringslivet, industrin och inte minst klimatet är i behov av en långsiktigt stabil energipolitik. Det kräver blocköverskridande överenskommelser om stabila och långsiktiga spelregler. Det är fullt möjligt att kombinera höger och vänster, konservativ och liberal energipolitik, låga priser och lönsamhet. Men det kräver att regeringen tar tag i affärsmodellerna. Framför allt handlar det om här och nu, inte någon annanstans i framtiden.
Det är ointressant om klimatmålen är nationella eller internationella om åtgärderna för att nå målen uteblir. Det har nu gått ett år sedan 2022 års katastrofalt höga priser utan att regeringen har något förslag till förändring. Det är dags att ta ansvar nu och det ansvaret börjar hos regeringen. Det är dags för skattefri el för hushållens basbehov – de ska inte behöva lida mer av politikens kortsiktiga dispyter. De måste känna trygghet i att kunna betala elräkningen även denna vinter.
